Månadsarkiv: februari 2014

Trött så det visslar om det!

smilie_krank_127.gif

Trött så det snurrar är jag! Men jag vågar inte riktigt gå och lägga mig. För när jag vaknar, så är det LÖRDAG! Och det innebär ju nystart av Mamma Boot Camp och Time Out, som jag nämnt förut. En av de stora farhågorna var ju att det inte skulle komma några anmälningar till passen, men se det var helt bortkastad tid! Förvisso är det bara fyra mammor till Mamma Boot Camp just i morgon (lyx för deras del som nästan får individuell PT-tid!), men FJORTON till Time Out! Jag som förväntade mig att det skulle bli precis tvärt om! Men det kommer nog fler, allt eftersom till Mamma Boot Camp-passen också. Det svåra är ju att nå ut. Bästa platsen för information kring detta, torde ju vara på BVC. Men tyvärr får jag inte lov att göra reklam där… Jag vill inte på något sätt smutskasta, för de är världens trevligaste där! Men det är ändå himla, himla synd. Jag är rätt så säker på att många hade blivit glada av att nås av informationen den vägen, när det ju nu ändå handlar om hälsa och välmående. Men regler är regler och jag är inte den som är den. Jag får snällt acceptera läget och hoppas att mina andra kanaler räcker ändå.

Det tog ett tag, men till sist hade jag passen klara inför morgondagen. Det är ju inget svårt att sätta ihop pass… det är bara det att jag vill att allt ska bli PERFEKT! Inte en gnutta sämre än just perfekt! Och inte vill jag missa någon viktig information som Olga vill att man ska ta upp. Vill berätta allt och visa allt -Fast det går ju inte. Man får ta det grundläggande och sedan berätta, instruera och visa under passets gång. Man måste ju hinna med själva träningen också!

-Vad hör jag?

smilie_sleep_071.gif
-Ah! Maken har somnat i soffan! …men det där andra ljudet, då? Vad är det?


…det ante mig. 2:an sover INTE! Förvånad? Inte ett dugg. Man kan undra vart han får sin energi ifrån!

smilie_sleep_032.gif*gäsp*  …om man kanske själv skulle gå och knyta  sig också…

Gräsligt nervös!

2014-02-28 08.12.57

God morgon!

Då var det fredag! Jajjemän! Färgen på himlen utanför mitt fönster är alltjämt genomgrå. Asfalten är blöt. Gatan tom. Natten har varit lite sisådär med vakna barn och dålig sovställning för en annan. Lilla 3:an känns varm och hostar otäckt. 2:an kilar stadigt med sin gröna snuva. 1:an är pigg och kry som vanligt och leker med Lego …som vanligt det också dessa dagar. Mamman? Hon är paralyserad av nervositet inför morgondagens premiär. Inte så mycket för passen som sådana, utan för att allt runtomkring ska klaffa med arbetande makar och sjuka och ammande barn och sådär. Fastän man har mer än 36 års erfarenhet av livet och borde ha lärt sig att man oftast inte har anledning till oro, så blir man skakis i alla fall! …fast det kanske är lite bra, så att man är på alerten! Det är också lite konstigt att, åtminstone jag, fungerar så, att det jag är mest nervös för, gör jag sist. Eller alltså såhär, jag är nervös för träningsstarten (passen jag håller) och det enda jag inte gjort klart ännu, är själva passen! Men jag tror att det är en bearbetningsprocess för mig och mental förberedelse. Det ska nog blir bra, ska ni se! Jag känner redan hur hornen börjar växa ut i sidan av pannan på mig! 😉

Faktiskt så sitter jag här med en härligt god morgonkaffe, trots att maken vispade ner kannan i golvet igår. Man får ju liksom hitta sina lösningar! 😉

Ha en riktigt härlig fredag! <3

SJUKT sötsugen!

Det har varit en, snudd på, GALEN dag idag. Wow! Puh! Bra eller dålig, både ja och nej. Många trevliga möten, men på tok för intensivt totalt sett. Först träffen med företagarkvinnorna här i byn. Direkt därefter mammaträff. Direkt efter det,  hämta 1:an på förskolan och där spendera fyrtio minuter, eftersom det var ”öppet hus” just idag och barnen hade bakat kanelbullar. Jo… för 1:ans skull tog jag en (EN!). Hoppade däremot kakan på mammaträffen. Det är ju bara onsdag, så mm… Deltog i kuddkrig och agerade sagotant för en handfull med ungar. Efter det hem och språka med världens bästa svärmor, som passat 2:an och 3:an under tiden jag var borta. Under tiden kom min älskade syster (en av tre) och jag språkade så även med henne. Sedan ringe 1:ans kompis och ville leka. Sprang över och levererande denne. Hem igen. Sedan gick svärmor hem, tätt följt av syrran. 1:an kom hem. 1½ h lek räcker nog gott och väl efter en dag på förskolan. Ha… sedan vaknade 3:an. Mata, utfodra de två stora och mig själv, byta blöjor, tjata om pyjamasen, ordväxlas om varför 1:an inte fick leka med Lego i sängen. Alla redo… maken kom hem. Jag nattade 3:an. Fick ont i magen (kan inte utesluta en viss misstanke om stress, men tror snarare på proteinshaken i det här fallet). 3:an somnade. Gick ner. 1:an uppe (ännu i skrivande stund). Byggde en Lego-robot…

lego

Åja! Än har jag barnasinnet kvar! 🙂

Gäspar nu non-stop! Behöver jag ens förklara hur ända in i sjumilaskogens sötsugen jag är nu?!

Det gäller att komma ihåg att det är min hjärnas sätt att försöka lura mig att mata den med snabbast möjliga energi! Så det pågår en kamp mellan mig och hjärnan i detta nu! Valet står mellan följande:

 

kvällsfika

En snabb titt på innehållsförteckningen och jag var klar över vad jag skulle välja. INTE det övre alternativet i alla fall! Kortare tids njutning och till RUSKIGT många fler kalorier och inga nyttigheter alls på köpet. Och sedan ska man inte säga att man inte kan jämföra dessa två. Eller jo, det kan man förstås, men saken är den att det inte är ett dugg fy skam att lapa i sig några skedar Skyr (liknande kvarg/kesella)! Det dövade i alla fall mitt sötsug så pass mycket att jag nu överlevt hela vägen fram till sänggång. Bäst att skynda mig! …är nu bara lite orolig för lilla 3:an. Det låter som att hon hostar ”skällande” i sängen. SÄG nu inte att hon ska få krupp också! Håller tummarna…

God natt och sov gott!

Sur go och glà!

Det var en sådan där sur morgon idag igen. Det är väl som förgjort när man vaknar ”på fel sida”! Det kräver sin ansträngning att komma på banan igen. Men det går och jag gör det!

Gymmet var det sista jag ville gå till, men man ska ju inte ”känna efter” ifall man vill dit eller inte. Man bara GÖR! Så det gjorde jag. Det var gångintervall på bandet idag. 30 minuter. Först vid återstående åtta minuter, började jag känna att jo… det här skulle jag nog ta mig igenom ändå. Mitt mantra för dagen på bandet var -Lite till… Lite till… Lite till… Hela vägen fram.

fitness1

Förresten, jag för lite statistik på ”mina siffror”. Ja, jag väger mig och jag mäter mig och tittar på vad min våg säger om vätskebalans och muskelmassa och allt sånt där. Nu ska man inte lita blint på den typen av siffror, men jag gör det enbart för att se om det sker någon förändring åt det ena eller andra hållet. En gång i månaden mäter jag. Och idag, när jag mätte… ja, då kunde jag konstatera att INGEN förändring hade skett! Jo, en ynklig cm runt stussen (DET är bra! Heja heja!), men i övrigt… Nada. Då kan man ju fråga sig VARFÖR det inte hänt något alls. Och vad är det jag gjort eller inte gjort, som gör att resultaten uteblir? Jo, den senaste månaden, kan jag konstatera, har jag inte ätit ordentligt med riktigt mat. Slarvat! Samtidigt har jag ätit mer onyttigheter än jag skulle ha gjort, både fredag lördag och ibland söndag. Det är ju nästan hälften av veckans alla dagar! Dock tränat som jag planerat, så det är bra. Och mitt mål JUST NU är ju just att komma igång med träningen och det målet uppfyller jag som sagt. Detta med maten, ser jag som en lärdom. Och till nästa månads ”mätning” blir det en test också. För vad händer om jag tränar på som jag gjort hittills, men ändrar den där lilla biten med slaskmat och kanske dessutom ser till att få i mig mer av den riktiga, viktiga maten. Ska bli spännande att se!

Nu har jag i alla fall även fått springa igenom duschen och dagens ”luktegott” blev:

LdBs produktserie Emotions. Doftar SÅ himla gott och fräscht! Tips!