Smulan är en ärlig och härlig trebarnsmamma som skriver i dagboksform om vardagen och livet med dess toppar och dalar. Många tankar och funderingar rymms också här, liksom tips och trix och annat pyssel och oväntade överraskningar. Alltihop är kryddat med en nypa humor.

There is hope!

Idag har jag särskilt saknat mina gamla muskler. Vill så gärna ha dem tillbaka BUMS! Känner mig svagare än någonsin förut, i kontrast till att jag kände mig starkare än någonsin förut efter mitt andra barn. Min hjärna har inte hängt med på den kroppsliga förändringen det senaste året.

2013-11-28 19.01.31

Men titta här! Döm om min förvåning när jag tog av mig tröjan och spände armen! Det finns ju faktiskt en hel del kvar av ”mucklerna”! Även om det är total falsk marknadsföring! Ha ha ha ha!! Det finns ju liksom inget krut i dem. Men ”who cares” i detta läget! Det peppar mig till att träna dem att bli lite mera sanningsenliga! 😉

Lika lätt som det är att gnälla över situationen… lika lätt BORDE det vara att göra något åt det. Jag tänker på detta med att få ordning på sitt hälsosamma leverne. Men av någon anledning så är det inte så. Varför är det som är bra för en, svårast? Det är ju samma sak med att vara positiv eller negativ. Lättare att vara negativ än just positiv. WHY?!

Hur det än är, så sparkade jag mig i baken i eftermiddags och gjorde det som jag kunde proppa in en smula ”träning” i en ”omöjlig träningsdag”. Så på vardagsrumsgolvet, iförd långkalsonger (!!!), rödprickiga strumpor och en gammal tränings-bh, körde jag ett litet pass! Allt måste få räknas, inte minst ansträngningen att göra vad som göras kunde.

Screenshot_2013-11-28-17-20-05

Jag måste verkligen ha sett något ut där jag höll på! Jag använde förresten makens bandyklubba som ”stång” vid knäböjen. Ja, mest för att ha en juste hållning. Sedan är ju inte 1 kg hantlar (egentligen 0,9) något att skryta med, men jag hade ju inga andra, så det fick bli dem den här gången. Två varv hann jag innan jag var tvungen att bada klart barnen, fixa mat och natta. Men som sagt… allt måste få räknas när man försöker det allra bästa man kan -På riktigt!

I morgon ska jag träna på förmiddagen innan prästen kommer hem till oss för att planera dopet. Och på eftermiddagen är det åter dags för babymassage. Så dagen blir nog händelserik precis som vanligt.

Nu ska jag se efter varför lillan vaknade IGEN! Mera ”krafs” i blöjan tro? Eller är det bara en sådan där kväll då det är svårt att komma till ro? Hur som helst så är det kanske bara bra att hon håller mig sysselsatt, eftersom jag har ett djävulusiskt godissug just ikväll.

Men…

nooo

Inte före julafton! …det gäller att hålla fokus på vad det är man vill uppnå! Och min målbild fångade jag en gång i spegeln på gymmet för ett år sedan precis… Just den dagen kände jag mig så himla nöjd och belåten i mig själv. Passet hade gått bra… jag kände mig stark… och äntligen var jag belåten med min spegelbild (för första gången på 35 år).

IMG_20120831_124312
…fick bli en liten bild, för jag kan ju inte få ”creds” för något som är gammalt och preskriberat 😉

Det är den bilden jag har framför mig när jag känner lockelsen av att dyka ner i en godisskål. Det blir liksom lite lättare att motstå då… Jag sa LITE! 😉

Och vet du vad? Om JAG kan… då kan också DU!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *