Monthly Archives: november 2013

Skyltlördag och pyssel

Idag var det ”Skyltlördag” i byn. Vi tog en svängom där, jag, barnen och svärmor. Det hade suttit fint med lite snö för stämningens skull, men det rådde, hur som helst, ingen brist på kyla. Jag var frusen in i ben och märg när vi kom hem!

När vi kom hem, ja… då satte jag och stora killen igång med julpyssel! Jag hade köpt en sådan där ljusslinga med femtio småljus i och hade inte riktigt klart för mig hur jag skulle använda dem. Men så kom jag på det! Det blev ett litet …vad ska man kalla det för? Titt-in-tomte-bo? 😉

2013-11-30 17.22.57
Man blir aldrig för gammal för att njuta av pyssel!

Och här ser ni nu resultatet (även om det inte är detsamma som i verkligheten):

2013-11-30 17.28.37

Jag är mäkta nöjd själv! Jag kan gott tro att folk kommer att lockas att tittat lite extra bredvid vår dörr när de passerar förbi här på gatan.

Annars är allt helt okej …förutom att jag är så in i bänkens sötsugen! Fortfarande! Jag har fått många goda tips om botemedel, till exempel clementiner, att borsta tänderna, nötter, Havrefras, en msk kokosolja i kaffet osv. Fler tips emottas tacksamt! 😉

…tycker det vore lite synd om jag inte fick smaka på, den säkert jättegoda, doptårtan som nu är beställd från Bengts nästa lördag! Så frågan är om jag blir diskvalificerad om jag ”fubbar” den dagen och tar igen det hela den 26:e exempelvis? Det kan jag förvisso bestämma själv, men det vore skönt att få godkänt från övriga utmanare i så fall. *ler*

Nu ska jag (om de busiga barnen tillåter) sy på ett kardborreband på en gammal julgardin, så att jag kan få upp dem i vardagsrummet.
Jag tycker att jag pyntar och pyntar, men julstämningen infinner sig ändå inte! Det kanske helt enkelt är lite julstjärnor som måste tändas (när jag köpt hem glödlampor), lite Bing Crosby som måste spelas och inte minst doften av nygräddade lussekatter och/eller pepparkakor. Eller så får vår herre bjuda på lite SNÖ! 😉

Stor kvällskram till er alla!

 

Träffad mitt i prick!

2013-11-29 07.30.41

Hon har gjort det igen! Träffat mig ”mitt i prick”! :) Nu har jag legat hela natten och grubblat över detta (nä, förstå mig rätt, jag har sovit, men varje gång jag varit lite närmre medvetandet, så har jag klurat och klurat och klurat…).

Alltså såhär är det ju! Med mig! När jag tänker tillbaka, så har jag sagt att NUUUU ska jag göra ”detta och detta”! Börjar friskt och sedan… Ja, vad händer sedan? Det ”ebbar ut” och bleknar och så börjar jag om med något annat med samma entusiasm! …för att också ebba ut i ingenting. Och så om igen! Jag vet egentligen inte varför det blir så. Jag upplever det själv som att jag glömmer bort mig. Jag försöker verkligen att hitta svaret på min egen undran, men misslyckas även där. Jag vill liksom för många saker på en gång och helst skulle det hela varit klart och uppnått igår!

Vad är det jag vill uppnå?

Ja, det är ju den grundläggande frågan. Försöker jag svara på det, blir det egentligen ganska många saker. Återfå träningsvanan/komma igång efter graviditeten, är en sak. Att återfå styrkan en annan. Återfå tidigare form, rent estetiskt likaså, även om det inte är det primära. Och där har vi det kanske… Kanske har jag för många saker som snurrar samtidigt och därför kan jag inte heller fokusera ordentligt på vad det är jag ska göra!

Hur ska jag uppnå det?

Ja, sedan är det ju planeringen som följer. Hur ska jag göra för att uppnå det jag till sist bestämt mig för ska vara mitt aktuella mål!

Fullfölja!

Man kan inte, som jag ”glömma bort sig” tusen gånger på vägen och byta vägbana stup i kvarten! Utan ”Keep going, keep going, keep going…” och hålla målet i sikte. Jag MÅSTE bli bättre på detta! Herre gud, jag KAN ju det här egentligen! Så vad håller jag på med?! Seriöst!

…den enda trösten i denna självriktande uppläxning är att jag åtminstone hela tiden försökt att hålla igång ”något”, även om det blivit rörigt och ofokuserat. Men vad tusan… jag måste tänka till nu!

There is hope!

Idag har jag särskilt saknat mina gamla muskler. Vill så gärna ha dem tillbaka BUMS! Känner mig svagare än någonsin förut, i kontrast till att jag kände mig starkare än någonsin förut efter mitt andra barn. Min hjärna har inte hängt med på den kroppsliga förändringen det senaste året.

2013-11-28 19.01.31

Men titta här! Döm om min förvåning när jag tog av mig tröjan och spände armen! Det finns ju faktiskt en hel del kvar av ”mucklerna”! Även om det är total falsk marknadsföring! Ha ha ha ha!! Det finns ju liksom inget krut i dem. Men ”who cares” i detta läget! Det peppar mig till att träna dem att bli lite mera sanningsenliga! 😉

Lika lätt som det är att gnälla över situationen… lika lätt BORDE det vara att göra något åt det. Jag tänker på detta med att få ordning på sitt hälsosamma leverne. Men av någon anledning så är det inte så. Varför är det som är bra för en, svårast? Det är ju samma sak med att vara positiv eller negativ. Lättare att vara negativ än just positiv. WHY?!

Hur det än är, så sparkade jag mig i baken i eftermiddags och gjorde det som jag kunde proppa in en smula ”träning” i en ”omöjlig träningsdag”. Så på vardagsrumsgolvet, iförd långkalsonger (!!!), rödprickiga strumpor och en gammal tränings-bh, körde jag ett litet pass! Allt måste få räknas, inte minst ansträngningen att göra vad som göras kunde.

Screenshot_2013-11-28-17-20-05

Jag måste verkligen ha sett något ut där jag höll på! Jag använde förresten makens bandyklubba som ”stång” vid knäböjen. Ja, mest för att ha en juste hållning. Sedan är ju inte 1 kg hantlar (egentligen 0,9) något att skryta med, men jag hade ju inga andra, så det fick bli dem den här gången. Två varv hann jag innan jag var tvungen att bada klart barnen, fixa mat och natta. Men som sagt… allt måste få räknas när man försöker det allra bästa man kan -På riktigt!

I morgon ska jag träna på förmiddagen innan prästen kommer hem till oss för att planera dopet. Och på eftermiddagen är det åter dags för babymassage. Så dagen blir nog händelserik precis som vanligt.

Nu ska jag se efter varför lillan vaknade IGEN! Mera ”krafs” i blöjan tro? Eller är det bara en sådan där kväll då det är svårt att komma till ro? Hur som helst så är det kanske bara bra att hon håller mig sysselsatt, eftersom jag har ett djävulusiskt godissug just ikväll.

Men…

nooo

Inte före julafton! …det gäller att hålla fokus på vad det är man vill uppnå! Och min målbild fångade jag en gång i spegeln på gymmet för ett år sedan precis… Just den dagen kände jag mig så himla nöjd och belåten i mig själv. Passet hade gått bra… jag kände mig stark… och äntligen var jag belåten med min spegelbild (för första gången på 35 år).

IMG_20120831_124312
…fick bli en liten bild, för jag kan ju inte få ”creds” för något som är gammalt och preskriberat 😉

Det är den bilden jag har framför mig när jag känner lockelsen av att dyka ner i en godisskål. Det blir liksom lite lättare att motstå då… Jag sa LITE! 😉

Och vet du vad? Om JAG kan… då kan också DU!

Mamma-möte

Jag är nyss hemkommen från en träff med mammorna i föräldragruppen och känner mig allmänt tillfreds med tillvaron. Vilken tur jag haft som hamnat med så goa tjejer! Det är nära till skratt och igenkänningsnivån är hög när vi delar med oss av våra historier, tagna direkt ur den mer eller mindre kaotiska mammatillvaron. Det känns SÅÅÅÅÅÅ skönt att känna att vi alla sitter i samma båt och upplever stormen ganska mycket likadant. Det känns lite lättare att styra skutan när man vet att alla de andra försöker göra detsamma på bästa sätt och med i princip samma resultat -Det vill säga att vi alla är glada så länge vi lyckas hindra att båten kantrar! Man blir liksom glad för ”det lilla”! :)

Så kom jag hem och skulle förse mig med lite lunch… ”ingenting hemma” tyckte jag vid första anblicken. Men så tänkte jag till… Och vet ni… med ett flak ägg hemma och några grönsaker i frysen, så kan man få till en riktigt juste lunch! Äggröra och kokt broccoli, blev det för mig idag! Hur gott som helst och nyttigt dessutom!

2013-11-28 12.39.08
I övrigt så grämer jag mig fortfarande över att inte ha lyckats räkna ut vem som berikade mig med den underbara tekoppen igår!


Den understa koppen (som jag nu inte kan hitta på deras hemsida, undrar om den redan är slut) är det jag talar om.

Jag älskar den och har redan druckit hur många koppar te som helst sedan igår! OCH kaffe idag. Jag undrar just om den ”skyldiga” kommer att ge sig till känna, eller om vederbörande bara sitter och gottar sig åt mitt gruvande! *ler*

Nä minsann… nu får jag nog lämna min plats vid datorn och ta hand om den lilla prinsessan som inte alls vill ge mig lite lugn och ro innan de två stora ska hämtas hem.

 *gnäll gnäll gnäll*

…jag som hade preppat med både mat och torr blöja. Well well… bebismys är inte heller fel, så det är okej! :)

Kram på er!

Mystiken tätnar!

2013-11-27 16.26.46

Vilken överraskning jag fick idag!!! Det stod en påse med ett paket i utanför vår dörr

-Till mig!

Och i paketet fanns den kopp som trånat efter på Indiska! Nu sitter jag här med tvinnade hjärnceller och te i koppen och försöker räkna ut vem som är den ”hemliga samariten”! Kanske någon kan ge mig en ledtråd? :)) Det lustiga är att handstilen var EXAKT min egen!!! Hur sjukt är det!! Det skulle kunna vara jag själv som skrivit det!

2013-11-27 16.27.42

Ja spänningen är OLIDLIG! Men oavsett vem som glatt mig så denna dag, så ska ”hen” (där har vi det där hemska ordet igen) veta att -WOW SÅ ÄNDA IN  BÄNKEN VAD GLAD JAG BLEV!!!! <3 Tack tack tack tack tack tack tack!!!