…antalet besökare på min blogg, menar jag. Jag installerade en räknare för sex dagar sedan och sedan dess påstår siffrorna att sidan besökts över sexhundra gånger (för jag kan inte tänka mig att det handlar om ”unika besökare”). Men så är det kanske… Vad vet jag?
Sååå… vad finns det att berätta annars då? Tja, en dag som idag då det regnar sånt där ”luddigt regn” och tunt och mjukt regn, knappt befintligt men ändock så att det blir blött… Då befinner man sig lite i dvala tycker jag. Men en behaglig sådan. Storkillen leker med bästisen, Lillkillen är just nu med pappa på Netto och Lill-strumpan ligger i vagnen och grymtar lite. Jag tror att det är en viss blöja som snart behöver bytas ut till en fräshare upplaga. Hrum… Tyst och lugnt i huset, med andra ord. Jag funderar lite på vad jag ska ta mig an idag. I vanlig ordning har jag MASSOR av idéer på saker jag vill få gjort, men mest uppgifter som bara virvlar runt i skallen utan att de blir åtgärdade någon av dem egentligen. Det kommer alltid varje-dag-sysslor i vägen för dem. Men det blir nog strykbrädan fram för att platta till lite mammakläder som ska skänkas till bättre behövande och så kanske jag får undanplockat och städat lite på ovanvåningen. Jag BORDE i alla fall göra det.
Jo, och så plockade vi lite fina höstlöv på vägen hem från ”farmor och farfar”. Jag tänkte göra lite pyssel med lillkillen, men kom på att jag ju inte KAN något höstlövspyssel! Visst kan man lägga dem under ett ritpapper och dra med långsidan av en krita ovanpå, för att få strukturerna fint igenom? Eller… hur var det nu igen? Vad gör man sen? Klipper ut? Klistrar på annat papper? Någon pyssel-Maja där ute med goda tips?
Nä, vet ni vad… nu har jag försökt skriva klart det här inlägger i flera timmar och hela tiden blir jag avbruten av telefonsamtal och maken och barnen, så nu ger jag upp. Jag hör inte vad jag tänker!
Typ så ja, fast en unge till och utan brasan 🙂
Precis sådär är livet hemma hos oss, kom jag på nu… Man hör inte vad man tänker och hinner inte göra det man ska och definitivt inte det man vill. Egentid är ”non-existance-tid” och tid på tu-man-hand med sin käraste är också typ obefintlig. Hmm… fast där snuddade jag vid något viktigt tror jag. Tiden för sig själv (om så bara tio minuter i badkaret med låst badrumsdörr och öronpluggar) och tiden, den lilla någon gång ibland, med ens make/maka… dessa två saker kan nog vara mer viktiga att få till än man tror. Trots allt är det ju vi som föräldrar som är grundpelaren i familjen och vi måste må bra för att få familjen att må bra, vara lugn och trygg och harmonisk. Jag pratar inte om att man måste gå och totalt förverkliga sig själv som människa (det finns tid för sånt senare), men att hitta små lufthål där man kan förse sig med lite syre mellan varven. Och från det ena till det andra, där kan man genast dra en liknelse till träningen. Man ORKAR inte träna, för att man är så trött… men tränar man ändå, blir man MINDRE trött. Förstår ni vad jag menar? Alltså att om man får/tar sig de där tio minuterna i badkaret, så blir man mer effektiv och närvarande när man väl är tillsammans med resten av familjen. Jag tror så i alla fall. Och ska man prata krafthämtning och träning, så kan man ju faktiskt få egentiden GENOM träningen! 🙂 Så kände jag med mina joggingturer innan tredje graviditeten. Det var jag, egentiden, Salomon Burke, gympadojjorna, friskluften och friheten i en halvtimme. Sedan var jag en ny mamma och en ny fru och ett nytt jag.
Och på tal om detta igen igen igen… i morgon börjar jag på allvar med att försöka få in träning/rörelse/motion som ett naturligt inslag i min vardag. Wish me luck!
Tror att det här inlägget är lite rörigt och jag hinner inte läsa igenom för korrektur, så take it or leave it! Nu ska jag äta en klassiker med familjen (the one and only, so so loved familly of mine), nämligen spaghetti och köttfärssås! Mumma! Mjölk i glaset förstås! …konstigt att vissa maträtter kräver sin mjölk till. Pannkakor samma sak. Å, kom på en rätt jag inte ätit på länge och som kommer att passa perfekt i höstrusket! Grönkålsoppa med ägghalvor i! SÅ gott! Men en annan dag! Adjö! 😉