Hej på er!
Som jag saknat att skriva! Men detta med att få ett tredje barn har sannerligen gjort skillnad på den tillgängliga bloggtiden jag hade förut. Jag har inte ens hunnit sitta vid datorn över huvud taget! Jag blev tvungen att dra med mina korsande ögon en kväll härom dagen till skärmen, för att betala månadens räkningar, men mer än så har jag liksom inte fått till! All övrig aktivitet, på till exempel Facebook, har skett via mobilen under ammningstid. Men som sagt… Jag saknar VERKLIGEN mina stunder av ”filosofering” framför datorn! Jag gör allt jag kan i min makt att få till en stund, men varje dag kommer något i vägen, inte minst en liten gosig flicka som gärna vill ha min uppmärksamhet och närhet.
Nu har hon blivit två veckor gammal! Allting går över förväntan! Att få sitt andra barn, upplevde jag som en sju mil värre resa än detta tredje. Man är ju liksom redan ”världsvan”, känns det som. Dessutom är hon oförskämt snäll! Sover, äter och gör i blöjan… låter lite ibland när det kniper till i magen, men det är verkligen inte mycket att orda om. Om nätterna sover hon och jag själva på ovanvåningen. DETTA, mina damer och herrar… är det bästa jag någonsin kommit på! Vi stör inte pojkarna och pojkarna stör inte oss. Egen kupé, både vad det gäller sovrum och toalett, bara DET! Ingen som snor min tandkräm eller torkar tassarna på MIN handduk, eller inte fyller på toalettrullehållaren, eller ”lånar” min duschkräm till gymmet för att aldrig lämna tillbaka den på badkarskanten. Nä, detta är LYX! Men framför allt så ligger den stora vinsten i att jag slipper känna att livet känns orättvist, när jag måste vakna så många gånger om natten för att mata och byta blöjor, medans maken lugnt sover vidare. Den irritationen är den värsta av alla. Nu slipper jag det. Alla får sova så mycket som möjligt, alltså är alla på så bra humör som möjligt. Win-win-situation!
Sedan kanske någon undrar hur det går med Julie Tupler-splinten (gördeln). Jo… jag började… men sedan hände något som hände även efter min förra graviditet, då jag provade en annan variant av gördel. Jag fick problem när jag gick på toaletten. Förlåt min rättframhet, men ”we all gotta go, right”. Alltså, det som hände mig för andra gången nu, var att, efter att jag haft på gördeln och jag …behöver gå och göra nummer två… så är det som om jag får världens tarmvred! Hur stort mitt ”behov” än är, så går det inte att ”släppa ut” det! Det är som att det är stopp! Som om tarmarna ligger fel! Och det gör FRUKTANSVÄRT ont! Så faktum är att jag blev så rädd att jag inte vågade sätta på den igen. Min teori är att magen av naturen tar sin tid på sig att bli mindre, kanske just för att (inte bara, men också) allt maginnehåll ska ha en chans att hitta tillbaka till sin plats igen, efter att ha blivit undanskuffade av bebisen. Trycker man då ihop magen, så kanske inte tarmarna kan röra sig såsom de behöver. Jag vet inte om det ligger någon sanning i detta resonemang, men jag inbillar mig att det skulle kunna vara så. Oavsett så har jag nu bestämt mig för att avvakta till lite längre fram. Julie säger ju på sin informations-DVD att det aldrig är för sent att få den delade magmuskulaturen att minska. Så då borde jag ju kunna ta tag i det när jag återhämtat mig lite mer. Jag vill också passa på att här påpeka att jag inte ville använda gördeln för att ”bli av med magen” så fort som möjligt (vilket var anledningen efter min förra graviditet när jag hade mindre kunskap), utan att underlätta ”läkningen” (om det nu är möjligt, om detta tvistar ju de lärde) av Diastasis Recti (delade magmuskler).
Därför har jag nu fokus på i stället att jobba med de ”små”, men ack så viktiga ”inre” sakerna, såsom bäckenbottenmuskulaturen. Tänker också fortfarande på min hållning och gör små (!) magövningar. Jag har också försökt se till att komma utomhus varje dag och gå en mycket liten runda. Det är vad jag klarar av, innan värken i mitt bäcken gör sig alltför mycket påmind. Jag ska också låna hem en cykel som jag ska kunna få upp lite flås och vind i håret med! Ack vad jag längtar efter DEN känslan!
Förlåt att jag hoppar nu (har så mycket jag vill skriva), men vad jag också vill berätta, är att VILKEN skillnad det gjort att jag ”lyft upp magen” med hjälp av magmusklerna under hela graviditeten! Jag har inte alls haft samma känsla av obefintlighet på mitten av kroppen! Nu FINNS ju musklerna redan där och är starka. Mycket lättare för min kropp att orka hålla sig upprätt i en bra hållning nu! Tack snälla jag för att jag tänkte på DET, liksom! Nåja, det var en parantes, men ändå! Så ni som är gravida… använd musklerna!! Och kör era plankor (om ni är vana vid detta och vet att ni har rätt teknik), så länge ni kan bibehålla bra teknik! Det är toppen! Har i alla fall varit så för min del.
Well oh well oh well… Som sagt, jag har egentligen massor att skriva om, men nu är det hög tid för mig att natta barn och byta blöja och amma och det där… snart börjar nattpasset! Så håll till godo med detta, kanske inte jättespännande, inlägg. Se det som en liten ”vinkning” och hint om att jag ännu existerar och förhoppningsvis ska jag kunna komma in i någon slags rutin som även kan rymma lite skriverier i min vardag.
Stora kramar från denna trebarnsmamma som numera fått några extra kråkfötter kring ögonen! 😉