Monthly Archives: oktober 2013

Så förfärligt härligt

 

Children_100

Det är minsann inte helt lätt alla gånger… att vara förälder menar jag. Speciellt inte när man är EN förälder att ta hand om TRE små barn som inte samarbetar för fem öre. Idag var det en sådan dag. Okej… *drar efter andan* …here goes:

Tanken var att jag skulle följa med några tjejkompisar ut på en promenad/power walk på förmiddagen. Meeeeeeen… så vaknade jag med ont i huvudet och igenkorkad snok. Likaså hade natten varit krånglig för lill-sessan med hennes förkylning, som inte heller verkar ha för avsikt att ge vika. Rossel rossel, snörvel snörvel. Det låter ju som att flickebarnet ska kvävas på kuppen. Inte lätt att koppla av och sova själv då precis. Man ligger mest och lyssnar och sedan får man plocka upp henne och locka ut några kråkor med Näs Frida (en liten manuell snorsugningsanordning, så att säga). In med lite koksalt och vänta på nysningen (så att några fler av kråkans kompisar kommer ut). Till sist amma och då märker inte lillgumman att hon, förutom att bli mätt i magen också sväljer ner de mest svårflirtade sista kråkorna. Efter det är hon tack och lov väldigt lätt att ha att göra med. Hon brukar kunna läggas tillbaka i sin säng och allt blir som det ska igen… Tyst och skönt och ett par timmar till att sova innan nästa sväng. Ungefär varannan timme har man tjänstgöring, men det tycker jag ändå fungerar himla okej! Värre vore det ju om man var tvungen att gå omkring och guppa med vagnen och hålla på för att barnet skrek nätterna igenom! Jag minns alltför väl alla de gånger jag gick promenader ute i svinkalla regnväder mitt i natten med mellanbarnet, för att han hade knip i magen eller något annat som han behövde skrika för. Hu! DÅ var man trött!

Hur som helst… jag förkyld, hon förkyld, ont i huvudet, stressigt när det blev dags att leverera de två stora till dagis, men sedan var det ganska bra där mitt på dagen. Ja, promenaden brann såklart inne, som ni förstår. Så när lugnet återfann sig, blev jag väldans produktiv! Jag fick anmält lillskruttan till dagiskön. Det är väl lika bra att vara ute i god tid! Sedan tittade jag över våra utgifter (eftersom det är ett evigt pysslande med de där slantarna varje månad) och fastnade på detta med försäkringar. Är det verkligen rimligt att betala 250 kr i månaden PER BARN i barnförsäkring?! Det kändes verkligen inte så, men vad vet väl jag om den saken, tänkte jag. Hur som helst så ville jag kolla upp det hela och minsann… det visar sig att vi nog rätt så friskt överförsäkrat våra små (även om man vill försäkra dem upp över öronen). Så nu… nu har jag sparat familjen 6.000 kr om året (!!!) genom att degradera en liten aning. Så för jössenamn, se över vad ni har för försäkringar! Sånt borde man nog göra regelbundet. Precis som att se över sin bank och annat, vilket ska bli vårt nästa ”move”. Så med detta kände jag mig enormt nöjd med mig själv. Heja mig! 😉

Vad var det sedan… hmm… tänk att man kan ha svårt att minnas saker som hänt samma dag! Hur ska det bli när JAG blir gammal och ÄNNU MER glömsk?!

Jo, jag har ju också fått så VANSINNIGT mycket ”spam” i min mail under en lång tid nu. Detta gör att jag lätt missar mail som skickas till mig från seriösa avsändare. Varje dag trillar det in 10-20 mail som alla påstår att jag vunnit än det ena och än det andra och om jag baaaara klickar på länken och talar om mitt kontonummer eller något annat, så får jag en ny mobiltelefon, eller en ny cykel, eller något annat piffigt… -As if! Samma sak gäller bloggen. Jag har inte kunnat låta möjligheten att kommentera inläggen vara öppen, av samma anledning. Nu har jag dock pratat med WordPress och fått några goda råd och tips, så nu provar vi igen (SKRIV GÄRNA SÅ ATT VI SER OM DET FUNGERAR *blink*). Vad det gäller mailen, lär det nog bli som så att jag måste ändra adress och i fortsättningen använda mig av några trix så att min adress inte hamnar på dessa listor som sedan säljs vidare till andra och ytterligare andra skräppostsavssändare.

Klockan tickade på snabbt och plötsligt var det dags att hämta barnen på dagis (idag lämnade/hämtade jag och maken ett barn var, eftersom de ju går på olika dagis nu när det renoveras). När det var gjort, möttes vi upp hemma hos svärföräldrarna på en liten fika. Mannen fick sedan cykla till jobbet och jag promenerade de 800 meterna hem med de tre små… det tog en halvtimme! Kvällsmatsdags efter det. Spädisen bestämde sig för att det var dags för ett skrikmaraton och grabbarna tusen-myror-i-brallan-lek, som ju alltid slutar med att någon trillar och slår sig eller så börjar man bråka och annat sånt där otrevligt. Var… är… öronpluggarna…

Vi överlevde i alla fall middagen. Men det tog tid, för lillkillen skulle INTE äta potatismoset och jag tyckte att man faktiskt måste smaka i alla fall. Skam den som ger sig! -Grrr!

Dags för pyjamas och tandborste… men då måste man först jaga rätt på de små krä… *hrum* de små kräVANDE liven. Bums i säng, utan saga eftersom man skött sig så dåligt och inte lyssnat på sin stackars mamma. Satte mig sedan i soffan och utfodrade den lilla gaphalsen som då tystnade och somnade skönt i famnen. Äntligen! Men (alltid ett MEN), så började sängkriget. Den lille ligisten klev ur sängen och brydde sig icke alls om mina förmaningar om att återvända med-det-genast! Eftersom jag satt låst med det nu äntligen tysta och sovande barnet, så såg han sin chans att dra mamma vid näsan! Ååå!!! Inga ord, inga tonlägen av allehanda sort spelade någon som helst roll eller gjorde minsta skillnad. Han var och förblev uppe tills jag fick överge spädisen i vagnen för att lyfta in aktuell bråkstake i sängen -I spjälsängen denna gång. -HA! Vem satt fast i klistret NU då! *morr* Sedan kom pappa hem, ”pigg” och ”fräsch” i sinnet. Några minuter tillsammans med honom i köket för att avlägga eftermiddag/kvälls-rapport resulterade i både en viss lättnad, men också tid för mig att hinna få dåligt samvete för mitt, förvisso välförtjänta, morrande åt barnet. Och med detta samvetskval gick jag sedan in till honom och förklarade att ”Mamma är ledsen att vi blev ovänner, men det är faktiskt dags att sova nu…” och så lite klapp och kram och pussinuss…
Efter allt skrikande, hade jag förståelse för att han bad om mjölk för att smörja sina välanvända stämband. Gick således ut med honom i köket, serverade honom mjölken och… då fick han syn på sin inte-alls-irriterade pappa. Gissa vilken förälder han TOTALBOJKOTTADE nu?! -Si… moi! Och så blev jag alltså den dumma föräldern och pappa den snälla. Tacksamt! 😉 Det är urbota fånigt, men man blir faktiskt lite ledsen när man befinner sig mitt i tumultet och tankarna inte får tänka klart. Man försöker att göra så bra för barnen och så får man kalla handen tillbaka. Jojomän! Trevligt! Men så skedde det lilla miraklet… Barn är FENOMENALA på att känna av oss föräldrar (vi ska inte tro att vi kan dölja saker och ting för dem). Han måste ha scannat mig rakt igenom och sett hur min insida kämpade för att inte visa på utsidan hur sårat mitt mammahjärta kände sig när han ratat mig. Plötsligt får jag en bamsekram som icke var av denna värld!

…nu behöver jag nog inte skriva mer om det, för det är nog ganska solklart att den kramen plåstrade om hela situationen.

*paus*

Nu blev jag visst tom på ord. Jag är helt enkelt för trött för att tänka vidare. Klockan är för mycket. John Blund ropar på mig. Lillan grymtar i vagnen och ger mig en hint om att det snart är dags att förse henne med ännu en slurk. Så vet du… har du läst hela vägen hit, tackar jag dig för ditt tålamod och viljan att ta del av min kaotiska, men totalt sett ”braiga” dag. Vi det här laget vet du att jag inte skriver av prestige… Jag skriver för att jag behöver det och vill det och innehållet varierar och speglar den plats/känsla jag befinner mig i just nu. Ibland är det mattips. Ibland handlar det om träning. Ibland är det familjeliv. Ibland är det filosofi… Antingen gillar man det man läser och fortsätter läsa… Eller så gillar man det inte och låter bli att läsa vidare… -Enkelt :) Man hör alldeles för ofta folk som har synpunkter på vad folk väljer att skriva i sina bloggar och på sin Facebook osv. Tänk om de kunde lägga energin på något vettigare. Det är ju valfritt att läsa, icke sant?

God natt där ute… who ever you are…

Spenatsoppa med ägghalvor

IMG_20131029_141515

Här har ni en riktigt god, nyttig, enkel och billig lunch! Receptet är avsett för 4 portioner

2 paket (à 250 g) djupfryst hel bladspenat
1 gul lök
1 msk flytande margarin
2 msk vetemjöl
1 l vatten
2 grönsaksbuljongtärningar
1 dl matlagningsgrädde
1 tsk salt
1 krm peppar
1 krm riven muskot
4 ägg

Så här gör du

  1. Halvtina spenaten och grovhacka den. Skala och finhacka löken. Fräs spenat och lök i flytande margarin några minuter. Pudra överk vetemjöl och häll på vatten. Smula i buljongtärningarna och låt soppan koka ca 10 minuter under lock. Rör i grädden i soppan och smaka av med salt, peppar och gärna riven muskot.
  2. Hårdkoka äggen. Skala och skär äggen i halvor eller klyftor.
  3. Servera soppan med ägg, bröd och rökt skinka.

För alla

Gör laktosfritt: Fräs spenat och lök i mjölkfritt margarin och byt ut grädden mot soja- eller havrebaserad gräddprodukt om du inte tål mjölk eller laktos. Gör glutenfritt: Ersätt vetemjölet med samma mängd majsstärkelse (Maizena) som tillsätts i slutet av koktiden utrörd i lite vatten. Gör äggfritt: Äggen kan ersättas med lite finstrimlad rökt skinka om du inte tål dem.

Tips

Byt gärna ut spenaten mot nässlor om du hittat sådana. Och jag tänker att det vore gott med lite stekta baconbitar.

Nu räcker det! (för min del)

Åtminstone för min del. Jag har tänkt tanken SÅ många gånger och nu på sistone har man i flera medier slagit larm om skadan mobiltelefonanvändandet gör, inte bara mot oss själva, men mot våra barn -Det finaste vi har!

 

sluta

Lånat från Aftonbladet

Oavsett vad som står HÄR (det må vara överreaktion på ett sätt, men inte ett annat) och hur man nu än vill vända och vrida på det hela… JAG tycker att JAG använder telefonen mer än jag egentligen tycker är rimligt och sunt -både för min och barnens skull. Jag testade att fråga vår äldsta son om han tyckte att mamma och pappa tittade för mycket i telefonerna och svaret lät inte vänta på sig.

-JA!

Fler bokstäver och ord än så behöver inte jag. Jag ska skärpa mig nu! På riktigt! Som ett första steg, har jag avinstallerat de spel jag hade i telefonen. Jag kan ju läsa en bok i stället om jag får tid över. Facebook kan jag besöka genom datorn eller ENDAST om jag inte är i närheten av barnen. Ett trix för att göra det mer besvärligt för mig, är att logga ut varje gång. På så vis blir det extra jobbigt att behöva logga in på nytt hela tiden. Över huvud taget ska jag inte känna pressen (för det gör jag) att hela tiden ha telefonen med mig. Det är OTROLIGT stressande att folk förväntar sig nå en när som helst, alltid. Nu får det vara slut med det! BASTA! Är det viktigt, kan man skicka ett SMS och så löser det sig.

Jag vet att ”lagom är bäst” och att rimligheten borde styra, men jag vill poängtera att jag syftar till mig själv och min egen brist på att göra ”lagom”. För mig passar det bättre att först strypa helt, för att sedan smyga in tillbaka (om jag vill) och lägga det på ”lagom”. Jag menar alltså inte att jag måste förbjuda mig själv att peta på luren i närheten av barnen för all framtid och sådär. Jag menar bara att när jag är med barnen, vill jag vara mer närvarande med dem, där och då. Inte svara på deras tilltal och frågor med min blick fäst på luren. Blicken ska möta deras! Jag vill att de ska känna att jag ser dem och hör dem och bryr mig om vad de säger. Och vad det gäller spel och annat som finns i våra ”smarta” telefoner, så utgår jag återigen från mig själv. Jag VILL hellre slänga upp brädet på bordet och spela (inte spela Wordfeud genom telefonen med maken som ju faktiskt sitter i andra änden av soffan). Men eftersom jag har så svårt att slita mig från telefonen när jag ”bara” ska detta och detta, så blir det ju bara vajsing alltihop. Det är alltså min egen brist på disciplin att hålla det till ”lagom” som gör att jag måste sätta gränsen för mig själv på detta vis. Alla gör vad som passar dem bäst, såklart. Jag ville bara uppmärksamma alla att fundera på om de verkligen är nöjda med hur de använder sin telefon, särskilt tillsammans med barnen. Skulle jag stå och knacka på pärleporten idag, så hade jag ångrat att jag ägnade mer tid åt min telefon än åt mina barn, för så krasst är det faktiskt ibland. Ammar jag, går jag med vagnen, är vi på lekplatsen, äter vi… ja, oftast är den där… fastklistrad i tassen. FY vad jag skäms!

Det här ska bli min utmaning framöver, att vänja mig av med detta. Blir mer närvarande för mig själv och barnen icke minst! Så nu undrar jag…

-ÄR DU MED MIG?!

protest

Saffranspannacotta med fruktsallad och granatäppelkärnor

Så har jag gjort det igen! Snubblat över ett recept som jag drägglar ihjäl mig på! Vart? I Apotekets tidning. Ännu en godsak jag gärna provar till jul!

 

pannacotta_635x350

Recept och bild lånat från Apotekets hemsida.

4 portioner

  • 1 gelatinblad
  • 1/2 dl grädde
  • 1 paket (0,5 g) Apotek Hjärtats saffran
  • 250 g vaniljkesella

Fruktsallad

  • 150 g blandade djupfrysta bär
  • 1 kiwi i småbitar
  • 1 apelsin i småbitar
  • 1 äpple i småbitar
  • Garnera med myntablad
  1. Blötlägg gelatinbladet i kallt vatten 5 minuter.
  2. Häll grädden i en kastrull. Krama ur gelatinbladet och lägg i grädden. Värm försiktigt, så gelatinbladet smälter. Rör ner saffranet och blanda med kesellan.
  3. Häll upp saffransblandningen i glas och ställ kallt att stelna minst 3 timmar.
  4. Blanda fruktsalladen och toppa pannacottan med fruktsalladen vid servering.
  5. Garnera med myntablad.

Kusligt!

storm smiley

Ja det må jag säga! Herre j**lar vad det blåser på ute! Det är riktigt kusligt! Jag har gjort vad jag kan för att vara beredd på det värsta. Bilen är inställd i garaget, alla leksaker och trädgårdsmöbler och annat löst är inplockat eller förseglat med tunga stenplattor. På spisen står en jättekastrull med vatten och både stearinljus och vicklampor är laddade.

…tycker INTE om tanken på att mannen ska ta sig hem ute i detta vädret i kväll! Inte ett DUGG intresserad av det är jag! Hade jag haft en pansarvagn, skulle jag ha kört ner och hämtat honom. Vi får helt enkelt hålla tummarna för att vädergudarna håller sig i skinnet och skonar oss så gott det går.

Började dagen med en lite försenad frukost som satt precis där den skulle. Jag brukar ju göra havregrynsgröt med ett ägg i (blandar i det i grynen och vattnet, rör runt och sedan in i mikron), men så hade vi köpt hem äggvita i förpackning (Kronfågel), men det blev inget bra. I morgon blir det vanligt ägg igen. 😉

2013-10-28 09.33.59

Förutom att ”preppa” för stormen, har vi idag ”preppat” pumpan (för mindre blåsiga dagar att pryda trappan med). Storkillen gjorde en sida och jag den andra.

2013-10-28 15.16.10

Just det, ja! Gick en liten promenad också. Inte mycket att ”hänga i granen”, men alltid något. Det blåste och regnade redan då och lill-kickan var allt annat än glad åt situationen.

2013-10-28 11.48.11 2013-10-28 11.47.26

Hem och äta lunch…

2013-10-28 11.46.28

…och sedan var det som sagt lite pyssel med undanplockning i trädgården och sådär inför denna storm som nu pågår. Såg då att mina tomater ännu inte gett upp hoppet, så jag väntar lite till så kanske jag ändå kan skörda tomater -I NOVEMBER! Inte illa!

2013-10-28 15.15.40

Nä, vet ni vad… jag kan inte koncentrera mig på att skriva! Väntar mest på att det ska flyga in ett träd eller en liten gubbe eller en lekstuga genom fönstret eller så. Återkommer när stormen bedarrat…

storm 2 storm 3

…nu börjar ljuset flacka också. Jahapp… spännande detta! Vill ha hem min gubbe NU!