-He… he he he… he…
Jodå, så att eh… jag är här ännu. Hemma… trött… tjock… tung… humör bjuder på spännande överraskningar, kanske av den sorten man inte alltid uppskattar att bli överraskad med alla gånger. Men jag håller mig själv i örat och försöker se till att jag inte trampar på någon annans tår i onödan.
För att inte bli tjatig och tråkig, så pratar jag om något helt annat idag. Jag var på biblioteket igår. Japp! Jag gjorde en 180° med högerfoten och drämde den i min egen bak. -Ut med dig! Sitt inte här och tjura! sa jag till mig själv. Sagt och gjort. På hojen och iväg.
Fast en sak ska ni ha klart för er; det där med att cykla är inte HELLER en lätt sak dessa dagar… Vill inte genera någon för mycket, så jag låter det vara vid att -Det finns många konstiga åkommor en gravid kvinna kan råka ut för och ibland är det inte så skönt att sitta på en cykelsadel… *punkt*.
Hur som haver, så hade jag i förväg bestämt mig för att jag ville låna ”Torka aldrig tårar utan handskar” av Jonas Gardell (säkert ett jättebra bokval för en som kan få gråtattacker utan anledning) och så ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman. Naturligtvis fanns ingen av dessa tillgängliga. -Typiskt! Men vad gör man, om inte slänger ut en önskan om TIPS på Facebook?! Ett alltid lika säkert sätt att få snabba och trevliga svar (tycka vad man vill om Fejjan). Så jag fick en lång lista och med mig hem i handväskan, följde:
Tyckte att det var en lite sådär skön blandning. Har börjat med Fjärilseffekten, eftersom lånetiden på den är så tidsbegränsad. Sedan tänkte jag lära mig lite mer om hur man får ekonomin att lysa lite klarare ur skärmen på internetbankens saldosida, genom att läsa Fattiga och Rika. Och så har jag alltid undrat över Agneta Sjödins författarskapsförmåga, så det tipset antog jag också. Jag får lämna utvärdering när jag plöjt igenom dem.
I natt sov jag relativt okej, men var medveten om ”ont-heten” i mitt bäcken hela tiden på något konstigt sätt. Vaknade vid fem i vanlig ordning och frukost- och kaffetarmen började knorra och störa, också det precis som i vanlig ordning. Alltså gjorde jag slag i saken och gick upp. Tappade upp ett bad med lavendel, kokte kaffe, laddade yoghurt och müsli och så boken… Fjärilseffekten. Sedan var det bara att glida ner och ha en timme av stillhet för mig själv. Himla mysigt!
Sedan kom alla barnen till sans från sitt nattliga besök i John Blunds värld. Och då var det liksom läge att trockla sig upp i sittande läge och sedan tvätta ”barret” (håret). Därefter, ”same same” vad det gäller morgonrutiner. Och eftersom Storkillen bad mig särskilt om att jag skulle lämna honom på dagis idag, så följde jag hans önskan, trots att kroppen och kroppen skrek -NEEEJ! Men vad gör man inte för sina barn?! Särskilt som jag lite granna oroar mig för hur syskonomställningen ska bli. Det är ju lite svårt att läsa vad som försiggår i deras små rara lintottehuvuden. Men jag säger bara -JÖSSES! Som jag såg UT! Ha ha ha ha ha ha! Som en RIKTIG hottentott, let me tell you! Gravidtunika, jo… fine! Under det? Ett par RUSKIGT fula grå mjukisbyxor, men som jag nyligen kommit på med att sitta ovanligt bekvämt på denna ömma kropp. MEN! Jag struntade fullkomligt i vilket! För vet ni vad jag tog på mig i stället som komplement? Jo… ett gott självförtroende och ett brett leende! Fattar ni vilken sus det gör i tillvaron?! För en själv och säkert andra som man möter (lite som det där med att skriva den relativt ocensurerade sanningen om vardagen i bloggen). För om jag skulle gå omkring och se tjusig ut så fort jag stoppade näsan utanför dörren, ja, men då skulle folk kanske tro att jag var sån jämt och så skulle de kanske känna att -Fy vad jag är usel som inte ”tyar” det. Nä nä… här säger vi som det är och sträcker på ryggen och är stolta för vem vi är! DET är ”Power”!! ”De é najs!!” Greppa nu din ”jååstick” och styr upp en riktigt nedrans skitbra dag! Det ska jag göra!
