-Ha ha ha ha! Jag borde kanske inte bjuda på bilder av den här typen, men jag gör det ändå. För underhållnings skull!
Nyuppstigen efter timmar av ofrivillig vakenhet. Som en nyponros, va! Ha ha ha! Eller inte… Hur som helst. Nu tycker jag att det är dags att börja räkna ner på riktigt. Så ”here goes”:
10 dagar kvar
…fast jag tänker fortfarande att jag gärna har det här överstökat innan veckan är slut! 😉 Det är bara det att ”Skorpan” där inne inte verkar HELT samarbetsvillig på den punkten. Så som jag håller låda, borde jag ha jagat ut den för länge sedan, kan tyckas. Men det fungerar väl inte så heller. Men om jag lägger mig som en riktigt tajt snurrad kanelsnäcka idag. Då kanske den tycker att det är trångt och otäckt där inne. Kan DET funka? …nä, säkert inte. Nä, bara att försöka tänka lite mindre på hur gärna jag vill att den ska komma ut. Fokusera på annat.
Mannen hade några ärenden idag och nu funderar jag på om jag ska ta minsta killen (som är dagisfri på fredagar) till öppna förskolan på förmiddagen. Kanske… får se…
…tycker fortfarande att det är helt galet. Att man kan ha en så stor kula på framsidan, men som man inte kan ana från baksidan…
Det var en parantes bara (-Se! Jag kan inte släppa fokus på det!).
Nä, nu får jag väl lämna min plats vid datorn. Jag hann inte mer än sätta mig här, förrän gosse 1 och gosse 2 vaknade och krävde min uppmärksamhet. Så det har varit skrivning med spridda skurar i det här inlägget -Vilket kan förklara en eventuell rörighet.
SÅÅÅÅ! Vad återstår? Jo, ett rungande: