Men vem har sagt att det ska vara lätt? Hur ska man utvecklas och kunna bli starkare och det inte först är svårt och utmanande? Jag får försöka välja att se det så. De senaste dagarna har varit mer än lovligt tuffa på många sätt. Det har handlat om olika saker, men alla har varit stora var och en för sig och alla har varit (är fortfarande) en prövning av stora mått.
…kommer att tänka på vad ”Fänrik Fredrik” sa när vi gjorde ”Mini-lumpen” på K4 i Arvidsjaur för många år sedan: ”Det som inte dödar – härdar”. Och nog sjutton stämmer det ganska väl! Det är som att få ett benbrott på självaste livet. Där skadan sedan läker, blir området extra starkt. Tänk efter själva… Det spelar ingen roll om det är saker och situationer som uppstår på en arbetsplats, i ett förhållande, i det egna jaget, saker man ”misslyckats” med, osv… När man varit med om det, gått igenom det och i vanlig ordning trots allt klarat sig helskinnad ut på andra sidan, ja då har man blivit ytterligare lite starkare på än det ena eller det andra sättet. Åtminstone om man väljer att se på det på rätt sätt. Att ta lärdom…
Jag övervägde att inte skriva något alls idag (eller för en lång tid framöver, för den delen), men så tänker jag att, även om det jag skriver inte alltid är upplyftande och även om det alltid finns utrymme för missförstånd och feltolkningar i det skrivna ordet, så finns det samtidigt alltid hopp om att någon där ute berörs på helt rätt sätt och att det ger något som stärker. Och om det så bara gäller en enda människa just den dagen, så är det skäl nog för mig att fortsätta mitt skrivande ändå.
Vad säger ni? En kopp kaffe på det? 🙂
