Ja man går nu här hemma och bara väntar på den stora dagen. Även om det ännu borde återstå många veckor. Det är tungt… ruskigt tungt! Med tanke på den vårdpersonalsbrist som råder, känns det bäst för mig att förbereda mig för alla eventualiteter och därför har jag varit på biblioteket och lånat lite böcker. Hittade inte så mycket av det jag var ute efter, men åtminstone en liten guide till maken 🙂
Ur boken: Gravid, kroppen, känslorna, förlossningen, barnet Av: Anne Deans
Puh… Men vi får väl hoppas att den stannar inne tiden ut och att vi hinner in i tid och att det finns personal så att det räcker.
Ja hör ni… Då var det en ny vecka! Jag börjar den framför datorn med min kaffekopp, som så många andra gånger förut. Maken är nu precis på väg ut genom dörren för att åka och spela välförtjänt golf. Inte ofta jag har kunnat säga välförtjänt, men tro mig -Han ÄR förtjänt av det nu. Vilken man jag har! Igår bakade han både bröd och lagade mat och byggde lekstuga (låt mig återkomma till detta) och en massa annat. Han måste ju liksom ta en liten större bit av ansvaret nu när jag är ”invalido”…
Invalido, ja… det är bara förnamnet! Jag känner mig som en vandrande timmerstock med värk från djupaste trädrot till toppen av kronan!! -Därför bilden ovan! *fniss* Jag är så less på detta och i natt drömde jag åter igen att jag var ute och sprang med lätta steg längs en sjöstrand en ljum sommarkväll… Alltså den känslan! Men, det är bara en sak att göra… ta en dag i taget.
Igår startade alltså lekstugebygget!
-HURRAAA!!!
Men jag kan ju säga som så att, utan hjälp från min systers ”boyfriend” och hans kumpan, som båda är i ”byggeribranschen”, hade vi inte lyckats särskilt bra! Visst… många stycken var hela stycken… men fortfarande en triljon småbitar som ska veta sin plats. Dessutom, bara en sådan sak som att förstå hur viktigt det är att botten är precis jämn och har samma mått på diagonalerna osv… Det skulle vi själva aldrig ha tänkt på. Så jag är OÄÄÄNDLIGT tacksam för att vi fick den hjälpen!
BÄSTA BYGGARNA!!
Den är nu så långt ”gången” att alla fyra väggar är på plats, men ännu återstår en hel del jobb. Det ska ju byggas ett våningsplan inuti huset också. Sedan ska det oljas och målas och sättas på sin rätta plats i trädgården och så ska det på ett tak och därtill läggas antingen papp eller något annat lämpligt (fick höra att det finns tegelliknande plåt som jag måste titta närmare på -såklart!), dörr ska på, alla fönsterluckor ska på, blomlådor ska byggas och sättas på, ja och innan vi sätter huset på sin rätta plats, ska det fixas undertill med fiberduk och stenläggning. Alltså ni fattar hur fint det kommer att bli, va?! *glaaaaad* Men det innebär således att det kommer att ta ännu en stund och ”grabbarnas” hjälp kommer vi inte att kunna få förrän tidigast till helgen, så jag får hålla ut.
MEN! Det finns ju MASSOR av saker jag kan göra under tiden! *fniss* Det måste väl finnas en broderad tavla med ”Hem ljuva hem” i stugan, eller hur?! Och så måste jag tänka ut alla andra små söta detaljer som måste finnas med. Har till och med tänkt på en liten liiiiten postlåda! -Ja?! Är det så konstigt? För mig känns det självklart att detta ska bli en dröm för varenda liten leksugen unge!
Och mattor måste jag ha! Och dörrmatta! Och små möbler! Gardiner! Liten madrass och myskuddar till ”sovdelen” där uppe (för man får inte plats att göra annat än att vila på ”andra våningen”… -Äsch, det är väl inte värt att fortsätta, för då kommer ni som läser väl att tycka att jag är lika tokig som maken! Han satt som en fågelholk när jag pratade om att man ju måste kunna leka i stugan på vintern också! Adventsfika i stugan! Hallå! Såklart man ska kunna! Ha ha ha! Då blir det mini-adventsstakar (sådana som lastbilschaffisarna har i bilrutan) i fönsterna! Och liten plastgran… 😉
Jag lämnar härmed ämnet…
Så! Idag alltså… vad händer idag? Nu är jag ju lite själv med gossarna på förmiddagen. Sedan ska jag ju till biblioteket och låna den där ”vänta/föda-barn-boken” jag nämnde i ett tidigare inlägg. Utöver det tror jag faktiskt att det lämnar sig alldeles ypperligt att ge mig på att virka ännu en bläckfisk. Känns som att det är en sysselsättning som tvingar mig att hålla mig så fysiskt lugn som jag faktiskt måste. Har SÅ svårt att acceptera kravet på att ”göra ingenting”!
Sitter just nu i ett soluppvärmt hus och lyssnar på tystnaden som råder… ”Silence is golden…” Det kanske är DET guldet man har i munnen på morgonen då? *fniss*
Barnen sover… Mannen sover… Ändå är klockan tio över åtta. Vi har haft några ganska intensiva dagar, på så sätt att vi inte varit hemma, många intryck, sena kvällar, att inte sova hemma… sådant kostar nog på -särskilt för de små.
Vi åkte ju till min mamma (& Co) i torsdags. Det blev ett besök på Sjöbo Marknad, men jag kunde konstatera att jag fortfarande inte känner att det är samma sak som förr. Då fanns det ju faktiskt en del bra och rejäla saker att ta med sig hem till bra pris, men nu är det mest samma ”skräp” i varje stånd och inte sjutton är det billigt. Å andra sidan så åker jag dit mest för upplevelsen av marknadsstämningen i första hand. Med mig hem följde i alla fall en liten sopborste av modell ”klassisk”. Den tänkte jag skulle få hålla till ute i den lekstuga som förhoppningsvis ska börja byggas i vår trädgård idag! ÄNTLIGEN! …fast jag är bra ledsen att jag inte får hjälpa till. Min ”lilla” mage har inte mått så jättebra de sista dagarna. Men det är som mamma brukar påminna mig -Sofie… du är inte sjukskriven för ”ingenting”, du MÅSTE ta det LUGNT! Jo, men det gör jag väl (i min värld), även fast jag inte ligger ”platt fall i horisontalläge”…
Hur som helst, två dagar på landet och igår en spontaninbjudan till grillkväll hos ny-gamla vänner! Tänk… man konstaterar det varje gång… Att det är just de spontana infallen som ofta blir trevligast! Gott med mat, trevligt prat och kul bus för barnen. TACK!
SÅ! Idag är det också 50 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum! Det går framåt och eftersom jag mår lite tjorvigt, så ser jag fram emot att tiden går och att ”dagen D” närmar sig. Men det finns ett moln på min sommarhimmel…
Bilden lånad från Sydsvenskan på nätet …och jag har flyttat lite text och suddat lite här och var för att det skulle passa bättre.
Det är den här informationen man INTE vill mötas av i tidningen när man befinner sig i mitt läge. Läs artikeln HÄR. Så nu är det jag som på måndag morgon står och väntar vid porten till biblioteket för att låna om den bok jag läste när jag väntade något av mina andra barn, vilken innehöll ett avsnitt om hur man ska göra om läget blir akut och man måste tvingas föda på golvet hemma. Min enda tröst är att det inte är första gången jag föder barn och att mina två tidigare erfarenheter bara är bra. Jag får väl ringa in mormor som fött alla sina barn hemma och mamma som ju faktiskt är sjuksköterska i botten och min lillasyster som läser till sjuksköterska just nu.
Nåväl, vi ska väl inte måla upp ”han med horn” på väggen i onödan, men jag tycker inte att det är fel att mentalt förbereda sig på alla eventualiteter. Så fungerar i alla fall jag.
Nä, nu ska jag öppna dörren till trädgården och släppa in lite frisk luft. Eftersom mjölken är slut, blir det väl inget morgonkaffe, men jag ska nog klara att överleva det också.
-Hoppas hoppas hoppas nu att det BLIR lekstugebygge av idag!
…och fick således se alla härliga bilder, både på när mina PT-kunder tränar, Mamma Boot Camp-tjejerna och Power Camparna, men också när jag själv var som bäst igång. Nu mår jag, definitivt psykiskt och även riktigt fysiskt dåligt över min begränsning att INTE kunna träna! Man tror ju knappt att det är sant att man (särskilt inte jag med min tidigare träningsovana i bagaget) kan känna sig såhär! Det ska komma en liten bebis till oss och här sitter jag och vill kasta mig huvudstupa ut genom dörren och springa tills andan tar slut i mig! Hur ska jag någonsin kunna stå ut så länge som jag måste, innan jag kan köra på igen?! Just nu känner jag mig bara som en enda stor Häffaklump som bara står och stampar i startblocken på löpbanan!
…fast inte ens Häffaklumpen ser lika klumpig ut som jag känner mig…
*rys*
Nej minsann… detta är ingen dans på rosor. Men snart nog är väl väntans tider över (vecka 33 nu) och då är det bara att, i sakta mak, ta steg för steg åt att återigen nå detta välbefinnande i kroppen som träningen åstadkommer. Inte minst för att också orka med mammalivet, med allt vad det kräver! Kan ni tänka er… Jag har alltså inte tränat sedan i början av december förra året! Ett par enstaka tappra försök gjordes, men varje gång visade min kropp att den inte alls ville hålla på med sånt där just nu (då). Den hade väl fullt upp med att skapa ett fulländat barn, skulle jag tro 😉 …en liten ”skorpa” som jag, för övrigt, längtar så oändligt efter!
Djupt andetag… Jag får nog helt enkelt gå och ta mig ett glas mjölk och borsta gaddarna och tänka på annat medans jag sedan lägger min stela, orörliga, ömma, onda, otympliga kropp i sängen och beger mig till John Blunds magiska land.
I morgon bär det av till min älskade mamma & Co för att uppleva lite på-landet-mys och på fredag bjuder semesteraktiviteterna på klassiska Sjöbo Marknad.
Och med detta vill jag önska er alla en riktigt god natt!
Jag är faktiskt RIKTIGT nöjd med mig själv nu! Jag har slutfört ännu ett projekt (en av mina annars så dåliga egenskaper)! Se här:
”Ära vare Gud i höjden – Denna har jag gjort i slöjden” *fniss*
Nu ser bilderna kanske lite mörka ut, men så tog det mig också hela vägen fram till kvällen att bli klar. Man har ju ett och annat småmoment som stör längs vägen. Men annars måste jag säga att det nog var ganska lätt att sy en sådan här själv! Särskilt om man är lite mer van än jag är.
Jag använde mig av ett mönster från Stoff & Stil, men jag vet att det finns många att få tag i även på nätet. Bara att använda vår vän Google. Eftersom jag är ovan att sy och egentligen inte kan, så var det lite bökigt mellan varven. Först och främst att begripa sig på vad som egentligen står och menas i mönstret. Sedan hur man gör saker och ting smidigast. Men ju mer man provar, desto mer får man rutin och lär sig av misstagen.
Vad det gäller mönstret från Stoff & Stil, så hade jag särskilt svårt att begripa vad de menade när man skulle sy på snedslån (det orange bandet som skiljer tygerna åt). Det stod såhär:
”Sy fast en snedslå mitt över sömmen på rätsidan med en kantstickning i båda sidor så att det blir en kanal, börja och avsluta med att vika in änden 2 cm, vänd ut till rätan.”
-What? Det slutade med att jag gjorde en egen variant av det hela och skulle jag göra på samma sätt igen, hade jag i så fall valt en bredare snedslå, än vad som står i mönstret (18 mm). Dessutom fattar jag inte vad som menas med ”kantstickning”. Nåja, det gäller att ha lite fantasi och uppfinningsrikedom också när man pysslar.
Sedan saknade jag mått på hur bred remsan som skulle rullas till en cylinder och träs in i kanalen runt om. Jag tog 75 cm och tycker att det blev rätt lagom.
Men som sagt… jag kan faktiskt inte påstå något annat än att jag är nöjd med mig själv. Tror att lilla bäbisen nog ska kunna trivas som fisken i vattnet i sitt lilla babybo. Så himla smart att ha en sådan här! Man kan ju lägga den som lite mys i spjälsängen, i vagninsatsen, mellan mamma och pappa i stora sängen, på golvet så att den kan vara med och titta sig omkring när vi andra leker och pysslar på golvet. Suveränt!
Frågan är vad som blir mitt NÄSTA projekt! 🙂 …borde kanske avsluta den där virkade väskan jag började på för några år sedan. Det är bara det att jag inte vet riktigt hur jag ska fixa handtagen… Nåja, vi får se.
