Smulan är en ärlig och härlig trebarnsmamma som skriver i dagboksform om vardagen och livet med dess toppar och dalar. Många tankar och funderingar rymms också här, liksom tips och trix och annat pyssel och oväntade överraskningar. Alltihop är kryddat med en nypa humor.

Kunde inte sova

godmorgonkaffe uggla

Ja, nattugglan har intagit skrivbordsstolen. Det vill säga ”moi”. Äldsta gossen kom, i vanlig ordning, in i min säng i natt. Orolig och otröstlig för en stund. Han måste ha drömt något otäckt gissar jag. Han somnade till sist, men hade tydligen kvar oron i benen, för dem sparkade ”hej vilt” och bjöd både mig och min, kanske lite ömtåligare, mage på ett antal rätt så välriktade ”kickar”. Så jag beslöt mig för att gå in i barnrummet och ta hans säng i stället. Men… då var ju allt John Blunds pulver som bortblåst. Tittade igenom mobilen ett par varv… Aftonbladet… Facebook… Instagram… Yatzy World… Quizkampen… Aftonbladet igen… Facebook igen… Men inga tunga ögonlock infann sig. Och så kom regnet. Det lät så härligt att jag fick lust att springa ut spritt språngande naken i trädgården och ta mig en tvättäkta sommardusch! Det var ju ändå hela 19°C när klockan var 04:00 och behovet av att skölja bort värmeklibbet från kroppen är stort!
Men när ”knallen” kom, blev valet enkelt. Inga åskduschar för mig, inte! -Hu! Så jag vände och vred mig en stund till i sängen… hyfsat störd av att Myggan Hubert ”bzzzz:ade” olycksaligt kring mig, redo att attackera för att få sig en blodig frukost! Jag tror att han fick ge sig av hungrig ändå till sist.
Lyckades somna, fastän jag inte var medveten om det. Jag vet det, eftersom jag började drömma mardrömmar. Först att jag blev attackerad av en Rottweiler! Sedan skräckbilder av hemska olyckor som drabbade mina barn, där jag i slow motion försöker både skrika och springa för att rädda dem, utan att få fram ett ljud eller lyckas förflytta mig en millimeter! Så det blev ett snabbt uppvaknande efter bara några minuter och då var hela jag full av oro och elände. Det gick, under inga som helst omständigheter, att ligga kvar i sängen. Så jag gick upp… så nu sitter jag här och förundras över hur förvånad jag känner mig när jag tittar ut och ser våt asfalt. Man har ju nästan glömt hur det ser ut! Måste motvilligt erkänna att det känns lite taskigt att den här dundersommaren skulle komma just den här sommaren! Jag orkar liksom inte riktigt med den och ännu mindre njuta av den. Håller mig helst inne och flåsar ändå ihjäl mig. Tung, otymplig, vätskefylld, trött, andfådd… nä… gärna ett par regndagar för min del, om ni ursäktar mig och mitt gnäll.

Fick förresten klart för mig igår att maken åker iväg på simläger i slutet av augusti. Vilken dålig tajming! Men jag har ju övat på ”knipövningar”, så jag får väl hoppas att jag kan ”knipa igen” även över dessa dagar. Det är ju trots allt inte beräknat förrän tills den 9:e september. Nåja, det blir som det blir och det blir säkert jättebra.

NU ska jag koka mig lite kaffe! Sedan ta itu med dagen …vad den nu ska innehålla. Vill så mycket, men orkar absolut ingenting! Frustrerande i kubik! Vill träffa vänner, men orkar inte ens det… Har många på kö som nog väntar på att höra ifrån mig, men ja… det får helt enkelt bli när kraften återkommer.

Ha en über-schön dag, alles zu sammen! hjärtan