Ja, innan jag skriver någonting mer alls, vill jag börja med att tacka…
…för sin enorma generositet och såklart även…
…för en mycket trevlig och väl genomförd tävling, som visade sig bli mycket populär!
Att jag sitter här idag och har kammat hem storvinsten är helt otroligt! Det var som jag skrev till min man över SMS igår, att även om jag hade 1/1.306-dels chans att vinna… även fast oddsen minst sagt var emot mig, så måste ju trots allt den där enda personen vinna och det kunde ju lika gärna vara jag som vem som helst annars! Jag är helt övertygad om att hjärtats renhet och godhet har ett ”finger” med i spelet. Jag ”delade” informationen om tävlingen flitigt och då får man ju komma ihåg att jag i och med detta också minskade min egen chans att vinna varje gång, eftersom fler och fler fick ”nys” om tävlingen. Men när man ger… då får man! Kanske inte alltid just det man i ett och samma ögonblick vill ha, men det kommer! Och jag kanske är en ”fåne” som köper populära klyschor, men några av de motton som står överst på min lista är ”det som är menat att bli – det blir”, med min tolkning att om det var meningen att jag skulle vinna den här tävlingen, så skulle jag också vinna! Annars skulle jag vid något annat tillfälle ändå belönas med något som var gott för mig. Ett annat uttryck som måste nämnas är ”what goes around – comes around”, vilket osökt för mig vidare in på de kommentarer som tävlingsanordnarna fått motta efter publicerat resultat. Man tror knappt att det är sant att det sitter så sura folk i sina gryt runt om i vårt svenska avundsland! Måste dela med mig av ett exempel på detta. Såhär skrev en man, som nog borde gå och köpa sig en burk pepparkakor idag, så att han blir lite snällare till mods:
Ja, jag var ju helt enkelt tvungen att svara honom, eftersom han nu blivit så väldans ”ledsen”. För att bättre förstå hans starka känsla av orättvishet, sökte jag rätt på hans egen motivering…
-Mmm-humm… fint… bra… absolut! Jag lägger ingen värdering i detta, utan hoppas att han själv inser hur fånig hans reaktion framstår. Men som sagt, med en gnutta mer positiv inställning till saker och ting, så tror jag säkert att det ska gå vägen för honom en annan gång.
Och innan någon kommer och hugger mig i ryggen (för att man inte hittar min motivering i Barnshoppings blogg under kommentarerna), så ligger det till såhär, att när jag skulle lämna mina uppgifter på sidan, lyckades jag inte få det hela att ”fastna”. Därför skickade jag ett mail och meddelade detta och därpå fick jag besked om att det inte ”fastnat” pga att de måste godkänna inläggen manuellt först innan det syns på sidan, men att man nu registrerat mina uppgifter och att det räckte som ”lott” i tävlingen.
Men min motivering var, hur som helst:
Det har alltid varit en dröm att en egen lekstuga
få göra hemtrevlig och fin.
Att vinna den åt mina barn, skulle mer än gott duga
…fastän den i hemlighet skulle vara min!
”Nothing more – nothing less”. Två meningar i all sin enkelhet.
Vidare hade visst några andra människor klagat på att ”juryn” inte övervägt allas bidrag lika länge! Naturligtvis hade tidigare nämnd ”Sur man på FB” också haft synpunkter på detta, eftersom de ju bara haft 9 ½ timme på sig att överväga hans motivering…
Inte ens för mig, som har det lite tjorvigt med siffror, är det svårt att räkna ut att juryn såklart läst alla inlägg efter hand som tävlingen pågick! Och skulle de känna minsta tvekan om vilket bidrag som förtjänade att vinna, så hade de garanterat tagit sig den tiden att överväga detta INNAN de tog ett slutgiltigt beslut.
Sist men inte minst, förvånar det mig att klagomål kommit in från någon som vunnit 2:a eller 3:e pris. Man tyckte att prispengarna ändå inte skulle räcka till något att köpa hos Spely, eftersom de har så dyra saker där… -Jösses… tänkte de inte på detta när de läste om tävlingen från första början? Då kunde de ju ha skrivit ett tillägg till juryn att ”jag vill bara vinna om jag får lekstugan, annars blir jag sur och vill inte ha något alls”.
Rys! Ja, det är faktiskt lite ledsamt det där. Samtidigt får man komma ihåg att det var oändligt många fler som spridde vänliga ”heja-rop” och lyckönskningar! Konstigt att de där andra få, naglar sig fast mitt i synen ändå, trots att de ”goda” är så många fler.
-Nu glömmer vi detta!
Stugan, ja! *ler* Om ni visste hur många tankar som redan nu flyger genom huvudet! Vilken plats i trädgården ska den få? Vilken färg ska vi måla den i? -Just det! Jag (i samråd med barnen) måste ju välja något fint tyg att sy gardiner i också! Och så ska det sitta blommor i blomlådorna under fönsterna! Tänk så mycket härligt pyssel det ska bli! Och när allt är på plats, är det bara att bjuda in alla små kompisar på saft- och bullkalas! Som jag ser fram emot detta! Och barnen! Ni skulle se äldsta sonens ansiktsuttryck när jag avslöjade överraskningen! -Vaaaa!!! Mamma!!! HUR kunde du tävla?! –Fick vi köpa den nu?! -Kan vi måla den grön?!
-Ahhh… ja, nu ska jag bara mysa åt tanken på det hela tills den kommer hit. Återigen ett rungande tack till alla inblandade som gjort detta möjligt! Som jag sagt förut, så tror jag att få kan förstå hur oändligt mycket jag önskade mig en lekstuga som barn och att nu kunna ge denna fina åt mina egna… det är lycka i sig bara det!
TACK!