Det var värst vad det skulle blåsa idag! Grå himmel, blåst, men inte så jättekallt ändå (trots att jag valde vinterjackan när jag tog barnen till dagis och begav mig till MBC:n). Det här vädret får mig att minnas somrarna när jag var liten (nåja, en sisådär 10-15 år kanske), då jag tältade med kompisar i ”trädgården”. Tältet stod gärna kvar uppställt ett par dagar och sådana här dagar var så goa att krypa in där. Jag körde ju riktig madrass med kudde och täcke och hela köret, så det var så bekvämt som det kunde bli. Och så högar med Kalle Anka-tidningar och chokladbollar och kortspel och ja… sånt där som man ägnar sig åt lata sommarlovsdagar i yngre tonåren. Nåja, det var ett litet minne ur arkivet bara…
Men se där ja! Tur att MBC:n är slut, för nu VRÄKER det ner utanför fönstret!
På tal om dagens MAMMA BOOT CAMP! Har ett stort leende på läpparna bara jag nämner det! Först var jag lite ledsen över att det bara var två deltagare anmälda, dessutom två NYA deltagare som jag så gärna skulle vilja fick uppleva den där riktiga, goa, härliga känslan som infinner sig på ett pass i vackert väder med många mammor och deras vagnar. Men sedan vände jag på ”tänket” och kom på att -VAD BRA! Är man helt nybliven mamma för första gången på ett MBC-pass, så är det ju alldeles ypperligt lyxigt att få så odelad uppmärksamhet på sitt första pass. Jag kunde bjuda på mycket information, svara på många frågar och se till att tekniken blev precis som den skulle. Och förklara VARFÖR man gör si eller så. Bara det är guld värt! Åtminstone tycker jag det! När man plötsligt förstår hur kroppen fungerar och varför man därför måste göra på vissa sätt för att inte göra den illa, kort och gott. Det gick jättebra! Den ena lill-flickan blev lite otålig mot slutet, så jag ”skippade” några planerade övningar, men känner mig fullt nöjd ändå med passet.
…jag kunde också slås av vilken ENORM skillnad den här träningen gör. Jag har ju nästan glömt hur mina ”gamla” mammor var på sina första pass för ett år sedan… och vilken fantastisk form de är i idag! Just därför önskar jag att vetskapen om den här träningsformen kunde nå ut lite bättre, så att mammorna får chans att upptäcka detta sätt att, stegvis, hitta vägen tillbaka -på rätt sätt! Idag fick jag således höra ÄNNU en gång vad trist det är att man inte fått den här informationen på BVC. Men reglerna är som de är och jag får hitta andra sätt att nå ut.
Nu är jag i alla fall hemkommen. Magen kurrade, men kylskåp och hyllor gapade tomma …vid första anblicken. Men ”den som söker finner”, så av den lilla slatt yoghurt (naturell) som återstod i kartongen, smulorna i müslipaketet och de halvgamla frukterna i fruktkorgen, så blev det en ganska acceptabel ”mellis” till sist. Toppade med skivade mandlar från bakhyllan, två torkade aprikoser från densamma och så strössla över lite krossade linfrön och vallmofrön. Voilà!
…ett kokt ägg på det, så hade jag varit nöjd, men det fanns inte.
Nä, nu måste jag gå och försöka åtgärda min suddiga syn. Lillgrabben ville inte borsta tänderna i morse, så i kampen som uppstod, flög en klick tandkräm in i ögat på mig och har gjort linsen grumlig. Sedan… åh… vilket ska jag nu prioritera… svara på alla mail, vika och lägga in tvätt, städa undan i köket, bädda sängarna, förbereda för loppisen på söndag, skura toan, vattna blommorna (inomhus), eller något av allt det andra som hänger i luften? Samma dilemma varje dag…