Monthly Archives: februari 2013

OBS! Viktig info inför uteträningen

träna i alla väder

Dessa bilder kommer enbart från Mamma Boot Camp-passen, eftersom Power Camp-passen tillkommit nu i vinter och bara varit inomhus. Så grabbar, ni är varmt välkomna ni också till Power Campen! :)

Nu är det upp till bevis!

Hur tuffa är ni egentligen?! Vinterträningen inomhus är förbi och nu ska vi ge oss ut och beblanda oss med naturens under! Ibland kommer vädret att vara strålande vackert och underbart och andra gånger kommer det kanske att regna på oss. Men en sak kan jag lova er… att hur motigt det än känns när man sitter inomhus och tittar ut på ett ruskigt väder, så känns det ALLTID mycket bättre när man väl är ute på plats! För att inte tala om känslan efteråt när kinderna är rosigt röda och kroppen varm och skön. Belåtenhetskänslan där är oslagbar! Så ställ dig aldrig frågan om du ”känner för” att träna. Har du sagt att du ska träna så bara GÖR DET! Det kan aldrig bli fel!

Men såklart gäller det att ni funderar lite på vad ni behöver för att det ska bli så behagligt som möjligt på pass med sämre väder. Tänk tunna kläder, men fler lager. Fortfarande ska vattenflaskan följa med och nyttjas flitigt. Ett underlag är att föredra, till exempel ett liggunderlag, en yogamatta eller helt enkelt en picknickfilt med plastad undersida. Ett hett tips är också trädgårdsvantar! Japp, för där har ni också en plastad handflata och det kan vara skönt när vi ska ner på marken och underlaget är kallt och blött. Fryser man om fötterna, kan jag tipsa om att få tag i sådana där skoskydd man sätter utanpå skorna när man går in på vissa ställen. Sätt den utanpå strumpan i stället och SEDAN ner med foten i skon. Skulle det läcka igenom, blir inte foten blöt och så isolerar det bra mot eventuell kyla. Slutligen när det gäller kläder, kan det kanske vara skönt att ha en tjockare tröja med sig att ta på när passet är klart och man ska ta sig hem. Och så en liten banan som ni kan bottna med innan ni hunnit hem för att inta en större måltid.

Nåväl, här följer vidare information:

Power Camp

Vi träffas vid utegymmet på Gullåkra mosse! Tisdagar klockan 18:30 och lördagar klockan 11:00. OBS! De nya nya tiderna!

Mamma Boot Camp

Vi träffas som vanligt utanför Bråhögsbadet och går i samlad trupp till Balders hage (om vi inte tar en tur till ankdammen, Roos damm, vilket kan hända då och då) klockan 09:30 både onsdagar och lördagar. OBS! Den nya tiden!

Karta

Klicka på bilden för att kunna se närmare i detalj.

Glöm inte att göra era anmälningar till passen på www.timecenter.se/b-ling så att jag kan ha en uppfattning om hur många som kommer. Besök också gärna min hemsida för mer information på www.b-ling.se

Tveka inte att höra av er om det är något ni undrar över! sofie@b-ling.se eller 0708-25 52 24

Vilken omväxlande dag!

Ja, så kändes det verkligen idag när jag brottades med Försäkringskassan och Skatteverket och bokföring och VAB och allt det där!

I förmiddags skrev jag:
Just nu känner jag för att kasta allt jag har i händerna och ge upp. Jag hade en bra dag till att börja med. Jag skulle ägna min tid jag hade till övers, åt att få en massa företagsjobb gjort. Först och främst skulle jag börja med att ringa Försäkringskassan, eftersom jag fått en blankett att fylla i ang. mitt företag, så att de kan räkna ut vad jag ska få i ersättning för de dagar jag VAB:at. Då vill man veta VILKET DATUM jag gjort min ”Skatte- och avgiftsanmälan” till Skatteverket! Jo, men DET har jag precis på tungan! -Inte! Satte mig i telefonkö på en kvart för att få veta svaret. Men se DET gick inte för sig. Det är hemliga uppgifter, det! Så nu måste de stoppa ett papper i ett kuvert och skicka med posten! Okej… då får jag väl vänta några dagar till på att få iväg lappen till Försäkringskassan så att jag kan få mina VAB-pengar.

Sedan blev jag tvungen att sätta mig i samma telefonkö till Skatteverket en gång till, eftersom jag fått ett utbetalningsbesked som en momsredovisning som verkar konstig. Ja, en ny kvart i kö och när jag kom fram blev jag inte ett dugg klokare. Det är bara att konstatera att siffror och jag är inte komisar. Jag tror på allvar att jag har någon form av sifferdysleksi. De säger mig liksom ingenting -alls! Så nu känner jag mig alldeles villrådig och känner att detta bara GÅR inte. Jag har haft flera stjärnor som försökt att hjälpa mig och förklara, men min hjärna vill inte alls samarbeta. Så nu har jag hört av mig igen till den där bokföringskillen jag blev tipsad om och sagt att han får gå igenom hela förra årets bokföring och hädanefter sköta rubb och stubb. Som det är nu ägnar jag MYCKET mer tid åt att försöka få rätt på bokföring än att utveckla mitt egentliga jobb i företaget. Och ÄNDÅ blir det fel! Det är inte värt det!

Pust!

NU I KVÄLL:
Ja så var statusen mitt på dagen idag… Men så kom kvällen och jag hade två PT-kunder. En ny-gammal, kan man säga. Gammal från Power Campen, men ny PT-kund. Superkul!!! Det är så himla kittlande spännande sådär i början när man måste använda fingerspetsarna för att fånga upp alla signaler som ska hjälpa mig att hjälpa ”hen” (det där nya ordet som jag avskyr) att uppnå sina mål och drömmar. I love it!

Och efter den kunden, hade jag en gammal ”kund” (ja alltså många av dessa rara människor är ju faktiskt mina vänner också, bör tilläggas) som började träna med mig i höstas och VILKA resultat ”hen” fått! Herre Gud! Snygg och stark och motiverad som få! Och kilona, ja målet är ju redan uppnått i princip! Inte nog med detta! Jag fick en present! Jisses nu får jag tårar i ögonen igen! Och ett fint kort med ord som bara precis smälter i hjärtat på mig! Jag har nog lite svårt att förstå att jag kan göra skillnad så mycket som jag visst gör för vissa! Senast igår var en annan kund där och rörde runt i tårkanalen när ”hen” visade sin entusiasm och glädje över sitt nya träningspass!

Och vad mer, jo jag blev stoppad på förskolan av en anställd där som undrade om det möjligen var jag som höll i Power Camp-passen! OCH på gymmet efterfrågade man fler av mina visitkort! Nämen alltså nu kanske det vänder ordentligt efter denna tröga vinter! :)))

Så! Det har varit en dag som verkligen svängt mellan upp och ner mellan hopp (läs: rå-glädje) och förtvivlan (dumma bokföring!!). Jag är i alla fall glad att den slutade bra, för då sover man bättre, vilket jag ska göra inom kort. Ska bara få i mig en liten bit mat först, för ”äta bör man – annars dör man”. Så sant som det var sagt. Kyckling står på spisen.

OBS! Filar på ett infobrev (som kommer att hamna här i bloggen också) angående träningspassen här framöver som byter från inomhus till utomhus OCH eventuellt även får nya starttider. Så håll utkik!

Därför frågar jag om du tar mediciner

När jag har en ny PT-kund börjar vi alltid med ett möte för samtal. Dels för att lära känna varandra men också för att jag på bästa möjliga sätt ska kunna hitta exakt det där som kommer att hjälpa kunden att nå sina mål och önskningar vad det gäller hälsa. För att kunna göra det, ställer jag en hel del frågor och bland annat tar jag upp en fråga som handlar om medicinering. Det kanske kan te sig helt och hållet onödigt för många, men det är faktiskt både viktigt och intressant! Det kan ju till exempel handla om att en person har diabetes. Då måste jag ha detta i åtanke när man pratar kost eftersom både innehåll, tider man äter och när man eventuellt medicinerar är av stor relevans.

En annan aspekt är om man till exempel äter antidepressiva medel. Det kan ge mig en fingervisning om orsak till ett visst beteendemönster, både vad det gäller kost och träning. Och så har jag från början med mig en förståelse för var och en persons bakgrund och allmäntillstånd.

Nyligen läste jag en artikel i Aftonbladet som faktiskt var intressant i detta avseende med antidepressiva medel!

Här följer ett kort utdrag ur artikeln:

Forskare vid Umeå Universitet har för första gången undersökt beteendeförändringar hos djur från utsläpp i vattendrag nära reningsverk i svenska storstäder.

I studien återskapade man den miljö som finns i Fyrisån i Uppsala, med samma halter av det ångestdämpande läkemedlet Oxazepam. Ett hundratal abborrar fisk simma i det vattnet, medan en kontrollgrupp abborrar simmade i rent vatten.

Förändrat beteende

Abborrarna som fick i sig läkemedlet visade upp ett förändrat beteende. De blev mer aktiva, mindre sociala och mycket bättre på äta.

De blev också modiga och vågade lämna sitt stim.

– Normalt är abborrar dygnet runt väldigt rädda för att bli uppätna av större friskar. Men läkemedlet tog helt enkelt bort den oron och gjorde fisken mer våghalsig och glupsk, säger Jonatan Klaminder, miljöforskare vid Umeå universitet.

Så med detta vill jag säga att, då kan man kan förstå varför personer som äter antidepressiva mediciner kanske har svårare att motstå sötsakerna exempelvis och lockas att över huvudtaget äta mer. Jag är naturligtvis ingen expert på detta, men det låter ju faktiskt rimligt! Eller hur?!

Diagnos?

Jag undrar just om det finns någon diagnos på det jag just nu upplever… Nämligen en slags ”anti-het” mot mobiltelefoner och internet och datorer och andra sociala medier. När jag Google:ar hittar jag ord såsom ”mobilstress” och ”teknikstress”.

Jag kan absolut inte förstå detta som plötsligt vänt mig från att vara så aktiv och tycka att det är så roligt, till att bara inte tåla det! Jag kan få riktiga ångestkänslor när det plingar och ringer och överhuvudtaget när jag tittar i en skärm! När jag ser att 90% av alla människor på bussen, vid busskuren, i väntrummen, ja över allt, sitter med näsan i sina telefoner ALLTID ALLTID ALLTID! Ja då får jag liksom lite smått panik! Vart är vi på väg?! Det är som om vi lever i en digital värld mycket mer än vi verkligen LEVER! Jag menar HÄR och NU! Jag tror att man kan bli ”lost” någonstans mellan verklighet och …o-verklighet! Och jag tror att det är farligt! Sedan är det ju inte så kul att JAG känner såhär, eftersom jag så väl förstår att man som företagare är tvungen att hålla sig synlig och a jour även i dessa medier. Men gud vad det stressar mig!

Detta är orsaken till att jag inte varit så aktiv i bloggen på sistone. Men man måste ju få vila ibland, eller hur? 😉