VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Periodisk fasta

Jag har i snart 2 månader käkat periodisk fasta. 16/8. Dvs att jag har ett ätarfönster på 8 timmar och fastar resten. Jag testade detta för 1 1/2 år sedan, men tyckte det var sjukt jobbigt då jag gick i skolan. Att försöka koncentrera sig med en kurrande mage gick bara inte.

Nu behöver jag dock ingen större hjärnaktivitet innan kl 11-12. Oftast försöker jag träna runt 10-tiden då jag känner mig som starkast på fastande mage. En helt underbar känsla när man kommit in i det. Jo, jag är hungrig, men det är en annan sorts hunger som infinner sig. Jag blir nästan hög. Känner mig oövervinnelig

20140720-224046-81646289.jpg

Jag äter 3 gånger om dagen och då äter jag mig rejält mätt. Många går ner i vikt under periodisk fasta, men inte jag. Möjligtvis har jag minskat lite i fettprocent, men inget som syns. Jag är nog den enda det inte biter på. Det bevisar hur mycket jag faktiskt kan äta när jag väl äter.

Jag har under denna tid inte räknat en enda kalori. Det var lite därför jag började. För att släppa på allt sånt och det har fungerat alldeles utmärkt. Jag gör ju inte detta för att gå ner i vikt. Jag gör det för att jag faktiskt mår bra av det. Min kropp mår skitbra av att inte behöva ta hand om mat hela tiden. Dessutom behöver min hjärna inte bli triggad 6 gånger om dagen

20140720-225005-82205563.jpg

Jag äter samma mat som innan. Har dock lagt till lite mjölkprodukter. Kesella och mjölk. Magen klarar det bra så jag kör på. Nu hoppas jag bara att min kropp berättar att jag inte behöver lika mycket mat när jag inte tränar så hårt, men va fan. 1 kg hit eller dit. Så länge jag mår bra. Det är det som räknas

Kommentera (1)

När man inte får vara med

Idag tog det lite extra hårt. Tjejerna samlades i boxen och körde lyft. Jag tränade själv.
Ringrodd, good mornings, rodd, kb swings, axelrehab, snatch DEADLIFT. Ja, för mycket längre än så kan jag inte komma med stången utan att det smärtar i axeln

20140718-213002-77402082.jpg

Vissa vill visst skylla det på att jag lyft för mycket. Mmmm.. Visst. Jag tränar 4-5 pass i veckan. Jag undrar då hur de som kör dubbelt så mycket inte får problem?

Jag försöker dock vara positiv. Jag har ju faktiskt en underdel som är ok. Jag kan böja och jag kan dra. Jag kan springa. Jag hatar det, men jag KAN göra det.

Så bit ihop, bruden. Kämpa på. Det kommer bli bra. Jag vet det..

20140718-213726-77846898.jpg

Kommentera

Att ha draghjälp

När jag var runt 20 drog min mamma med mig ut på mina första powerwalks. Sen den dagen har jag gått och gått och gått.. Om ni bara visste hur många mil mina ben traskat.

Det har varit min träning för att hålla mig i form. Sen var det ett beroende också. Min sjukdom har i många år tvingat mig. Det var inte ofta jag njöt. Herre Gud. Jag hade så bråttom att jag inte ens hann reflektera över den vackra naturen. Över fågelkvitter. Över soluppgång och solnedgång. Så mycket jag missat, men det vill jag inte tänka på nu!

När jag började med crossfit 2012 fick jag min kick från annat håll. Jag behövde inte längre gå mina påtvingade promenader. Jag fick den träning jag behövde. Styrka och kondition i ett. Perfekt. Jag slapp.

Men nu.. Nu vill jag inte slippa. Jag VILL gå. Göra mig av med energi samtidigt som jag tankar den. Och det gör jag bäst i naturen med mina barn och fint sällskap

20140716-203614-74174972.jpg

Jag kan väl erkänna att jag precis innan inte är allt för sugen, men har man bestämt med någon att man ska ut och gå så gör man det. Och det är ju så härligt efteråt. Det är skitbra att ha en träningskompis. Har du ingen tycker jag att du ska ragga upp någon.

Och min axel..? Tackar som frågar. Min sjukgymnast på Fysio Arena stretchade, masserade och tejpade och just nu känns det super. Jag kan röra den ordentligt utan att det gör ont. Weii!!! Och på måndag blir det ultraljud. Spännande värre.

Kommentera

Knak rakt upp i hjärnan

Idag knäcktes jag rejält. Satan va det knakade!

Jag gick till Jenny på Ryggakuten för att äntligen få rätt på min kropp. Jag har ett tag känt och sett att jag är helt sned i mitt bäcken. Jag blir det emellanåt och det är dags att komma på varför.

Jag har inte ett ben som är längre än det andra utan det sitter i mitt bäcken. Efter massa knak och en del tester kom vi fram till lite olika saker.

1) Jag har en nackskada. En rejäl sådan. Det visste jag iofs redan efter jag röntgade mig i våras. Jag har en sk kufos i nacken. Ryggraden som ska vara böjd är helt utplanad. Misstänker att det är sparken jag fick i huvudet av en häst när jag var 15. Plus alla gånger jag landat fel när jag trillat av. Hästaskrälle!
Min C1:a var tydligen helt på sniskan. Det är där ryggraden börjar. Och är det kasst i starten kan det gå fel på många ställen nedanför.

2) Jag är svag i min högra höft. Detta påverkar mycket mer än jag först trott. Dags att ta tag i det på riktigt. Det är nog främst detta som gör att mitt bäcken roterar. Häftigt ändå när man börjar förstå.

3) Dålig styrka i mitt skulderblad. Inklämning i axeln. Vi stannar här. På måndag vet jag mer

20140715-225147-82307291.jpg

Jag orkar inte ha det så här längre. Jag är för gammal. Jenny tycker det är otroligt att jag kan träna som jag gör med tanke på min kropp.

Jag skiter i alla vikter. Jag skiter i om någon tycker att jag är svag. Eller stark (inte riktigt, men vi kan väl låtsas). Jag vill må bra. Jag ska hålla i många år. Jag ska inte elitsatsa. Så varför ha så bråttom???

Idag körde jag knäböj fram. Lagom tungt, men med fin teknik. Jobbade med båda benen. Gick rakt upp och rakt ner. Stabilt. Ingen kompensation. Kändes bra.

Testade även sumo mark för första gången. Cool övning. Här gick jag dock lite tungt. För tungt. Formen var ok, men det blev vingligt på 110 och över. Ny favorit. Nu när jag inte kan träna något som involverar axeln i vissa vinklar blir det ”en del” ben. Kan meddela att mina jeans numera kommer upp till knäna. Äntligen börjar träningen ge resultat

Kommentera (1)

Efter 2 veckors förkylning…

… Är det trögstartat, men jag ger inte upp. Sakta, men säkert tar jag mig tillbaka till vikterna jag låg på innan jag blev sjuk. Tänk att kroppen hinner slappna av så mycket på då kort tid. Benen känns helt ok, men ryggen. Den hänger inte riktigt med. Det är där jag blir trött först. Just därför lägger jag lite extra krut på att stärka upp den

20140714-133501-48901393.jpg

Jag vill få tillbaka lite flås dessutom. Det behöver inte vara så mycket, men jag vill inte dö av att göra 20 wallballs. Så idag avslutade jag mitt pass som bestod av frivändningscomplex och frivändningsmarklyft med just bollen.
15 wallballs på minuten i 5 minuter. Såg att min kompis körde 20, men där är jag först nästa vecka.

Därefter tabata double unders. Fick ihop 199 st. Tyvärr var det inte flåset som stoppade mig utan att jag pinkade på mig. Hur svårt kan det vara?
Trots alla knipövningar och mammamage känns det inte som det blir bättre. Jag tänker faktiskt kolla upp operation. Jag vill inte ha det så här!

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna