Kalas och strikta rutiner

Idag var det som sagt kalas för Dixie. Hennes närmsta familj kom för att fira. Alla bilder ligger dock i kameran, men morfar fastnade visst i mobilen. Idag var han väldigt poppis hos de små flickorna

20120902-223117.jpg20120902-223126.jpg

Ni som följer mig här inne vet hur noga jag är med rutiner. Rutiner är bra. Jag skiter i vad alla andra säger. I denna familj funkar det bäst så. Idag töjde vi lite på gränserna vilket resulterade i en stycke Dixie som somnade innan 18. Vilket resulterade i en stycke Dixie som skrikit halva kvällen. Vilket resulterade i en stycke Dixie som satte i halsen och kräkte ner hela sig själv.

Det var bara att slänga in ungen i duschen och sen sitta och mysa ett tag i soffan innan jag åter la henne i sin nybäddade säng. Nu sover hon och gör förhoppningsvis hela natten. Nu ska jag göra detsamma.

God natt

För 1 år sedan

Låg du i magen och gjorde dig redo för att komma till världen

20120902-154702.jpg
dagen innan du bestämde dig för att kika ut

Snabb förkylning

Jag vet inte om jag vågar säga det, men båda barnen är nästan helt fria från förkylningen. Lite snorig näsa bara, men vem har inte det när förskolorna öppnar igen? Dixie har idag kunnat äta riktig mat vilket alldeles säkert påskyndat det hela

man får ha samma tröja 3 dagar i rad när man är sjuk

För övrigt så släppte Dixie taget idag. Hela 2 sekunder stod hon helt själv. Stolt mamma här. Sen har hon äntligen fattat att hon kan gå längs möbler eller mig när jag ligger på golvet. Vi får la se om hon går innan Wilda gick helt och hållet. Om jag inte minns fel så var hon drygt 13 månader. Får ta och kolla upp det där.

Och Wilda är inne i en växtfas. Hon äter för 2 just nu. Fatta att jag njuter. Tänk om det alltid kunde vara så här. Inget tjat. Inget tjafs. En annan sak är att hon börjat uttala ord (mer) rätt. Jag tror att det är nu när hon gått tillbaka till förskolan. Och att hon helt enkelt är redo

så här glad blir man när man äter ordentligt

I morgon ska vi ha kalas för Dixie. Denna gång är det familjen som ska fira henne. Tänk att hon blir 1 år på måndag. Min lilla bebis blir stor

Min lilla

Jag har haft en Heeelt underbar dag. Tänk att det kan vara så kul att vara ute på vandring i 6 timmar. Jag önskar att jag kunde visa er alla bilder jag har i mitt huvud. Ja, för någon kamera hade jag inte med mig. Mobilförbudet ni vet. Det var längesen jag skrattade så här mycket under en hel dag. Vilken klass jag hamnat i! Detta kommer bli bra.

Något som inte är bra är att min lilla Dixie är förkyld. Och jag är inte där. Jag vet att Jon tar han om henne på bästa sätt. Även mormor som passat henne idag, men ni som har barn vet att man vill vara sina barn nära när de inte mår bra

20120830-221918.jpg
älskade liten… i morgon kommer jag hem

Vink vink

Äntligen har Dixie lärt sig något av det jag tragglat på henne om. Hon vinkar. Ungen skiner upp med hela ansiktet och viftar med hela armen. Skitsött

Nu ska vi se om hon kan lära sig att prata också. Början till pappa är dock på väg. Kanske hon lyckas klämma det ur sig innan hon fyller 1.

Något annat underbart är hur barnen numera leker tillsammans. Jag kan hitta dem lite varstans i huset lekandes eller så hittar de på bus. Oftast det sistnämnda, men jag har lite svårt att bli arg. De har ju så kul

Nu ska jag snart säga hej då till de små busfröna. Jag ser de först på fredag igen. Det känns, men samtidigt är det lite skönt. Man behöver sakna varandra, men inte för länge. 2 dagar är perfekt.

Vi får se om det blir någon bloggning under dagarna som kommer. Jag hörda något om mobilförbud.. Hallå? Vet dem om att det finns en bloggare i gänget??

annonser