#dendärkänslan

Att krypa ner i sängen som värmts upp av liten bebis.
Att känna de små andetagen mot min kind.
Att få en liten hand i min.
Att få ligga i sked.
Att mötas av ett leende när jag öppnar ögonen.
Att älska

20120531-082853.jpg

Lite framåt, men mest bakåt

Den där Dixie har fortfarande inte kommit på hur man ska ta sig framåt. Jo, en bit. Från sittandes ner till mage och sen upp till sittandes igen. Fast längre än så kommer hon inte. Idag kröp hon framåt med händerna, men benen ville inte riktigt hänga med. Jag kollade bakåt i arkivet och såg att Wildingen var 9 månader och 6 dagar ung då hon kom på hur man skulle ta sig framåt. Jag VET att man inte ska jämföra sina barn, men det är allt lite kul att se hur lillasyster faktiskt följer i Wildas fotspår på många saker

Wildingen har idag fått sin första spink. En riktigt stor en dessutom. Tyvärr lyckades jag inte operera ut hela så nu håller jag tummarna för att det inte blir infekterat. Trots nål och pincett skötte hon sig super, men till sist blev tårarna för många och jag fick ge upp. Det går ju bara inte att göra sina barn något ont även om det är för deras eget bästa

Wilda älskar att skala ägg. Jag låter henne alltid skala mina i hopp om att hon ska smaka och förstå hur gott det är. Idag slickade hon på ägget och tog därefter en tugga. Den svaldes tom, men sen var det nog. Äckit… 

Vet ni vad? Imorgon kommer min syster och hennes familj äntligen till Sverige. Jag håller på att längta ihjäl mig. Just nu sitter dem på flyget och har mååånga timmar kvar. Jag hoppas så att det går bra för dem. Fast Matilda verkar vara en lugnt liten tös så det ska nog inte vara några problem. Åh.. SNART!

Matvägran

Är det bara mina barn som slutar äta när det är varmt? Dixie vill inte ens ha välling. 2 klunkar sen puttar hon bort flaskan. Imorse sket jag iden och gav i stället gröt. 1/2 portion sen knep hon hårdare än en mussla. Till lunch fick jag i henne några tuggor mackisar med köttfärssås. Det är annars en favorit. Kokospannkakan (recept kommer. ingen banan här inte) gick iofs ner, men det var ingen stor portion

20120526-155233.jpg
glad ändå

Och Wilda ska vi inte snacka om. Några tuggor här och några tuggor där. Jag bryr mig inte lika mycket som förut och tänker mer att de äter när de blir för hungriga, men det är ändå jobbigt att sitta bredvid och inget kunna göra

20120526-155803.jpg
här är en som blir lite gnällig av för lite mat

Jag däremot. Jag påverkas inte det minsta av värmen. Jag äter just nu otroliga mängder mat. Antagligen way to much i jämförelse med vad jag tränar, men va fan. Jag går upp lite grann och bygger samtidigt muskler. Sen deffar jag ner mig lite, men behåller musklerna. Win win. Jag har aldrig testat att ligga på plus på kalorikontot så det är väl på tiden i så fall.

Nu var det ju inte mig vi skulle snacka om här. Nå.. Är det bara mina barn som slutat äta??

Hårdträning

Så var det dags. Potträning för den lilla. Wilda började då hon var 8 månader och Dixie ska minsann göra detsamma. Om det är det som gjort att Wilda var torr dagtid innan hon fyllt 2 vet jag inte, men det skadar ju inte att försöka.

Tanken är att det ska vara kul att sitta på pottan. Händer det grejer så gör det. Idag har vi kul med majskrokar

20120525-090747.jpg

Jag själv tycker att det är smart att börja innan barnet kan ställa sig upp. Hon/han får in vanan och vet att det inte är något farligt. Så fort barnet inte vill mer är det nog. ALDRIG ska det tvingas sitta kvar mot sin vilja. Skulle det mot förmodan komma något i pottan så är det massor med beröm som gäller.

Detta är mina erfarenheter och det fungerar för oss.

När började era små med pottan??

Det är inte bara jag som klagar

Dixie är inte heller så överförtjust i värmen. Inte ens efter ett dopp i poolen med storasyster blev hon på bättre humör. Först vid halv 7 ikväll kunde hon tänka sig att sitta och leka helt för sig själv. Annars har det varit min famn som gällt. Låt denna period gå över snart. Eller låt det i alla fall bli svalare så att vi inte smälter bort där vi sitter i skuggan fastklistrade vid varandra

nåågot skeptisk

badtokig liten madame

Wilda säger förlåt för att hon skvätte vatten

Poolen var sjukt poppis hos Wilda. Hon ville inte ens gå hem från förskolan när jag berättade vad som väntade hemma. Hon ville hem hötta (som betyder högt och som i detta fall betyder fort). Hon hann precis klä av sig innan hon plumsade i. Där kommer hon sitta resten av sommaren de dagar vi inte kommer iväg till stranden.

Utvecklingssamtal på förskolan idag och Wilda sköter sig finemang. Hon är fortfarande en liten ensamvarg som gärna sitter för sig själv i ett rum och ritar. Hon umgås gärna med de andra, men blir det för stökigt går hon iväg. Hon observerar och har så smått börjat härma de äldre barnen. I matsalen vill hon numera äta med gaffel och kniv

njuter i skuggan med en kokosglass

Språket är fortfarande knaggligt, men det går framåt. Pedagogen tror att det släpper väldigt snart då hon ny börjat låtsasprata. Det är ett tecken på att hon VILL lära sig. Vi ska fortsätta utmana henne. Bekräfta vad hon säger och säga samma sak fast med rät uttal. ALDRIG kritisera.

Ungen är alltid glad och väldigt sällan protesterar hon. Igår hittade de inte nappen när hon skulle sova och hon fann sig i det (kanske dags att sluta?). De gånger hon gör uppror välkomnar de faktiskt det. De vill se lite reaktioner vilket jag bara tycker är bra. Man ska inte gå med på vad som helst. Maten är fortfarande inte kul. Hon äter, men helst inte. Får hon bestämma äter hon sig mätt på vitkålssallad och knäckebröd.

Älskade lilla tös. Mamma är så stolt över dig

annonser