Jag har under en längre period känt att jag fått panik så fort jag ska woda (köra en workout på tid). Klockan som hetsar, alla reps som ska genomföras, rädd för att skada mig, m.m. Jag VET att jag inte behöver ställa klockan. Jag VET att jag inte behöver göra alla reps (det kallas skalning). Jag VET att jag kan vara försiktig så att axeln inte tar stryk. JAG VET!!!! Men säg det till en tävlingsmänniska som alltid vill göra allt så snabbt och så perfekt som möjligt. Helst med de vikterna som stor skrivet. Ni som själva tränar crossfit fattar vad jag menar. Ni andra tycker förmodligen att jag är korkad. Ja, det ÄR korkat, men det är så det är. Just därför kommer jag satsa på tyngdlyftningen. Under en period? För alltid? Det vet jag inte. Jag gör bara det som känns rätt just nu
en helt vanlig dag i lyftarlokalen
Jag ska börja träna på tyngdlyftningsklubben här i stan. Inte de bästa öppettiderna, men jag kan få det att gå ihop någon gång i veckan. Lika härlig stämning som i boxen, men något lugnare. Ingen hög musik, ingen klocka som stressar, ingen hets, inga måsten. Egentligen inget som måste höra ihop med boxen, men för mig känns det så just nu.
Jag älskar crossfit. ÄLSKAR! Det är en otroligt bra träningsform och har du inte testat tycker jag att du ska göra det. Låter kanske knäppt med tanke på vad jag just skrivit, men jag tycker det. Man utmanas ständigt, testar och klarar av saker och övningar man aldrig trodde man skulle klara, får en otroligt bra gemenskap med resten av gänget man tränar med. jag kan fortsätta hur länge som helst. På tal om det. HÄR kan du läsa om nybörjarkursen. Ta chansen. Du kommer inte ångra dig
KommenteraJag har sagt det förut och säger det igen. Hitta en träningsbuddy. Jag personligen får ut så mycket mer av träningen. Sen jag började jobba på Crossfit Ängelholm har jag tränat med Victor, aka Lilleman. Vi har slitit, skrikit, gnällt (mest jag) och svettats, men framför allt haft så sjukt kul.
Han har hjälpt mig med massor. I början var han blyg för att coacha MIG, men det har släppt med tiden. Jag är ju trots allt väldigt bra på att ta kritik. Svampen skulle man kunna kalla mig. Suger åt mig av allt som är vettigt. Och Lilleman är rätt så vettig
me, Lilleman och Helmer
Igår jobbade jag min sista dag i Ängelholm. Tyvärr. Jag har trivts så otroligt bra. Underbara människor, fin Box, bra gemenskap and so on. Jag kände dock att jag måste ha mer tid till mitt eget företag.
Så inte nog med att jag kommer att sakna att jobba där. Mina träningsdejter med Lilleman kommer bli färre. Pisstråkigt, men sånt e de..
Nu blir det till att ragga. Någon som anmäler sig frivilligt!?
KommenteraJag har fortfarande ingen motivation till träning. Det är roligt och jag gör det, men mer än så blir det liksom inte. För några dagar sedan åkte jag tom iväg kl 8 på kvällen för att jag skulle göra mina front squats enligt min squat rutin. Frågan är nu..
Varför gör jag det? Och för vems skull?
Jag har funderat mycket på det här på sistone och mina svar ändras från stund till stund, men ärligt talat så har jag nog tappat hela grejen med att träna för att må bra. Jag tränar bara för resultat. Mer vikter på stången, fler reps, mer uthållig. För att visa ANDRA att jag är duktig
Jag vill inte woda i min ensamhet och jag har bestämt mig för att inte tvinga mig till det heller. Jag har ingen kommande tävling och jag behöver inte visa för någon annan än mig själv. Jag slänger in lite ryck och frivändningar här och där och jag wodar när jag tränar med någon annan, men annars blir det mest strikt.
Jag tror ärligt talat detta är ganska vanligt inom crossfit. Det jämförs hit och dit och jag hör ofta att det blir en press. Det är inte crossfit som är boven dock. Det är du själv. Det är du som jämför, du som stressar, du som vill så mycket och jag är en av dem.
Det är slut på det nu. En gång för alla.
Idag ska jag träna med Lilleman. Jag ska ha roligt. Jo, jag ska göra dem där äckliga front squatsen, men idag är det för att jag vill. Inte för att bevisa för någon annan
Kommentera (1)Jag har ju tjatat en del om hur mycket jag kämpat med mina back squat. Jag vet att jag har starka ben, men har liksom inte fått det att gå ihop med resten av kroppen. Vi snackar midline. Det är där det brister. Alltså min core. OCH min rörlighet som faktiskt blivit sjukt mycket bättre. Fortfarande en del att jobba på, men det kommer.
Så vad gör man när man behöver bli bättre på något? Man tränar just det så klart.
I januari drog jag igång en back squat cykel. Då fick jag kriga upp tvåor 62,5 kg. Jag hade aldrig testat högre upp än 60 utan bälte. Jag var rädd och osäker. Kändes som jag skulle gå av på mitten. 5 veckor kämpade jag med mitt program. 3 dagar i veckan böjde jag och allt kändes bra. Sen pajade jag ryggen. Inte pga av detta utan pga att jag inte lyssnade på min kropp. Den bad om vila. Jag körde på. Idioti! Jag vet, men det fanns lite olika anledningar till det beslutet
januari
Så helvila 1 vecka och ytterligare 3 veckor med lättare träning. Därefter ökade jag upp sakta, men säkert och förra veckan blev det en tia på 65 kg och igår pr 1RM på 82,5. Det tar sig med andra ord. Jag har länge velat böja 1 1/2 x kroppsvikt = 87 kg och nu är jag inte långt borta
mars
Nu är jag åter inne i en böjcykel. Front squat. Mitt (del)mål är 75. Ska bli spännande att se när det sker. 5 veckor till och sen smäller det. Boom!!!
Kommentera (2)Jag har fått resultaten från röntgen. Det största problemet sitter visst inte där jag trodde. I ländryggen. Bäckenet var roterat och högre på höger sida. Dock inget nytt. Något för lite utrymme mellan diskarna, men fortfarande ok. Ryggradenr dessutom lite roterad längst ner, men exakt vad det betyder kommer jag inte ihåg.
Uppe i nacken däremot. Dör är det lite knas. Ryggraden ska gå som ett ett S
Längst upp går kotorna liksom framåt mot halsen till. Det gör dem inte på mig. De buktar åt andra hållet. Not so good. Det bidrar bl.a. till spänningar i hela nackpartiet. Detta kan även vara en av elledningarna till att jag får mina mernieres anfall.
Vad jag ska göra åt saken hann jag inte riktigt förstå. Ska dit igen i veckan. Anette är grym! Hon förklarar in i minsta detalj (om man inte har bråttom som jag alltid har, stressade människa!) och låter inte dig gå därifrån förrän hon är nöjd. Hon tränar dessutom Crossfit och kan relatera till min träning. En stor fördel.
Nu ska jag bara få rätt på min j***a axel. Trots rehab och besök hos sjukgymnast blir den inte bättre. Fast jag kan böja och det är det som räknas just nu
Kommentera
