VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

saratilling.blogg.se

Så nu säger jag hej då. Jag och flickorna.

Jag kommer fortsätta blogga på HÄR. Barnen kanske dyker upp ibland, men är ni nyfikna på att se hur de växer och gror så gör ni bäst i att följa mig på instagram @saratilling

Den nya bloggen kommer handla om träning och kost helt enkelt

IMG_5383.JPG

Tack för denna tid. Over and out

Kommentera

Bloggen läggs ner

Lite tyst här inne. Har bestämt mig för att inte skriva om mina älskade längre. De har blivit stora. Egna personer. Det är dags.

Därför kommer jag avsluta denna blogg. Jag skriver bara om min träning ändå och då känns det fel att vara på Allt för föräldrars sida. Ska bara hitta något vettigt alternativ. Förslag? Någon?

Bloggen kommer ligga kvar. Jag tänker inte hålla på att flytta över inlägg. Det orkar jag bara inte. Fast tills jag bestämt mig skriver jag här

IMG_7876.PNG

Träningen då? Pisstråkigt om jag ska vara ärlig. Ja vill ju bara lyfta. Jag tyckte dock jag hade en bra idé som ville satsa på löpningen. Det gick bra. I början. Tills jag skulle ge mig ut på en lite längre runda. Efter ca 4 km började det krampa uppe i nacken och ner i bröstryggen. Sjukt obehagligt. Släppte liksom inte. Stod ut 6 km. Tänkte inte mer på det, men tog upp det med min sjukgymnast.

Han misstänker att det beror på min utplanade ryggrad. Ja, efter alla smällar från hästarna och avtrillningar har den inte längre kvar sin neutrala kurva uppe i nacken. Det gör att den inte har någon vidare stötdämpning vilket gör att jag blir trött. Jävla skit! rent ut sagt.

Den 28/8 ska jag i alla fall till ortopeden. Då får jag förhoppningsvis ett svar. Därefter kan vi gå vidare. Fram tills dess. Discoträning

Kommentera (2)

Storleken större

Det är konstigt. För tillfället är jag större än jag varit på länge. Sen jag väntade Wilda faktiskt, men jag har aldrig varit så pass bekväm i min kropp som jag är just nu. Jag är tom ute och springer utan tröja. Och det är stort!

20140801-092315-33795658.jpg

Jag kommer nog aldrig bli nöjd med min kropp, men jag börjar mer och mer tro på att jag kan acceptera hur jag ser ut. Jag börjar väl bli gammal. Och klok. Varför lägga en massa energi på utseendet? På att bli så vältränad som möjligt? Det är ju så mycket viktigare att må bra. Att få ha hälsan i behåll. Om det så är med lite extra runt magen. Then so be it.

Kommentera (1)

Intervaller för den skadade

För Er som missat så är jag på semester på Öland med lilla familjen. Vi har det så jädrans nice. Semestermode is ON!! Eftersom jag inte bloggar lika aktivt längre kan ni följa mig på instagram i stället. Där uppdaterar jag mer än ni kan ana.

Trots semester och trots min skadade axel tar inte träningen semester. Jag hann med min rehab i morse. Som jag för övrigt måste vara väldigt försiktig med nu när jag går på antiinflammatoriska tabletter. Och på kvällen efter en heldag på stranden blev det intervaller med barnen. Jag har inte sprungit på hur länge som helst och min kondis är dessutom sämre än någonsin då jag inte kört crossfit. Så för att inte gå ut för hårt (som jag alldeles för lätt gör och sen tröttnar) bestämde jag mig för något lite enklare. 30 sek gång och 30 sek löpning

20140728-214629-78389169.jpg

De första intervallerna blev det mest jogg för att värma upp, men sen drog jag på. Låg väl på ca 80% rakt igenom. Lagom svettigt och lagom jobbigt för mina ben. 30 minuter hade jag ställt in hjärnan på och det höll jag. Tippade på 4 km, men kom nästan 5. Riktigt nöjd med mig själv

Jag försöker tänka på allt som jag lärde mig av Fia på vår löparkurs vi hade och satan vad trött jag blev i baksida lår. Ärligt talat tror jag att jag har rätt så bra grundteknik. Det behöver så klart finslipas, men det tar vi sen. När jag kommit igång på riktigt. För det är just det jag tänkt göra. Satsa lite på löpningen. Jag har aldrig tyckt att det har varit kul och aldrig gett det en chans. Ska faktiskt ge mig på ett sånt där program som man kan följa. Så slipper jag tänka själv. Självklart kommer jag fortsätta med min styrketräning, men så länge jag rehabar min axel, som förstör all min vanliga träning, kommer det bli i lite mindre utsträckning.

Ja. Det känns bra det här. Kanske rent av satsa på ett lopp?

Kommentera

Träning och hjärnspöken

Jag har haft en helt underbar dag. Det bestämde jag mig nämligen för i morse. Jag hade ont i min axel efter mitt ultraljud igår. Sjukgymnasten förde min arm fram och tillbaka och tog den till positioner där det gjorde ont och det kändes direkt när jag vaknade. Kan meddela att jag har en inflammation. Exakt vad jag ska göra med den vet jag först i morgon efter ännu ett besök på Fysio Arena.

Åter till dagen. Förmiddagen bestod av klasser i boxen och en pt-kund. Därefter lite planering med chefen och sen en massage. När klockan var 15 fick jag äntligen träna. Jag blev positivt överraskad då jag lyckades köra 3×3 på 65 kg i front squat.
Sen lastade jag av vikterna. Pistols, boxjumps, boxsquats, telemarkers. Allt sådan som jag verkligen inte tycker är roligt. JAG VILL JU BARA LYFTA! Men… Jag tränar. Och jag tycker att DET är kul så då får jag nöja mig med det. För nu. Wodade gjorde jag tom. Med en 10 kg viktväst. Jobbigt. Svettigt. Och helt jävla underbart!

20140722-202514-73514909.jpg

helt normalt med stjärnor i ögonen

Hem. Äta. Duscha. Jobba lite vid datorn. Coacha mammor i stekande värme. Äta och sen till affären. Fatta att det fortfarande är en kamp vissa dagar. Att gå igenom den jävla affären med allt som ligger där och lockar. Triggar. Idag fick jag sätta på skygglapparna och handla snabbt. Titta på handlelistan. Ta det jag skulle ha och BARA det. Ner med grejerna i påsen och hem. Fort! Jag klarade det. Jag har ju en helt underbar dag. Jag hade ju bestämt mig.

Om ni bara visste hur trött jag är på denna skit. Ska det någonsin sluta? Jaga mig? Påminna mig? Fuck you!!

Kommentera (1)

För att få de senaste uppdateringarna