Det är mycket som pågår i mitt lilla huvud just nu. Och i mitt hjärta. Det känns som jag inte gör tillräckligt. Att jag inte räcker till för mina barn. Att jag inte jobbar så mycket som jag bör. Att jag inte hjälper till här hemma. Att jag inte tränar hårt nog. Att jag inte sköter kosten som jag borde.
Jag kan fortsätta.
Jag skriver inte detta för att någon ska säga att jag duger. Att jag gör så bra jag kan. Jag skriver för att jag måste få det ur mig. Det är tramsigt. Jag vet, men att ändra sina tankar är svårt. Jag vet att det är där jag måste börja för att känslan i hjärtat ska bli rätt. Jag har verktygen för att göra det, men orkar inte. Jag känner mig som en urvriden trasa. Matt, orkeslös. Det är tur att jag har ett jobb som ger mig energi. Jag älskar det
Det jobbigaste är dock känslan av att inte vara en bra mamma. Jag borde leka mer med dem, jag borde packa en väska med fika och gå ut på gräset, jag borde spela fotboll, jag borde läsa sagor, jag borde… Dumma tankar! Sluta!!!
Precis så är jag med. Skitjobbigt är det. Hua.