Klockan 8

Exakt så mycket var klockan när ungarna behagade att vakna imorse. Otroligt skönt att få sitta och äta sin frukost i lugn och ro. Hur ofta händer det på en skala?

20140331-223544.jpg
exakt så här busiga är de ny för tiden

Idag har jag varit lite hängig. Rädd för att en rejäl förkylning skulle bryta ut hoppade jag träningen med Victor. Hatar att bara kolla på. Vill också. Tar revansch imorgon dock. Om jag inte är kass vill säga. Därav ska jag hoppa i säng nu. 8 h sömn är ett måste. Woop woop

Svacka

Jag har fortfarande ingen motivation till träning. Det är roligt och jag gör det, men mer än så blir det liksom inte. För några dagar sedan åkte jag tom iväg kl 8 på kvällen för att jag skulle göra mina front squats enligt min squat rutin. Frågan är nu..

Varför gör jag det? Och för vems skull?

Jag har funderat mycket på det här på sistone och mina svar ändras från stund till stund, men ärligt talat så har jag nog tappat hela grejen med att träna för att må bra. Jag tränar bara för resultat. Mer vikter på stången, fler reps, mer uthållig. För att visa ANDRA att jag är duktig

20140329-104445.jpg

Jag vill inte woda i min ensamhet och jag har bestämt mig för att inte tvinga mig till det heller. Jag har ingen kommande tävling och jag behöver inte visa för någon annan än mig själv. Jag slänger in lite ryck och frivändningar här och där och jag wodar när jag tränar med någon annan, men annars blir det mest strikt.

Jag tror ärligt talat detta är ganska vanligt inom crossfit. Det jämförs hit och dit och jag hör ofta att det blir en press. Det är inte crossfit som är boven dock. Det är du själv. Det är du som jämför, du som stressar, du som vill så mycket och jag är en av dem.

Det är slut på det nu. En gång för alla.

Idag ska jag träna med Lilleman. Jag ska ha roligt. Jo, jag ska göra dem där äckliga front squatsen, men idag är det för att jag vill. Inte för att bevisa för någon annan

Nu drar vi till Paris

10 år tillsammans ska man fira. Nu sticker jag och Jon till Paris över helgen. Barnen ska uppvakta farmor och mormor och jag kommer inte sakna dem ett dugg. Och där ljög jag så att tungan blev blå.

Ingen direkt plan mer än att vi ska njuta av vår ensamtid. Äta och dricka gott och strida runt hela dagarna. Det kan ju inte bli annat än bra

20140320-135443.jpg
tummen upp på den

Pr i back squat

Jag har ju tjatat en del om hur mycket jag kämpat med mina back squat. Jag vet att jag har starka ben, men har liksom inte fått det att gå ihop med resten av kroppen. Vi snackar midline. Det är där det brister. Alltså min core. OCH min rörlighet som faktiskt blivit sjukt mycket bättre. Fortfarande en del att jobba på, men det kommer.

Så vad gör man när man behöver bli bättre på något? Man tränar just det så klart.

I januari drog jag igång en back squat cykel. Då fick jag kriga upp tvåor 62,5 kg. Jag hade aldrig testat högre upp än 60 utan bälte. Jag var rädd och osäker. Kändes som jag skulle gå av på mitten. 5 veckor kämpade jag med mitt program. 3 dagar i veckan böjde jag och allt kändes bra. Sen pajade jag ryggen. Inte pga av detta utan pga att jag inte lyssnade på min kropp. Den bad om vila. Jag körde på. Idioti! Jag vet, men det fanns lite olika anledningar till det beslutet

20140317-081155.jpg
januari

Så helvila 1 vecka och ytterligare 3 veckor med lättare träning. Därefter ökade jag upp sakta, men säkert och förra veckan blev det en tia på 65 kg och igår pr 1RM på 82,5. Det tar sig med andra ord. Jag har länge velat böja 1 1/2 x kroppsvikt = 87 kg och nu är jag inte långt borta

20140317-081343.jpg
mars

Nu är jag åter inne i en böjcykel. Front squat. Mitt (del)mål är 75. Ska bli spännande att se när det sker. 5 veckor till och sen smäller det. Boom!!!

Min rygg

Jag har fått resultaten från röntgen. Det största problemet sitter visst inte där jag trodde. I ländryggen. Bäckenet var roterat och högre på höger sida. Dock inget nytt. Något för lite utrymme mellan diskarna, men fortfarande ok. Ryggradenr dessutom lite roterad längst ner, men exakt vad det betyder kommer jag inte ihåg.

Uppe i nacken däremot. Dör är det lite knas. Ryggraden ska gå som ett ett S

20140316-075929.jpg

Längst upp går kotorna liksom framåt mot halsen till. Det gör dem inte på mig. De buktar åt andra hållet. Not so good. Det bidrar bl.a. till spänningar i hela nackpartiet. Detta kan även vara en av elledningarna till att jag får mina mernieres anfall.

Vad jag ska göra åt saken hann jag inte riktigt förstå. Ska dit igen i veckan. Anette är grym! Hon förklarar in i minsta detalj (om man inte har bråttom som jag alltid har, stressade människa!) och låter inte dig gå därifrån förrän hon är nöjd. Hon tränar dessutom Crossfit och kan relatera till min träning. En stor fördel.

Nu ska jag bara få rätt på min j***a axel. Trots rehab och besök hos sjukgymnast blir den inte bättre. Fast jag kan böja och det är det som räknas just nu

annonser