Idag innan Wilda skulle somnade frågade hon varför hon nästan bara fick kläder när hon fyllde år. Fy, vad jag kände mig hemsk!!! Men ungen har så mycket grejer som bara ligger och skräpar och kläderna har hon växt ur. Just därför tyckte JAG att hon skulle önska sig kläder. Jag bröt ihop totalt. Stackars Wilda satt och klappade mig på kinden och sa att det inte var jag som skulle vara ledsen. Det var ju hon.
Imorgon ska jag och barnen åka till en leksaksbutik och de ska få köpa sig varsin värdelös leksak. En sån som bara är kul i typ en kvart, men det bryr jag mig om. För är det en leksak hon vill ha så är det en leksak hon ska få. Aldrig mer ska jag bestämma
förlåt…
Usch, förstår ”jag är sämsta mamman i världen”- känslan! Såna får jag också ibland! Men var inte för hård mot dej själv, dina barn skulle aldrig vilja ha någon annan mamma än den dom har , nämligen DU! Hur många bulor har du inte pussat? Blåst på klämda fingrar o tår? Plåstrat onda skrubbsår? Sånt smäller högre än allt annat och kallas äkta mammakärlek 😀 Kram!
Åh, jag gjorde samma grej när Natha-Lee fyllde 3, ångrade mig bittert när hon ledset konstaterade att hon bara fått kläder.. När hon fyllde 4 fick hon välja precis vad hon ville att önska sig och oj va barbiesar hon fick! Aldrig mer bestämmer heller jag vad hon (eller lillebror för den delen) ska önska sig i present.
Men otroligt gulligt av Wilda att klappa dig på kinden och trösta <3