VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Mina hjärtegryn

Alltså.. Hur mycket kan man älska sina barn?? Hur arg jag än kan bli när de bråkar uppe i sängen för att den ena har för mycket täcke eller tar för stor del av sängen så försvinner ilskan så fort jag lämnat rummet och töserna har tystnat. Nu vill jag bara upp och ge dem en stor puss och en varm kram var. Fast nej.. Jag riskerar inte att de ska vakna. Som de gjorde inatt. Jag är hungrig. Jag är törstig. Jag måste kissa. Jag måste… Detta var alltså Wilda. Och vet ni vad hennes ursäkt var imorse när vi vaknade?? Det var apornas fel. WHAT!? Ja, de sprang tydligen på hennes mage och störade sig. Jag döör

20131202-211215.jpgWilda i ett nötskal

Dixie kan ju inte säga så mycket så när jag frågade om hon sovit gott inatt blev svaret Naej. Ännu en skåning med andra ord.

Måndag idag. Gymnastik. Sista gången då vi åker på semester nästa gång. Hon säger att hon vill fortsätta så då får hon ju göra det. Sen får vi se vad som sker med den riktiga gymnasten i familja. Aka Dixie. Hon är grymmare än alla de andra barnen som är 1 år äldre eller mer. Hoppas det blir en grupp för henne också. Jag älskar sånt här. Få se mina barn aktiva. Hur de lyssnar. Tar in. Ser och lär. Det ska banne mig inte bli några datorspelsnördar av mina flickebarn. Det bestämmer jag

20131202-211237.jpg

Dixie passar på att ta sig an redskapen så fort timmen är slut


Annons

Kommentarer


  1. Alex 5 december, 2013 on 16:52 Svara

    Dock att kombon dataspelsnörd och idrottstok inte är så dum! Strategisk, förutseende och stark.

    Men jag kan knappt bärga mig tills jag kan ta med E på gymnastik, och bejaka den där sprudlande rörelseglädjem som bara måste ut, ännu lite mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna