Ny programmering

Nästa måndag startar min nya programmering. Jag har själv knådat ihop ett upplägg som förhoppningsvis ska göra att min kurva går uppåt (så kul hade jag på semestern). Jag hade gärna anlitat någon till att göra jobbet, men det kostar pengar. Dessutom vill jag testa mina egna kunskaper. Jag kan träna andra, men kan jag träna mig själv?

Största fokuset ligger på att få upp styrkan i benen. Det kommer med andra ord bli mycket böj. I alla dess former, men även marklyft, utfall, prowler push, rodd, löpning, hopp, olympiska lyft.

Oj, va kul jag kommer ha!!!

20131230-075218.jpg

Jag har en tävling i mitten av cykeln, men den kommer jag mest se som ett hårt träningspass. Tävla gör jag för att få mer erfarenhet och för att ha kul.

Även denna gång känner jag ingen press. Kan det hända att jag slappnat av? Att jag äntligen tränar och tävlar bara för att det är kul? Kan hända…

53,6 vs 58,6

111224-2-200x300408

Detta tycker jag är lite coolt. På översta bilden väger jag 53,6 kg och har precis avslutat med 15 veckors challenge jag hade med Lofsan (15 veckor efter födseln med mitt andra barn). På den nedre bilden väger jag 58,6 och har precis avslutat min semester med väldigt lite träning på 3 veckor. Det är 5 kg skillnad. Men hur mycket skiljer det på kroppen???

Vikt är bara en siffra!!

Sara går vidare

Måndag morgon kör jag mitt sista pass på Filborna Arena. Det har varit ett lärorikt år, men nu är det dags att gå vidare. Det var ett tufft beslut, men jag har bestämt mig för att följa hjärtat och det har talat till mig.

Jag kommer fortsätta min verksamhet på Kaisho där jag kör mina hardCORE mamaspass, men även personlig träning. Det är ett litet gym, men det har allt jag behöver. En skivstång, roddmaskin, kb, hantlar och lite annat kul.
Sen har jag ju min massage i Ramlösa.

Allt får ha sin tid. Förhoppningsvis dyker lite annat upp. När jag är redo. Jag vet det. Det löser sig alltid.

Jag kommer börja jobba mycket mer med mig själv. Det är dags för det nu. Äntligen känner jag att tiden är kommen. Känslor som förträngts får komma fram. Jag tänker inte spela någon roll. Jag vill vara jag. Det är det jag är bäst på

20131228-181445.jpg

Mina ben!!!

Va fasiken. Nåt hände idag under passet. Jag har som sagt inte kört något tungt med mina ben på nästan 3 veckor då jag var sjuk innan semestern. Kommer hem och kör ett ganska hårt pass i tisdags, vilar dagen efter och kör knäböj idag. 1RM för att se hur jag ligger till då jag ska köra en 6 veckors cykel med back squat. 75 går upp lättare än någonsin. 77,5 går INTE. Var nära en gång dock. Därefter 10 reps x 3 på 75%. Kör två omgångar (55 kg) och får sån sjuk mjölksyra. Ignorerar och kör en omgång till. Håller på att få kramp. Resten av passet kan jag knappt gå och det småkrampar hela tiden. Kör en wod som så klart är mycket syra för benen

3 rundor
10 kcal row
15 wallballs
20 kb swings
25 sit ups

Sen var benen ännu mer döda!
Jag har stretchat som attan, men det känns som att musklerna håller på att gå av på mitten. Smärtsamt bara att gå i trappan. Vad är detta? Någon som varit med om något liknande? Jag kan förstå om man tränat sjuuukt hårt, men efter lite knäböj. Hallå!

20131226-223749.jpg

Maspalomas 2103

Längesen sist

Jag tog semester. På riktigt denna gång. Har uppdaterat Instagram några gånger och kollat av läget då jag haft möjlighet. Facebook är jag ingen stor användare av så den har mest fått vila. Otroligt skönt måste jag säga. Fast jag måste nog erkänna att jag saknar det. Är ju en person som älskar att synas och höras.

Nog om det. Semestern då? Helt underbart! Fast jag kommer nog aldrig återvända till Maspalomas. Las Palmas absolut. Det var en skön stad. Fin strand, bra shopping, vacker strandpromenad. Dessutom fanns det en box. Och ja.. Vi besökte den och körde ett lättare träningspass. Lättare. Det är just vad träningen har handlat om i två veckor. För första gången i mitt vuxna liv har jag slappnat av när det kom till träning och kost. Inga måsten. Inga förbud, men OJ som jag saknar att få träna ett riktigt hårt pass. Gissa vem som ska till boxen imorgon..!

Inte en enda gång har vi ställt klockan. Jag har sovit 9-10 timmar varje natt. No kidding. Jag och flickorna har sovit tätt intill varandra i två hela veckor och det kommer bli tomt när vi kommer hem till min egen säng. Det KAN hända att jag råkar hämta in dem mitt i natten.

Vi har bott i lägenhet så maten har vi fixat själva. Kommer aldrig att bo på hotell. Jag älskar att gå i affärer och handla hem spännande mat. Kan inte bli annat än bra!

Stranden låg ca 40 minuters promenad iväg. Perfekt! Alltså 1 1/2 timmes promenad varje dag bara för att gå till stranden. Jo, det gick gratisbussar flera gånger om dagen, men vi utnyttjade den inte en enda gång. Barnen att som ljus i vår älskade vagn, Urban Djungel Duet. Den är så älskad att den ska få sitt egna lilla inlägg. Vissa dagar stannade vi vid lekplatsen andra vid det stora nöjesfältet där de fick rida på hästar och kameler. Såna där i plast som rör sig om man betalar en massa pengar ni vet.

Vädret har varit bra. Regnigt en dag, men då passade vi på att shoppa lite. Annars i snitt 22-23 grader. Dock väldigt blåsigt, men vi hittade lä på stranden så det gick bra ändå. Eftermiddagarna låg vi på vår stora terass och njöt. Det varvades med dopp i den ”isvarma” poolen, som Wilda sa (kan tillägga att is stämde bäst). Efter middagen gick vi på kvällspromenad. Det hoppades i hopptorn, lektes på lekplatser och lekland, kollades på fotboll, gicks i affärer. Allt för att utnyttja tiden tillsammans till max.

Flickorna gjordes redo för säng runt halv 8. Vi läste varsin saga (vilka talanger Wilda har!) och sen gick jag och Jon ut på terassen för att få lite egentid. Ett par dagar kom tjejerna och var nyfikna på vad vi hittade på, men de var så trötta att de snabbt gav upp. Oftast somnade de på soffan och när jag och Jon spelat klart la vi över dem i den stora sängen. Jag är fortfarande chockad över hur bra det gått med allt.

Flygresan dit sov dem i omgångar. Tyvärr, men eftersom de var tysta och snälla gjorde det inget. I skrivandets stund är vi på väg hem. Vi har 1 1/2 timme kvar. Just nu leker tjejerna med varandra och jag får skriva ifred. Ni ser ju. Vilka A-barn vi har. I alla fall när det kommer till resor.

Har ni frågor om Maspalomas eller Las Palmas så hojta till.

Nästa resa blir i februari för Jon. Han och syrrorna ska till Teneriffa och i mars åker jag och älsklingen till Paris för att fira 10 år tillsammans och sen får vi se. Får jag bestämma blir det en resa i december nästa år igen. Jag slipper helst allt julstress. Nu kommer vi hem lagom till tomten.

Och på tal om stress. Mitt löfte till mig själv inför 2014. Stressa MINDRE!!!

20131225-171553.jpg

för er nyfikna.. alla bilder finns på instagram @saratilling

annonser