Idag fick jag en timme med Dixies favoritfröken Carina. En timme där jag fick veta allt om hur Dixie är som person när hon är på förskolan. Det känns lite konstigt att någon annan sitter och berättar om mitt barn. Saker jag inte ens visste att hon kunde. Att hon gillade. Blir nästan lite ledsen. JAG vill ju vara den personen, men å andra sidan är jag glad att det är just Carina (och de andra pedagogerna) som får vara en del av det. Det är ett härligt gäng på vår förskola. Nej, jag har inget att klaga på. Absolut ingenting
Denna lilla gofis är tydligen väldigt glad. Raseriutbrotten hon får när jag hämtar hem henne händer bara just då. Hon är bestämd, men går ibland att lirka med så att man möts på halvvägs. Äter gör hon bra, men oftast bara av en sak på tallriken. Igår hade hon ätit 1 skiva korv, men 3 stora potatisar. Gå på toalett eller potta vägrar hon, måla är det bästa hon vet, är hellre inomhus än utomhus, ÄLSKAR Carina (detta visste jag ju dock redan då det är henne hon tjatar om så fort vi närmar oss dagis), går bra ihop med alla, puttar in stolen efter hon ätit och lite annat.
Älskade lillskiten. Titta så stor du blivit. Var tog min lilla bebis vägen?
Kommentera