VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Äntligen en kamera

Eller.. En kamera har jag haft. Bara inte ett fungerande objekt. Eller jo.. Det har jag visst det haft, men jag har inte kunnat hitta det. Tills idag. Det är dock inte motordrivet så här är det manuellt som gäller med fokusering och allt. Många bilder blir lite lätt suddiga, men det gör inte så mycket enligt mig. Jag tycker det är lite charmigt. Det visar hur aktiva mina barn är

473

460

Dessa två bilder beskriver mina barn väldigt bra. Dixichick som för det mesta är go och gla (när hon inte går igenom en 2-årskris) och charmar de flesta i sin närhet (när hon inte gömmer sig bakom mammas ben). Och Wilda som vill vara lika cool som mamma och göra Crossfittecken och käka speciella knäckebröd som mormor äter.

Nu ska kameran åter börja användas. Som jag saknat. Och kanske kanske denna bloggen kommer till liv på riktigt igen. Jag saknar att skriva om mina guldklimpar. Träningen ser ni ju så mycket av på instagram (@saratilling). För er som inte följer mig där så kan jag berätta att vi just nu är väldigt förvirrade. Dixie har fått utslag över hela benen. Bett, allergi, virus, nässelutslag? Ingen vet. Har varit på både vårdcentral och BVC. Jag är LIVRÄDD för vägglöss, men ingen annan i familjen har fått så det verkar konstigt. Imorgon blir de i alla fall hemma med mig och medan jag måste jobba får Jon vakna till liv från sin dvala. Stackarn…


Annons

Kommentarer


  1. Filippa 8 november, 2013 on 21:41 Svara

    För några år sedan hade vi vägglöss hemma. Bara jag som fick utslagen, förutom en natt då byta jag och min pojkvän sida i sängen.
    Anticimex kom och sedan hade vi inga problem!

    Hoppas det är något annat! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna