Titta hon diskar

Åh, lilla Dixie. Så stor du börjar bli.

Idag satt jag vid bordet och slipade händerna (you do what you have to do) och plötsligt ser jag Dixie komma släpandes på den lilla pallen vi har i badrummet. Hon ställer den i köket vid vasken och kliver upp. I sin hand har hon en liten skål. Hon kommer inte ens halvvägs mot sitt mål. Hon suckar djupt, kliver ner, lägger ifrån sig skålen och släpar iväg på pallen.

Hon kommer tillbaka och går fram till träpallen vi har under ett fönster i köket. Den väger en del. Hon börjar dra. Slita. Hon kämpar för sitt liv. Den rör sig inte en mm. Jag sitter spänt och väntar på hennes nästa drag. Då springer hon rakt förbi mig och fram till Wilda som sitter i soffan. Hon tar hennes hand och pekar mot köket med bedjande ögon samtidigt som hon säger nah. 

Wilda frågar vad hon vill och följer med ut i köket. Nu sitter jag med tårar i ögonen. Väl ute i köket frågar Wilda igen och Dixie pekar. Wilda fattar. Hon tar pallen och ställer den vid vasken. Så Dixie. Nu kan du bada. Wilda lämnar köket och sätter sig i soffan. Inte en gång tittar något av barnen åt mitt håll

20130731-222351.jpg

Dixie kliver upp och börjar leka med vattnet. Någon minut senare vänder hon sig åt mitt håll. Kollar på mig och avfärdar det största leendet jag sett på länge.

Älskade småskitar. Som jag älskar Er

När målen är nådda

Det är väl konstigt. Man går och suktar efter något hur länge som helst. Man övar, övar och övar. Tills händerna blöder. Bokstavligen talat. Sen klarar man det. Wow! Den känslan. Eufori. Typ en dag. Sen sätter man nya mål. Högre mål.

Jag kanske ska byta ut ordet man mot JAG. Eller känner du igen dig?

Typ min muscle up. Så otroligt glad jag blev när den väl satt där. Och nu. Ja, men nu är det ju inte omöjligt längre och inte lika spännande. Nu är det min snatch på 40 kg och clean på 60 som jag längtar efter

20130731-181052.jpg

Namnnappen

Snart är det dags för många små barn att ta sitt första steg in på förskolan. Spännande, men nervöst. Hur ska det gå? Tårar vid lämning för att de inte vill att mamma eller pappa ska gå. Tårar vid hämtning för att de inte vill hem. En ganska vanlig situation, men ni ska se att det går så bra så. De där pedagogerna är duktiga på sina jobb.

En sak kan jag tipsa om dock. Har ni som jag nappbarn? Då kan jag varmt rekommendera namnnappen

20130731-080947.jpg

Både Wilda och Dixie har haft dem och inte en endaste napp har försvunnit. Det ni!

Dagens tips helt enkelt

Svaga ben

Jag tycker att det borde hända något med styrkan i mina ben, men helt ärligt känner jag ingen förbättring. Hallå. Jag tycker fortfarande att en femma på 57,5 kilo är tungt. Så ska det inte vara.

Jag har en ny strategi och ska ge det några veckor. Märker jag ingen skillnad då vet jag inte vad jag gör

20130730-214141.jpg

dagens killer!

Madde hade satt ihop dagens pass. Det värsta var helt klart front squats på varje minut i 12 minuter. Pulsen stack och bålen tog stryk. Clusters var inte heller att leka med. Trots lätt vikt (25 kg) blev jag rejält trött.

Jag fick inte in någon bra känsla idag. Benen kändes stumma. Jag kände mig ofukuserad. Stress? Värmen? För lite mat (RÄTT sorts mat)? Skit samma. Passet är över, har vilodag imorgon och på torsdag kör vi igen.

Jag kan i alla fall göra muscle ups (pepp till mig själv)

Surskånken

Att inte kunna göra sig förstådd är frustrerande. Och vägrar prata gör hon också

20130730-094234.jpg
Jag tror att mycket kommer släppa så fort hon får fram vad hon vill och fram tills dess får vi helt enkelt stå ut med surskånken och göra vårt bästa för att möta hennes behov

annonser