Min man. Min hjälte

Som ni kanske förstått så har jag en del att göra just nu. Det är tufft, men det går. Jag tycker att allt är lika roligt och det hjälper så klart till att göra det lättare. Dessutom stöttar min man mig så otroligt mycket.

Helt ärligt gör jag inte ett skit hemma just nu. Förutom att handla och laga mat. Det är liksom min grej det där. Handla gör han ibland, men laga mat gör jag helst själv. Kontrollfreak som man är.

I natt tog han Wilda som tydligen hade mardrömmar och skulle äta och massa annat trams. Jag hörde inte ens henne. Väldigt ovanligt. Det är alltid jag som vaknar först annars. Ett tecken på att jag är lite trött kanske?

Min älskade man. Tack för att du finns vid min sida och tack för att du är världens bästa far och man

20130430-161834.jpg
Jon med liten Wilda

06.30

Då var jag på gymmet och körde 45 minuter indoor walking. Måste gå på lite pass för mer erfarenhet så jag så småningom kan köra egna. Det är faktiskt riktigt roligt. Bra musik och ben som skriker. Kan ju inte starta dagen på bättre vis

20130430-100247.jpg

Jag hann bara hem för en dusch och sen skulle flickorna lämnas på förskolan. På 10 minuter hinner man mycket vet ni. Sen iväg till skolan.

Nu sitter jag och äter frukost. Det hanns inte med förut. Däremot har jag hunnit med en promenad. Lyx att få göra det på lektionstid. På lunchen ska jag hinna med ett pass i gymmet också. En massa marklyft är prio, men hinner förhoppningsvis även med lite rodd och good mornings.

På tal om det.

God morgon på Er ❤

Min första muscle up

För 2 månader sedan satte jag upp ett mål. Jag skulle klara en stycke muscle up innan jag fyllde år. Helst 2013 då alltså. Min födelsedag är på onsdag och idag var min sista chans att ge det ett försök. Det fick bära eller brista.

Upp med ringarna direkt. Inget tjafs ner på marken med gummiband. Jag SKULLE klara det. Punkt.

Första försöket. Jag kom runt. Lätt. Min högra hand ville dock inte riktigt och jag lyckades inte räta ut. Jag höll fan på att börja gråta.

Ner på marken. Ladda om. Just fucking do it!

Upp igen. Och se på fan. Jag gjorde det. Jag kom runt utan problem och att göra en dip från bröstpositionen har aldrig gått så lätt. JAg var nog hög eller nåt

2 dagar innan utsatt tid.

Jag kan inte frivända 50 kilo, men en muscle up kan jag minsann göra. Eller rättare sagt tre. Ja, för jag gjorde två till. Bara för att..

Döda ben och rutor på magen

Igår gjorde jag något riktigt korkat. Jag försökte mig på att köra ben. Jag trodde (hur jag nu kunde det) att en dags vila skulle göra susen, men det fattar väl vem som helst att 3 timmar sammanlagt på en crosstrainer sliter på benen. Ja, exakt så länge stod vi på den där maskinen i fredags under utbildningen.

Höftböjaren sa till direkt, men jag försökte ignorera. Det slutade med att jag knappt kunde lyfta benet rakt upp mot magen ens. Någon som varit med om något liknande? När jag trycker precis under höftbenet strålar det ut i höft och ben. Om det är triggerpunkter eller en inflammation har jag ingen aning om, men det känns som att jag bör kolla upp det. Någon dag. Typ

ibland syns dem..

Sur blev jag. Föröskte mig på en liten wod, men i första boxjumpsen fattade jag direkt att det inte skulle gå och då gav jag upp. Orutinerat. Jag borde så klart kört på plan B. För en sån finns alltid. Typ mage. Det kan man aldrig köra för mycket, men nu sket jag i det och åkte hem till mina barn i stället. De packades ner i vagenen och vi kom alla ut i friska luften i 75 minuter. Win win..

Idag däremot. Idag ska det bli bättre träning. Idag ska inget få komma i vägen. Punkt.

Wildas första huvudfot

Jag dööör en smula. Wilda har ritat sin första huvudfot. I alla fall här hemma. Jag hittade teckningen ihoptejpad med en massa andra teckningar och tänkte först om Jon hade suttit och ritat med henne, men sen såg jag på de andra teckningarna att det fanns fler av dem. Är det inte vackert??

I morse var jag lite bitter, men det ordnade upp sig efter en långpromenad (berättar imorgon. vill inte tänka mer på det nu) med båda barnen i det underbara vädret. Jag MÅSTE verkligen komma ut oftare i naturen. Där mår jag som bäst! Och barnen gillar fortfarande att åka vagn. Ca 75 minuter blev det och jag njöt av varenda minut

Efter promenaden kom farmor hit för att umgås med barnen medan jag jobbade en timme. Min första PT-kund fick en konsultation. Så jäkla kul! Jag VET att jag har hittat rätt. Nu ska jag bara få det att gå runt också

i väntan på farmor

Wilda är just nu inne i en bra fas. Hon äter bra, sover någorlunda (vaknar 6.30 vilket är alldeles för tidigt), men det viktigaste av allt.. Hon trotsar inte hälften så mycket som för några dagar sedan. Underbart.

Dixie däremot. Hon är en pain in the ass. Hon ska bestämma ALLT. Vilka skor hon ska ha på sig, vilken jacka, vad hon ska äta, var hon ska sitta, var JAG får stå, m.m. Sån har Wilda aldrig varit. Nu ser vi verkligen skillnaderna. Dixie är mycket mer flickig av sig. Gillar att ta hand om sina dockor, står i sitt kök, väljer fina kläder och tycker om att klä ut sig. Wilda gillar plåster med bilar på

Men SOM jag älskar er, mina små monster

annonser