Vi kom iväg till morfar. Med nöd och näppe. Fy för bövelen vilket väder. Såg inte ett skit på vägen. Låg i 60 km/h i 6 härliga mil. Det vill jag aldrig göra om igen. Fast det var värt det. Jag träffar inte pappa och syster med familj så ofta nämligen och jag vill ta vara på varje tillfälle. Och sen var det ju det sär med pappas revben. Ingen jul utan dem
här trivdes tösabiten bra. i morfars knä med risgrynsgröt i mun
Flickorna är dock inte så förtjusta i julmaten som jag är. Prinskorv och köttbullar? Åh nä… Men pepparkakor och choklad. Det går ner minsann.
Nu har jag och Jon lagt fram klapparna som töserna ska få imorgon bitti. De ligger framför öppna spisen och väntar. Även ett brev från tomten som vi ska läsa upp. Allt för att det ska bli så fint som möjligt
Åh.. Underbara älskade jul
Kommentera