Tack alla ni som skickat kramar och stöttande ord. Det värmer mer än ni kan ana. Fast egentligen känns det fel att jag ska få dem. Det är Sophie med tillhörande familj som behöver dem mer. Förstår ni mig?
Idag har jag i alla fall kunnat kontrollera mina gråtattacker. Ja, tills min underbara klasskompis spelade upp en låt. En låt han spelat in för MIN skull. Till MIG. Då kom tårarna. Tack, för att ni är så fina
Kommentera