Äntligen har Dixie lärt sig något av det jag tragglat på henne om. Hon vinkar. Ungen skiner upp med hela ansiktet och viftar med hela armen. Skitsött
Nu ska vi se om hon kan lära sig att prata också. Början till pappa är dock på väg. Kanske hon lyckas klämma det ur sig innan hon fyller 1.
Något annat underbart är hur barnen numera leker tillsammans. Jag kan hitta dem lite varstans i huset lekandes eller så hittar de på bus. Oftast det sistnämnda, men jag har lite svårt att bli arg. De har ju så kul
Nu ska jag snart säga hej då till de små busfröna. Jag ser de först på fredag igen. Det känns, men samtidigt är det lite skönt. Man behöver sakna varandra, men inte för länge. 2 dagar är perfekt.
Vi får se om det blir någon bloggning under dagarna som kommer. Jag hörda något om mobilförbud.. Hallå? Vet dem om att det finns en bloggare i gänget??
Det kommer gå bra, du kommer ha fullt upp och inte hinna längta så mycket som vanligt. Det är fördelen med att resa bort – man lämnar sin vanliga miljö och barnen saknas inte på samma sätt, för de har aldrig hört hemma i den nya miljön. Sen känner jag en stor skillnad beroende vem de är med. Är de med min man, så är de hos ”rätt” person, en förälder. Är de hos någon annan är det mycket värre, oavsett hur bra personen är. Mina barn är en vecka hos min mamma varje sommar (mitt val), underbart för dem, men innebär en smärre depression för mig!
Men vilken liten sötnos 🙂 Eller vilka sötnosar, på andra bilden är de ju två 🙂
Sv: Det har både sina fördelar och nackdelar att vara morgonpigg! 🙂 Haha.
Det kommer att gå bra! Sen tror jag också att det är lite nyttigt att få sakna varandra 🙂 Men innan du försvinner och har bloggförbud…kan du inte lägga en kommentar hos mig om ditt favogym/box, PT/coach!
Gjort!!
Åh så söt hon är =)
Åh så söt!
Jaa… väntar på att det ska bli kallare nu så vi får använda den fina mössan, hihi! 🙂