Jag är en person som vänder på en 5 öring. Från att vara världens lyckligaste till att känna mig som världens idiot. Det finns inget mitt emellan för mig. Vitt eller svart. Landet lagom my ass!! När jag blir så där negativ och nere brukar jag stänga in mig. Och ringa mamma. Det är hon som får lyssna all min skit, stackaren. Förlåt mamma för allt du får stå ut med.
Oftast hänger det inte i så länge. Det är det som är så bra med att kunna vända lätt. Det krävs inte mycket för att jag ska bli glad igen. Oftast sover jag av mig det tråkiga och börjar dagen med ett leende, men ibland (som idag) tar jag mig i kragen och tänker igenom VARFÖR jag är negativ och nere. Idag var det en jäkla skitsak (plus en lite större) som fick mig på dåligt humör och nästan att fälla några tårar. Så fort det händer sjunker mitt självförtroende i botten och jag tvivlar på mig själv. Efter mycket grubblande kom jag så fram till att NU ska jag vara glad, sa det högt till mig själv och vände det negativa till positivt. Klart! Och nu sitter jag är med ett leende på läpparna. Livet är för kort. Håller ni inte med??
Titta så stor hon blivit. Vår lilla tös växer. Jag hänger inte med alls. Jag tycker även att hon förändrats i utseende. Håller ni inte med? Hela kvällen har hon suttit upp. Hon har en favoritleksak. Den skramlar och är greppvänlig. Dock är den ganska hård och hon har slagit sig själv i skallen några gånger idag, men det verkar hon inte bry sig om
http://www.youtube.com/watch?v=cdEuONOBCfw&list=UUECY-6i72QCxVANguCvVkSg&index=1&feature=plcp
Annars har la dagen varit bra. Det är mycket som snurrar i mitt lilla huvud, men jag ska försöka lägga det åt sidan just nu. Jag ska försöka att fokusera mer på HÄR och NU.
Over and out
Kommentera (10)Nu när jag tagit bort gluten från kost helt och hållet kan jag ibland sakna bröd. Om ni undrar varför jag tagit bort det så kan ni kika på denna bild. 2 skivor bröd (efter ett uppehåll på 1 vecka) och magen ser ut så här. Nej, jag blåser inte ut den
Helt sjukt. Inte vidare bekvämt heller för den delen.
Så för att kunna variera frukosten sökte jag på Paleo och bröd och fann ett recept som verkade för enkelt för att vara sant
4 dl linfrö
2 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 1/2 tsk salt (havssalt)
Kör allt i en mixer tills det blir ett mjöl. Häll över till en bunke och blanda i
1 msk brödkryddor
4 dl valnötter (eller andra valfria naturella)(är du inte rädd för kolisar kan du även blanda i valfri torkad frukt)
Blanda därefter i
2 dl kokosmjölk (250 gram kesella går också bra)
5 stora ägg
till en jämn smet och häll ner i en klädd brödform.
Sätt in i ugn på 175 grader och grädda i ca 60 minuter
En skiva med lite banan på blev min preworkout. Gott och energirikt. Det bästa. Få kolhydrater och ingen gluten
Mina fina
Kommentera (2)
När jag friade till min älskade man, som ni för övrigt kan läsa om HÄR, spelade jag Counting Crows i bakgrunden. Mitt absoluta favoritband. En av låtarna som fanns med på listan var Round here
I slutet av låten hör ni raderna
Would you catch me if I was falling
Would you kiss me if I was leaving
Would you hold me cause I´m lonely without you
Så vackert att jag får gåshud varenda gång. Jon har länge sagt att han vill tatuera in just de meningarna, men inte fått tummarna loss. Nu på Teneriffa gick vi inom en tatuerare för att höra oss för om pris och när vi fick reda på att den skulle kosta hälften så mycket där som hemma bokade han en tid
Vi valde min skrivstil för att få det så personligt som möjligt. Sen att jag inte skriver så snyggt har inte med saken att göra. Och resultatet??
Jag vet att vissa tycker det suger med en massa bilder från telefonen, men så är det när tiden inte räcker till. Jag har helt enkelt inte tid att sätta mig framför datorn. Eller jo.. Det har jag, men jag prioriterar annat. Just nu får flickorna, träningen och vännerna all min uppmärksamhet. Allt annat känns lite oviktigt liksom. Eller mindre viktigt kanske jag ska säga. Jag försöker att ta vara på varje sekund av dagen. Leva fullt ut. Ge mina nära kära mitt allt. Förstår ni?
De som jag håller nära håller jag VÄLDIGT nära. Jag älskar att ge. Speciellt när jag får så mycket tillbaka. Vissa saker och personer får mig att tänka lite extra på det här. Tack, alla ni som finns hos mig. Kärlek
älskade, underbara ungar
fina vänner
Det var det sentimentala för idag. Dagen har varit helt perfekt. Det har egentligen inte hänt något speciellt, men allt har bara varit bra. Det är väl så när man umgås med positiva människor. Efter träningen kom Eva förbi för att väga sig och fotas. Jag var lika spänd som henne. Jag har ju sett hur hon utvecklats sen hon började sin utmaning 111230. Hon hängde på mig i min challenge, men jag gjorde om programmet något för att det skulle passa henne bättre. Eva är lite lat och bekväm. Måste hon inte ta ut sig till max så gör hon det inte. Som väldigt många andra. Det finns en bekvämlighetszon och den vill många helst hålla sig inom. Att ta sig ur den krävs lite extra och ofta någon vid din sida som ser till att du gör det. Det är där jag kommer in i bilden. Jag har skrikit, pushat, peppat. Ni skulle bara veta, MEN… I slutändan är det hon som gjort jobbet och hon har nu fått ett kvitto på det. Ett väldigt fint sådant
När Eva skulle gå hem joinade jag och töserna henne. Lite extra motion förenat med nöje. Vi gick inom affären för att handla de sista ingredienserna till min gryta jag skulle göra. Min livs första Bourgognegryta. Väl hemma igen startade jag. Då var klockan halv 4. Klockan 6 var den klar. Om den blev god? Hell yeah! Köttet smälte i munnen och den var mustig utan att bli för mycket. Den var värd sin tid kan jag meddela.
Om 20 minuter ska jag bänka mig framför tv:n med blandade bär mixade med kokosmjölk och ägg. Har ingen aning om hur det kommer att smaka, men det får jag ju bara reda på genom att testa.
See you later, my friends
Kommentera (4)
