Idag var fösta gången som Dixie inte skrek sig igenom de timmarna hon spenderade hos Eva då jag var i skolan. Hon hade tom visat ett leende eller två. Äntligen. Det syntes så väl när jag kom för att hämta henne. Hon visade ett lugn jag inte sett förut. Dessutom satt hon i babysittern. Nöjd! Nu hoppas vi det håller i sig. Det får vi veta imorgon då det är dags igen
Wilda är inne i en matperiod. Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro hon hade mask i magen. Igår hade hon det dock lite kämpigt och hon skrämde oss litegrann. Magen kramade och hon var superledsen, men efter ett härligt besök på toaletten var hon som vanligt igen. Det tackar vi för. Ingen kräkis hit, tack
Nu ska jag förbereda kvällens måltid. Utan spis (jepp, nu är den helt paj) blir det ugnsbakat. Gratinerad korv till Wilda och Lax till mig. Jag är redan hungrig tyvärr. Hård träning sätter igång det hela minsann. Idag kan jag skryta med rekord i både jägarvila och plankan. Stolt!
Jättekul att få träffa er idag och gud vad söt Dixie är!!! 🙂
Kram på er! Jag mailar dig 🙂
Detsamma. Ska kolla in när jag har tid 🙂