VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Förlossningen del 3

HÄR kan Ni läsa om del 1 och 2

Det fanns inte mycket hon kunde göra åt saken och gick därifrån. Nu har jag lite dålig tidsuppfattning då jag inte pallade hålla koll på tiden, men ganska kort därefter kom både Anette och Ullrika tillbaka för en undersökning. Jag var nu öppen 8 cm. Dock började hjärtljuden gå ner och en elektrod sattes på Minibebis huvud. Det var inte helt bra. Anette ställde sig vid min sida och började förklara. Sara, din lilla bebis börjar bli stressad och vill ut. Detta betyder att jag kommer vara lite elak. Samtidigt som du får värk kommer jag försöka dra undan den sista biten av tappen. Det KOMMER göra ont, men du ska se att det snart är över.

Med de orden sagda bad jag dem att öka lustgasen. Det var däremot ingen hit. Jag mådde bara illa och de fick sänka den igen. Bättre med ett litet rus än inget rus alls. Nu tog dem även vattnet (vilket var lite mekoniumfärgat=bajs). Det fasade jag för då jag vet hur starka värkarna blev när de gjorde det med Wilda i magen. Vi skrattade lite åt det och vi räknade till 3. Trots att jag nu hade riktigt ont skämtade vi mellan värkarna. Det var min räddning för att inte bli nervös och för att inte spänna mig. Jag hörde ju hennes hjärtljud och märkte att det inte stod helt rätt till.

Några värkar och mycket pillande och jag höll på att dö. Jag ville bara att hon skulle ta bort fingrarna. Det var ju det som gjorde mest ont. Hade allt bara fått ha sin lilla gång hade det varit hälften så smärtsamt. Dessutom tyckte jag inte om att ligga ner. Jag kunde liksom inte hantera värkarna på samma sätt, men jag hade så klart inget val och det visste jag mycket väl om. Det var exakt detta som hände med Wilda, men denna gång fick jag ingen panik. Det skulle bara göra saken sämre. Jag började så smått gå in i mig själv och tog tag i smärtan och ledde den ut (flummigt va?). Varje gång en värk var över sa min underbara man Denna värk kommer aldrig tillbaka och nu är vi ett steg närmre vår dotter. De orden betydde otroligt mycket. Jag såg även framför mig hur hon trängde längre och längre ner för varje värk. Allt sitter i huvudet vet Ni.

Plötsligt kände jag att bm och us blev lite stressade och jag hörde att hjärtljuden gick ner ännu mer. Det sattes kanyl i min hand och jag visste mycket väl vad som var på väg att hända. Akut kejsarsnitt. Det var det absolut sista jag ville, men allt för Minibebis så klart. Än en gång började Anette förklara och nu var det allvar. Bebisen vill ut och det NU. Trots att jag bara var öppen 8-9 cm skulle jag krysta. Inga krystvärkar hade jag heller. Hon berättade hur jag skulle göra och hur jag skulle fokusera. Inga problem. Detta har jag gjort förut, minns jag att jag tänkte. Jag förberedda dem dock på att jag var tvungen att bajsa först. Det är fan nackdelen med att vara vid medvetandet i slutskedet. Sist hade jag noll koll, men nu KÄNDE jag att jag var tvungen att göra det först innan jag kunde fokusera på det andra. Så, först nr 2 och sen bebis.

De torkade undan och jag tog tag i knäna. Jag krystade först lite försiktigt, men kände direkt att jag gjorde fel. Jag krystade liksom rakt fram (svårt att förklara det där), men vände om och krystade neråt i stället. Samtidigt drog Anette undan den sista biten av tappen och ja.. Ja kände allt det här. Jag kände hur den gled undan och huvudet kom förbi. Sen var det dags för nästa öppning, men där gick det lättare. Plopp, sa det och huvudet var ute. Så även en hand. Jäkla unge kom ut som superman. Detta, mina kära vänner… Detta var det värsta med hela förlossningen. När huvudet var utanför och jag inte fick krysta. FY FAN vad det gjorde ont. Jag skrek att jag höll på att gå av på mitten och jag hann få lite panik. Sen ställde sig Ullrika vid min sida och pratade lugnt och sansat. Hon sa hela tiden att bebis snart är här, att hon mår bra, att vi bara måste ta det lite lugnt och ta det i bebis takt. Vid nästa värk var det dock dags och jäklar vad jag krystade. Nu brände det till igen och sen bara gled hon ur mig. De la henne direkt på mitt bröst och vilken känsla!

helt infettad

04.46 föddes vår älskade Dixie Leeloo. Hon började skrika direkt och ville äta från bröstet. Helst igår. Jon fick äntligen klippa navelsträngen och det skvätte blod lite överallt. Livets blod. Jag var dock livrädd att jag hade spruckit från hål till hål. Det kändes verkligen som det när hon kom ut. Jag tjatade om att de skulle kika efter då jag trodde jag skulle förblöda. Plötsligt kände jag hur det blev varmt och jag sa till att det nu pulserar blod där nere. De lyfte på lakanet och kunde konstatera att det var Dixie som sket ner mig. Trevligt! För att lugna ner mig torkade de av de nedre regionerna och sa att det såg fint ut. Nu skulle först moderkakan ut. Den kom ut utan problem och var hel och fin. Självklart ville ja se. Nu ammade Dixie på för fullt och Anette började kolla hur allt såg ut

Inte en skråma, Sara. Ingenting!

hungrig från första stund

Nu kanske Ni förstår varför jag var uppe på fötter 20 minuter efter förlossningen. Anledningen var faktiskt att jag höll på att pinka på mig. Ullrika tyckte jag skulle vänta lite, men nöden har ingen lag. Samtidigt passade jag på att hoppa in i duschen. Lika bra minsann. Jag vågade mig på att tvätta där nere och jag var inte ens svullen. Helt sjukt. Födde jag verkligen ut en 3 kilos klump precis? Nysketen, nypinkad, nyduschad och med en ny liten familjemedlem vid vår sida. Det kunde ju inte vara bättre

skål för det ljuva livet

i tryggt förvar

ge mig mer mat

När jag ska föda slår det så klart inte fel att det ska vara överbelastat på förlossningen. Det tog 1 timme innan vi fick de äckliga mackorna och ytterligare 30 minuter innan de vägde. Då hade Dixie redan tömt båda mina bröst så födelsevikten stämmer nog inte riktigt

inge kul det där

3360

ge mig kläder

49 cm kort

foton till bloggen så klart 30 minuter efter förlossningen

När vägning och mätning var klar undrade dem om vi ville åka hem. Say WHAT? Klockan var halv 6 på morgonen och jag ville bara krypa ner i en säng. Tyvärr var det fullt på bb så jag fick snällt stanna kvar i rum nr 13. Jon åkte hem och jag och den lilla slumrade in tätt intill varandra.

Klockan 8 blev vi väckta för ny kontroll av livmodern, för att ta ut kanyl och för att få lite frukost i magen. Min livmoder drog ihop sig fort, men eftervärkarna var inte att leka med. Det blev ju inte bättre då ungen ville amma varannan timme heller, men det var det värt.

Jag tänker avsluta denna underbara historian här. Tiden på bb och tiden efter förlossningen kommer senare. Hoppas Ni haft en trevlig lässtund. Jag hoppas även att jag lyckats förmedla vilken underbar upplevelse jag hade. Min första med Wilda var en ren skräckupplevelse och nu fick jag det jag alltid drömt om. En alldeles, alldeles underbar förlossning



Kommentarer


  1. Sofie 13 september, 2011 on 13:15 Svara

    Sara!
    Jag känner med dig i varje mening och tyvärr minns jag tillbaka till min egen skräckupplevelse från min första förlossning. Jag står just nu i valet o kvalet om jag skall våga och utsätta mig för en vaginal förlossning igen. Tanken som skrämmer mig är även hur jag kommer att må innan, under och efter förlossning och om det är värt det för att testa en vaginal förlossning igen. Känner så igen mig i hela händelseförloppet men mest när du skriver om när hon skall ut. Tyvärr så blev min skräck sann när vår son satte fast sig med huvudet och de i ren panik fick trycka ut honom i ett tryck,hängandes på min mage,så du kanske förstår hur mina tankar går just nu när jag har ca 2 månader kvar… Vill och önskar så att jag kunde haft samma mod som du att efter en jobbig första förlossning samla kraft o mod igen och försöka få en ”normal” vaginal förlossning denna gången men jag tror inte att jag ska utsätta mig, vårt barn eller min man för detta efter vi vet hur vi har fått kämpa med alla demoner sen förra gången.
    Tack för som allt bra läsning!
    //Sofie

  2. Tina 13 september, 2011 on 13:25 Svara

    Åh hjärtat! Jag sitter här med tårarna rinnande! Önskar så att jag hade fått vara med om en sån underbar händelse. Jag är så GLAD för din skull att det gick så bra. Att du nu i efterhand känner att det var underbart! Ni är ett sånt FINT team du och Jon. Nu är ni en jättefin familj när ni har era två fina prinsessor.
    Sv: jag har precis börjat simma, har köpt årskort så nu finns det ingen återvändo. Jag MÅSTE ta tag i mina överflödskilon. Du inspirerar mig ska du veta! KRAM!

  3. Alfva 13 september, 2011 on 13:30 Svara

    Åh. Ni modiga själar som hade såna där otrevliga första förlossningar och sen bara lunkade igenom en andra förlossning får mig att inte bli helt skräckslagen inför att göra om det. Om sisådär en 18 veckor får vi väl se vad jag säger om saken dock…
    Fast jag undrar tametusan om jag inte också ska ha en roligare förlossning att se fram emot. Heja Sara!

    (Fast det där att skita på mig är nog ändå min största rädsla. Helt ologiskt!)

  4. ≡ Marie 13 september, 2011 on 13:49 Svara

    Ingen fara gumman, nu vet vi att det inte är något. NU ska jag läsa din förlossnings blogg här. Måste säga att vad snygg du är trots att du ska föda barn, jag hade kännt mig som en skurtant typ, hehe

    kramar

  5. Therese 13 september, 2011 on 13:50 Svara

    Vilken bra förlossningsberättelse! Jag gråter nästan alltid jag läser om sånt här, inget undantag nu… 🙂
    Plankan? Ja du, det går väl så där 🙂 Jag försöker men det är frustrerande att inte orka så länge som jag vill, känns som om det inte finns nåt att ta i med men det kan ju bara bli bättre 😉 Passet jag går på torsdagar känns som en bra grej, där är det väldigt mycket plankaninspirerande övningar.
    Undrar en sak. Var du vältränad innan du blev gravid med Wilda? Vad jag har förstått så tränade du inte så mycket under din första graviditet? Kan man träna när man är gravid även om man inte gjort det innan, eller är det farligt på nåt sätt?
    Tack för jätte bra läsning varje gång jag är in här! Kram

  6. Hanna 13 september, 2011 on 13:52 Svara

    Spännande läsning!

  7. ≡ Marie 13 september, 2011 on 14:04 Svara

    Låter som det gått hur bra som helst, samt att du heller inte fick en skräma där nere. Förstår att det kändes lite då du behövde göra 2:an om man säger. Men vaddå, nöden har ingen alg och man kan ju inte hinna göra allting innan, fniss =D

    Du var jätteduktig
    kramar

  8. nims mamma 13 september, 2011 on 14:10 Svara

    Härlig läsning! Jo att han dricker vatten är för han inte dricker välling.

  9. Sara 13 september, 2011 on 14:16 Svara

    Tack 🙂

    Ja dem torra mackorna kunde man skippat. Ja man blev ju superglad av att man inte sprack men däremot skar sugklockan mig lite på insidan så det blev 3 stygn. Jag kommer också ihåg när man skulle in och duscha man vågade ju knappt se & känna efter haha.

  10. Linda-Mamma till Alfred 13 september, 2011 on 14:18 Svara

    Det var en jobbig förlossning minst sagt, jisses min var ju rena barnleken jämfört med din!
    Ja det stormar på och ännu läskigare när man tror att dom där riktigt stora träden skall falla ned över huset!

  11. Helena 13 september, 2011 on 14:24 Svara

    Härligt!
    För mig som är otroligt otränad var skillnaden från första förlossningen till tredje med tvillingarna enorm! Jag hade koll och visste precis vad jag skulle göra och när. Inte en spricka (inte någon av gångerna iochförsig).
    Du ska vara stolt över dig själv!
    Sv: Peppad av dig ska jag nu köra plankan för att komma bort från den här degiga kroppen.

  12. Alexandra - mamma till Märta 13 september, 2011 on 14:30 Svara

    Tårarna rinner, känner verkligen hur jag vill ha en bra förlossning nästa gång.
    Längtar, det är så otroligt häftigt men samtidigt är jag livrädd. Klarar jag en till, tänk om den blir lika kämpig som förra?

    Fina Sara, tack för att du delar med dig! <3

  13. Linn 13 september, 2011 on 14:34 Svara

    Vilken härlig läsning Sara! Tack för att du delade med dig din förlossningsberättelse till oss! 🙂

  14. Linda Olsson ♥ 13 september, 2011 on 14:55 Svara

    Härlig berättelse! 🙂 Alltid kul att läsa om fl. 🙂

    Sv; ja visst!Tänk att så lite som ensamtid i duschen är uppskattat ;D

  15. Melissa - Mamma Till Vincent&Linus 13 september, 2011 on 15:23 Svara

    haha om man säger såhär jag har ett x antal bloggar ja följer 😉 har typ 40/50 bloggar på min bloglovin så de blir en hel del inlägg om jag missat att logga in å läst en dag eller två 😉
    Kram på er!

  16. Ann-Sofie-mamma till Isak 13 september, 2011 on 15:36 Svara

    Vara med alla? Hur menar du? Det finns ju så man kan få rum helt privat med eget badrum och där finns ju väldigt många att välja mellan. Iallfall i Malmö. 🙂 Men det kanske är som du säger. 🙂 Det är ju väldigt mycket studenter som bor där men det kanske kan vara värt att tänka på. 🙂

    Förresten gud vad fin du ser ut ändå fast du precis fött barn! 🙂
    Kram!

  17. Stina 13 september, 2011 on 15:36 Svara

    Alltså jag sitter här och lipar!!! Helt underbart! Det är verkligen helt underbart att föda barn, när det går bra!!!

  18. Madeleine - Mamma till Lova - Oslo 13 september, 2011 on 15:47 Svara

    Så häftigt det är alltså!! Blir lika tagen varje gång jag läser om en förlossning, det är så ofattbart mäktigt! Här hjälpte de också till att trycka förbi Lova sista bilden och fyyyyy faaaaan så ont det gjorde, fick testa några gånger och hon kom förbi men åkte in igen, gah, frustration!!

    Och en sak till, så jädra snygg du är hörre du – nyförlöst dessutom! WOW 😀

  19. ✫Familjen Bus✫ 13 september, 2011 on 15:55 Svara

    Skönt att du slapp kejsarsnitt!

    Sv: Jaaa, jag gillar villervalla jag med. Så mjuka och goa kläder!

  20. Tina - Minnas mamma 13 september, 2011 on 16:13 Svara

    Åh så underbart! Jag blir alldeles rörd! 😀

    Och det är väl klart att Dixie skulle födas med armen rakt fram precis som superman, vad annars? 🙂 Haha!

  21. Fia 13 september, 2011 on 16:18 Svara

    Vilken härlig berättelse och så himla fräsch du ser ut!Och hur söt är inte Dixie?!Det där gjorde ni hur bra som helst!Grattis!!!

    Kraaaam

  22. Mamma till William och prinsessan i magen 13 september, 2011 on 17:13 Svara

    God kväll snäckan…Härligt att läsa fast det gör så satans ont är det ändå skönt när det är över…Man klarar av mer än vad man tror,,,
    Ingen bebis här än men snart så är det säkert dax…Den 28 är beräknad dag att hon ska komma…Men tror ändå att det blir tidigare denna gång men det visar sig..
    Har små sammandragningar då och då om dagen så det är skönt att känna att kroppen jobbar på det..
    kram

  23. Sandra 13 september, 2011 on 17:54 Svara

    Halloj.
    Vad glad jag blir när jag läser ditt sista inlägg, att du fick den förlossning som du drömt om.
    Du ser jättefräsch ut hela tiden må jag säga!! 🙂 Och hon är så imla fin dixie. (wilda med för den delen)

    Kram

  24. Yohanna i Las Palmas 13 september, 2011 on 18:07 Svara

    Jättefint att läsa.
    Jag får minnen när jag läser varenda mening.
    Gud så man vet hur det är.
    Vilken jäkla upplevelse, vilken adrenalinkick. Jag kan inte fatta att vi gjort det…ha ha
    Grattis tjejen.

    Hälsningar
    Yohanna

  25. Eleonore 13 september, 2011 on 18:48 Svara

    Det var en otrolig förlossningsberättelse! Måste vara värt varenda värk när man får hålla den lilla i sin famn första gången 🙂

  26. Katarina 13 september, 2011 on 19:17 Svara

    Jag ryser lite. Tycker inte alls att det låter lätt. Skitduktigt Sara!!! Som du beskriver det var min mardrömsförlossning med sonen (19 Tim) och jag hade ångest då jag skulle föda igen.
    Coolt att du ändå är så positiv. Well done 🙂

    Och du, dra i spakarna och lek så lär du dig. Redigering är jättekul. Kramar

  27. Elin =) 19 år och mamma till Molly 13 september, 2011 on 19:27 Svara

    SV: Tack så mycket:D

    Jag mår bra, har fått lite hjärtklappningar… Men var hos BM idag och allt såg bra ut, hon sa att det kan vara för att det blir stressigt med Molly eller något sånt. Så nu ska jag vila så fort Jocke är hemma 🙂

  28. Veronica, mamma till lilla Annie 13 september, 2011 on 19:28 Svara

    Sara!! Jag tror jag dööör.. hahhaha!! Nysketen,nypinkad.. ja jag skrattade gott åt de orden. Tokfia.. =) Härligt att du delar med dig av din upplevelse.. Så himla kul att läsa om. Kram Kram på er hela familjen =)

  29. Elin =) 19 år och mamma till Molly 13 september, 2011 on 19:33 Svara

    Oh, vad jag längtar till min förlossning nu 😀 Jag vill att lillen ska komma nununu 😀
    Kram på er

  30. Fröken M 13 september, 2011 on 19:44 Svara

    Visst är det coolt att kroppen klarar av alla dessa påfrestningar !!
    Jag trodde precis som du – herregud, jag är helt trasig, men barnmorskan bara skrattade och sa att jag var som gjord för att föda barn. Behöver jag säga att jag inte höll med henne där och då, men 54 cm och 4580 g utan ett enda stygn pekar väl kanske på att hon hade rätt… Dock vette tusan om jag vill utsätta mig för det igen 😉

  31. jessica-mamma till melwin 13 september, 2011 on 19:52 Svara

    Hej 🙂

    Roligt att du delar med dig av din förlossningsberättelse…. Och underbart att du fick en sådan här underbar förlossning om man jämför med din första som blev allt annat än bra (fast ett lyckligt slut)

    Får en STOR klump i magen när jag läser förlossningsberättelser då min var otroligt kaotisk och mardrömmsaktig.. Men det glädjer mig att man kan ha en drömförlossning när man haft en kaotisk innan..
    Jisses va lik eran lilla snäcka är Wilda när hon var nyfödd 🙂 sååååå söt

    .. Du är bra hurtig du 🙂 BRA KÄMPAT och du är med all säkerhet en föebild för många som vill kämpa sig tillbaks i form.. ALLT GÅR OM MAN VILL…

    Må bäst och njut av familjen.. KRAMIS från Jessica och Melwin

  32. Liselotte 13 september, 2011 on 20:01 Svara

    Du är så grym! Bra jobbat 😀

  33. Ylva Lee - Mamma till Lily 13 september, 2011 on 20:09 Svara

    Grattis igen till bebis! Älskar att läsa förlossningsberättelser, fastnar i varenda ord varje gång jag läser 🙂 Starkt gjort!

  34. Jennie 13 september, 2011 on 20:13 Svara

    Längtar nästan tillbaka till min sista förlossning när jag läser detta… 🙂
    En igångsättning som inte ville igång och när förlossningen väl startade tog den 45 min. På slutet sjönk hjärtljuden och det var bråttom att få ut honom…
    Fick ligga inne på förlossningsrummet i nästan 2h innan vi fick fika och vägningen skedde 4h efter han fötts. 🙂
    Jag var otroligt pigg efter förlossningen, var uppe direkt.

    Grattis till din fina dotter!!

  35. Stolt mamma till två 13 september, 2011 on 20:32 Svara

    Oj blev du inte rädd när hjärtljuden gick ner? Det skulle göra mig supernervös iallafall men man kanske inte hinner tänka så mycket? Det låter också väldigt ont det du fick gå igenom? Hur många timmar tog det då? Har du läkt ”där nere” bra nu? Kör du stenhårt med knipövningarna? Själv är jag sååå slarvig, blir galen på mig själv!

    Kul att höra din berättelse!

  36. Jennie- Inredningsglad småbarnsmamma 13 september, 2011 on 20:57 Svara

    Så hände med August hjärtljud med. Han hade navelsträngen runt halsen Han hade bara (1-1-6 i apgar) men så var det ju bråcket och prematuriteten som spelade in i det också kanske. En höll på och drog där nere och den andra hängde på magen men efter 13 min krystvärkar var han ute. Så det gick undan. tack för bra läsning! Kram

  37. Evelina 13 september, 2011 on 21:13 Svara

    Ja, det ska bli riktigt skönt att få börja jobba igen. =)

    Vilken härlig blogg du har alltså! =D

  38. Lina 13 september, 2011 on 21:13 Svara

    Låter som en helt fantastisk förlossning! Min yngsta föddes också som superman, och han var dessutom en rätt stor kille på 4120 g 54 cm.. jäkla ungar att ställa till det så! 🙂

  39. jenny 13 september, 2011 on 21:22 Svara

    Ohh det känns som om jag vore där.. bra skrivet men Ohh vad jag känner mig nervös nu.. kramar

  40. Lisa med Stella By Stardust & Miracle Max 13 september, 2011 on 22:03 Svara

    Helt fantastiskt.
    Jag måste göra det igen. Damn it. 😉

  41. Eva 13 september, 2011 on 22:33 Svara

    Härlig förlossningsberättelse! Inspirerar. Blir nästan lite sugen. Nästan 🙂

  42. Milla - Mamma till SagaBus & Lillebror 13 september, 2011 on 22:47 Svara

    Jag blir alldeles tårögd! Stort grattis till er nya och fantastiska familjemedlem!!

  43. Pyttianna 13 september, 2011 on 23:33 Svara

    Underbar läsning. Förlossningar fascinerar mig verkligen.
    Du ser så otroligt pigg och fräsch ut! 🙂

    Kram kram

  44. frida 14 september, 2011 on 01:26 Svara

    Vilken härlig läsning!! Skönt att allt gick bra. . lite kul att hon sket ner dej när hon låg på dej höhö;)
    E ju nästan så man längtar lite att få föda barn efter man läst detta.. eller vadå nästan, jag längtar!! 😛

    Men jag är lite små rädd att få en jobbig förlossning eftersom allt gick så fort och smidigt me Noel.. så jag e nog mer nervös inför nästa unge …

  45. Marie 14 september, 2011 on 08:03 Svara

    Jag kan inte läsa en förlossningsberättelse utan att gråta och så även med din. Det finns inget vackrare än en födsel. Ett nytt liv som kommer till världen. Det är så fint och underbart =)

  46. Evelina 14 september, 2011 on 08:20 Svara

    Åh du besrkiver så braaa! Härligt att få läsa om en så privat stund, jag älskar förlossningshistorier 😀
    Jag hade en lång men väldigt enkel förlossning ändå och nu efteråt är jag så glad
    att jag var klar i huvudet och kommer ihåg allt så bra. Magiska timmar. Avslut och nystart!

    Kramar!

    P.S hon är sååå söt och du är sååå snygg!!

  47. Emma - Mamma till Kira 14 september, 2011 on 09:05 Svara

    Jag sitter med stora krokodil tårar nu, haha. Vilken förlossning! Lät lite som en mardröm i mina öron med tappen och så..

  48. Anna-Mamma till Kevin 14 september, 2011 on 10:28 Svara

    Jag har läst, såklart! 🙂

    Tack återigen för att du delar med dig av er förlossning, så roligt att läsa och WOW vilken prestation!! Duktiga du! Föda barn verkar numer vara din grej! Kankse blir en trea sen med? ;D

    KRAMEN!

  49. Maria - med bebis i magen ☆ 14 september, 2011 on 11:30 Svara

    så intressant att läsa!
    härligt att allt gick bra 🙂 vad duktig du var!

  50. Oh vad roligt att du har delat med dig av hela berättelsen nu. 🙂 En riktig dröm och hela jag rös när jag läste den här sista delen.

    Jag är så glad för din skull, att du fick en underbar förlossning, att du mår så pass bra nu efteråt som du gör och framför allt – att du fick en sån fin, välskapt dotter!

    All lycka till er. Kram

  51. Frida 14 september, 2011 on 16:30 Svara

    Vilken härlig förlossning du verkar ha haft!

    Haha tacos med ris, ja det är ju en variant också:) Känns skönt att han verkar gilla allt vi prövar!

  52. Helenas Hem -mamma till 5 i dec 14 september, 2011 on 20:16 Svara

    TACK så mycket för den underbara läsningen fina duktiga du!
    SÅ härligt att du fick en bra förlossning denna gång.

    Jag är spänd av förväntan hur min femte ska bli. Alla fyra har verkligen varit olika.
    Stor kram till dej och till din fina familj

  53. Katrins vardagstjat 14 september, 2011 on 23:10 Svara

    Jag är SÅ glad för din skull att du fick den förlossning du velat och så förtjänar.
    Blir alldeles tårögd när jag sitter här o läser.. Så underbart!

    Och du, jag kan tala om att jag bajsade typ hela tiden tills Leo kom ut ungefär, ja, jag kände det. Men det är mer normalt att man gör det än inte som bm sa. Även om det känns allt annat än kul..
    Och då tömde jag ändå ur mig som bara den hemma innan vi åkte in..;) haha

    Tack för att du delar med dig!!
    Kramar till er alla

  54. Johanna - Mamma till Leija ♥ 19 september, 2011 on 20:23 Svara

    Underbar läsning! 🙂

  55. Jennie - Mamma till Malva 29 september, 2011 on 23:00 Svara

    De vägde och badat inte Malva förens 3 -4 timmar efter att hon var född. Det var kaos på förlossningen och fullt,.

  56. Jessica 1 oktober, 2011 on 16:52 Svara

    GRATTIS till eran lilla dotter! Vilken förlossning! Och vad glad du ser ut på bilderna. Sånt gör att man blir sugen på en andra. Smärtan är en sån liten del av vad som underbart komma skall.
    Hon är verkligen helt bedårande! Ta hand om er.

  57. Nelin 1 oktober, 2011 on 17:51 Svara

    Vilken fantastisk berättelse, tack för att du delar med dig!

  58. Alexandra 18 december, 2011 on 22:44 Svara

    Grattis till lilla Dixie himla gulligt namn.Jag gillade din förlossnings berättelse,och jag blev så sugen på nummer 2 :).. Det där med undersökning i underlivet o ta i sönder väggarna fy faaan vad det gör ont..Men klart värt det..Sköt om er kram

    • Sara 19 december, 2011 on 20:49 Svara

      Tack =)

Lämna ett svar till Johanna - Mamma till Leija ♥ Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna