VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Trots?

Idag kom reaktionen jag väntade på från Wildingens sida. Dixie var bara rolig ett litet tag. Nu är hon en inkräktare som vägrar ge sig av. Jag tycker verkligen synd om Wilda. Hon är ju så liten och kan inte förstå varför mamma helt plötsligt sitter med en liten sak vid sitt bröst flera gånger om dagen.

Varför vill hon inte leka med mig?

bus med pappa som ger Wildingen 110% uppmärksamhet

Emellanåt får Wilda sina utbrott. Hon skriker, slåss, kastar grejer, kastar sig själv, vägrar äta, m.m. Vi biter oss i läppen och säger till på ett bestämt, men väldigt varsamt sätt. ALDRIG skäller vi och har lovat oss själva att inte göra det heller. Dock höjde Jon rösten något när hon helt plötsligt drämde till lilla Dixie då jag satt och ammade. Det finns gränser

Dixie förstår då ingenting och är en tålig liten dam

Mormor har varit här halva dagen och lekt med Wilda. Det uppskattades enormt av både mig och Jon, men framför allt Wilda så klart. De har inte träffats på ett tag då mormor opererats och fatta ungen blev glad när det var hon som mötte henne i dörren efter lunchvilan. De har plockat börnbär, gungat, gått runt kvarteret, kissat på pottan (Wilda stod för den biten) och mycket mycket mer

mormors lilla tös

björnbär är gott skit

mormor passade på att gosa med liten bebis medan Wildingen sov

När mormor åkt hem var det mys för oss alla fyra som gällde. Jag och Jon skiftades om att leka med Wilda och Dixie bara sov. Det är det hon är bäst på. Det, äta och skita då förstås. Mat behöver hon inte vara rädd för att bli utan. Mjölken rann till redan igår och idag är jag värsta Dolly Parton. En gång har jag tömt i duschen och faktiskt fick pumpen komma fram nu på kvällen. Jag vet att den ökar produktionen, men jag är livrädd för mjölkstockning. Jag pumpade ut 40 ml som dessutom kan vara bra att ha i frysen om något skulle hända någon dag

nöden har ingen lag

en stycke matvägrande tösabit

Nu ska jag och Dixie hoppa i säng. Kvällen har hon velat vara mer vid mitt bröst så det kan bli en spännande natt. Dock blir mina bröst glada om hon vill äta oftare än var tredje timme.

Imorgon kommer förresten del 1 av förlossningen så håll utkik




Kommentarer


  1. jenny 5 september, 2011 on 21:22 Svara

    Åh härligt med besök från mormor och skönt att det gått bra för henne. Din figur är ju fantastisk maj gad alltså!
    Hoppas att ni har det bra och att wildingen inte blir för sotis, men hur sören gör man egentligen? Nu blir det du som sen får bli min dagens tipsare 😉
    Skickar tusen kramar och hoppas vi kan komma på besök snart när ni är varma i kläderna. Ser fram emot förlossningsberättelse del 1!

  2. Carro 5 september, 2011 on 21:29 Svara

    Ja hon e ju så liten själv så de är väl inte lätt för na…. 🙁

    Loke är sån där varje dag… Man kan inte hjälpa att bli tokig o jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det heller, jag kör på samma som ni iaf, lugnt o sansat och oftast får han gå in på sitt rum och ”skrika av sig” om han så vill de… De brukar iaf hjälpa..

  3. Tina 5 september, 2011 on 21:31 Svara

    Åh stackars lilla Wilda! Det är ju inte lätt för henne att förstå! Vilken tur att mormor kom och lekte med henne och jag tycker att Du och Jon gör helt rätt med henne när ni säger till henne bestämt och att ni turas om att leka med henne. Det här kommer bli jättebra gumman! Massor av kramar till er alla fyra!

  4. Hanna-mamma till två sessor 5 september, 2011 on 21:44 Svara

    Här missar man saker minsann! Jag hinner inte läsa bloggar som förr. Så GRATTIS 😀
    Och vilket underbart namn!! Jag ville ha Dixie till Matilda men Margus tyckte Matilda var så fint så han fick som han ville 😉

    Vi har haft turen att Bianca ”bara” har slagit Matilda en gång. Det var när jag skulle mata och Bianca ville leka. Men jag kan inte bli arg..hon förstår ju inte att det är ett barn ens.

    Hon är riktigt söt Dixie! Precis som sin storasyster! Kram på er!

  5. Alexandra - mamma till Märta 5 september, 2011 on 21:45 Svara

    Åh lilla tjejen som blivit stor så fort! Inte lätt att förstå att man behöver byta plats helt plötsligt!
    ps. tur att det inte var mormor som stod för kissandet på pottan! hihi

  6. Anna-Mamma till Kevin 5 september, 2011 on 21:47 Svara

    Vackra människa!!! 🙂
    Tack för allt du delar med dig av här på bloggen, det är så roligt att läsa!
    Ser fram emot förlossningsberättelsen!

    KRAMEN

  7. Julia 5 september, 2011 on 22:00 Svara

    Åh va skönt att höra, (inte kul dock!) men Natha-Lee blev likadan då Willy kom!
    Trots och skrik, idag sparkade hon t.om. på honom när han satt i Niclas knä, då fick pappa säga till på skarpen och när jag frågade henne efteråt vad man INTE får göra med Willy så sa hon ”inte sparka”, så jag hoppas verkligen inte det händer igen.
    Inte lätt att få ett litet syskon inte! Speciellt inte när mamma helt plötsligt är upptagen hela tiden.. 🙁

  8. Johanna- En mamma på Limhamn 5 september, 2011 on 22:03 Svara

    Ja, stackars lilla Wilda så förvirrat det kan bli. Förväntar mig liknande reaktion när Lillbebis tittar ut här. Man får tänka på hur bra det kommer bli till sist så känns det lite lättare. Har redan nu dåligt samvete för att Linnéa ska behöva dela med sig av oss. Man kan verkligen plåga sig själv som förälder.

    O du. din mage är ingen degmage. Min ser ut som ett slappt russin, min navel syns inte längre. Efter denna graviditeten blir det nog operation för min del, överflödig hud kan man ju tyvärr inte träna bort o jag har inte lust att ”klä bort” magen som smal, då vill jag njuta! =)

    Skitsöt är hon lilla Dixie!!!

  9. My heavenly life - johanna 5 september, 2011 on 22:12 Svara

    Ja det är klart lillan undrar 🙂 Men ser ut som ni haft en härlig dag! kram

  10. Sophie 5 september, 2011 on 22:13 Svara

    Det är just de där och en massa andra anledningar jag backar på syskon just nu. Jag klarar inte av den ”konflikten”. Jag och R har pratat och kommit fram till nästa sommar kanske vi börjar med ”bebisverkstan” ett syskon när Charlie är runt 3,5-4 år verkar vara en perfekt ”matchning” för oss och vårt liv.

    Jag beundrar verkligen er och de ni har Sara, ni är så starka! Jag har en vän som har samma ålderskillnad som er och jag ser hur tufft de är många gånger men samtidigt vilken kärlek och lycka dom får/har.

    Din mage ser ju ap-bra ut!! Skärpning! 😉

  11. Stina 5 september, 2011 on 22:19 Svara

    Grattis till er fina dotter. Och jag måste säga att det är lite fuskigt att du redan är så liten mage. Blink blink. Kramar

  12. Ida & Jouline 5 september, 2011 on 22:33 Svara

    Åh det ser så underbart mysigt ut.
    Längtar redan till nästa.
    Lilla Wilda som inte förstår att dockan är här
    För att stanna.
    Er familj är så otroligt fin. Värmer i hjärtat att läsa
    Om er.
    Kram från oss

  13. Carro 5 september, 2011 on 22:38 Svara

    Alltså gud vad snygg du är =) och söta barn.. nu är hon ju inte ensam så klart att hon stretar emot lite. Vilken skillnade på magen du fått på bara två dagar.. helt otroligt =) men det förtjänar du efter all träning som sagt =) godnatt

  14. Art By Tina/Tina Axelsson 5 september, 2011 on 22:41 Svara

    Klart att det kan blir tokigt förvirrande när det helt plötsligt finns en liten miniversion av sig själv.

  15. Katarina 5 september, 2011 on 23:36 Svara

    Men lilla tjejen då.. Mina grabbar tog det bra då lillebror föddes. Kanske för att de också hade varandra och verkligen var SUPERSMÅ!!
    Jag var däremot 1.5 år då min syster föddes och hade tydligen kört in henne och vagn i garderoben på hennes dop. Fick nog 😉

  16. Jennica - 18 år och gravid 5 september, 2011 on 23:48 Svara

    3e bilden är ju underbar! Hörde hon låten ”thriller” eller?;)

  17. ♥ En pojkmammas vardag ♥ 6 september, 2011 on 08:44 Svara

    Minns att Edvin reagerade så han också när han blev storebror. Han var snäll mot tore, men trotsade om ALLT och höll nästan på att göra en galen. Men det är väl deras sätt att reagera på den stora förändringen … men det kommer att gå över såklart 🙂

  18. Linda aka Javamorsan 6 september, 2011 on 10:18 Svara

    Som tur är barn otroligt anpassningsbara. Det är jobbigt att få syskon så enkelt är det. Det är jobbigt att inse att världen inte bara är till för en själv. Men man lär sig och går vidare.

    Det gäller att lägga så mycket fokus man bara kan när man kan på det stora barnet. Engagera barnet mycket i småsyskonen så löser det sig nästan alltid 🙂

  19. Therese 6 september, 2011 on 11:57 Svara

    Snygg tröja! Vart har du köpt den? Såg väldigt smidig ut att amma i.

  20. Ullrika 7 september, 2011 on 12:48 Svara

    Nu ska jag komma här och vara jobbigt pedagogisk.. hoppas du (eller nån annan) inte blir arg!

    Jag tänker så här: ni har gett Wilda ett syskon, en av de finaste gåvor en förälder kan ge sitt barn (jag skriver EN av, för det finns många fler lika fina!) och det är faktiskt inte så synd om henne. Hon får slåss om uppmärksamheten nu, jo, men snart kommer hon älska det lilla nya livet lika mycket som ni gör! Försök fokusera på att få henne delaktig i det du gör med Dixie, kanske kan hon hjälpa till att byta blöja, hålla nappen medan du ammar, hjälpa dig att hämta ett glas vatten (som du förberett). Genom att få känna sig duktig och viktig kan det större syskonet känna sig lite mindre utanför?

    Ett barn som förstår att det inte längre är sina föräldrars hela värld blir såklart svartsjukt (den gamla jämförelsen: din man kommer hem och presenterar sin nya fru), men jag är heeelt övertygad om att det är av ondo att upptäcka livet – om du förstår hur jag menar. Att det sen är bedrövligt besvärligt som förälder att räcka till och orka med, DET är en helt annan femma! Jag tycker ni är GÖRBRA som bjuder in mormor som uppbackning, för allas skull blir det ju trevligare och lugnare hemma då!

    Önskar all världens lycka till!!

    • Ullrika 7 september, 2011 on 12:50 Svara

      Skit också.. ett saknat ”inte” kan förstöra en del: jag menar såklart att jag är ”övertygad om att det INTE är av ondo att upptäcka livet”… 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna