Lite dåligt deltagande i min tävling tycker jag. Ni har ju chansen att vinna 3 valfria dregglisar från dregglis.se. Wilda älskar sin
Stor chans att vinna. Kom igen nu!
KommenteraVarning!
Ett väldigt ointressant inlägg.
Wilda har fått en egen vilja och visar den genom att vägra maten. Det kan även vara så att hon har ont i halsen sen incidenten i förrgår. I vilket fall så vill hon inte äta ordentligt.
Det började igår vid 3 då hon inte åt hela flaskan. Jag trugar dock aldrig. Är hon inte hungrig så är hon inte. Vanligtvis äter hon mer vid nästa mål, men icke. Vid nästa måltid klockan 6 totalvägrade hon gröten. Flaskan likaså. Försökte igen klockan 8, men hon knep satan. Så tösabiten somnade med ”tom” mage.
Väl hemma halv 1 vaknade hon till liv. Jag värmde flaskan och hon slurkade i sig och däckade sen på nytt.
Imorse gjorde hon likadant igen. 3 skedar gröt fick jag i henne. Försökte igen vid 1 med lite plommonpuré och banan. Hon åt litegrann, men kräkte snabbt upp allt och lite till då hon fick en ”klump” banan i halsen.
Klockan 3 började hon gnälla så smått, men jag pallade inte göra någon mat och drog fram tutten. Slurp, sa det och tuttarna var tömda.Till dessert blev det majskrokar
vad är detta?
vad?!
godare än mat i alla fall
Kommentera
Gårdagen var underbar. Massa mat, fina vänner, vin, midsommarstång och kärlek
Bildbomb!
Tack för en fin midsommar, vänner
Kommentera
Glad midsommar önskar jag Er alla
Puss
KommenteraIgår kväll ringde jag mitt första -och förhoppningsvis sista- samtal till 112. Det var Wildingen som skrämde slag ur oss.
Jag väckte tösabiten som vanligt vid 22 för lite mat. Hon kändes väldigt varm så in med tempen i rumpestumpen. Den visade 39,1. Så för säkerhets skull gav jag henne lite flytande alvedon. Det var då det hände.
Wilda satte i halsen och kräkte värsta kaskadspyan. Det var kräk överallt och Wildas näsa täppte till. Hon kunde inte andas. Upp med henne på axeln och dunka i ryggen. Jag såg paniken i hennes ögon. Ni vet själva hur det känns när man får ner det i ”fel hals”. Det snörper liksom åt.
Sakta, men säkert började hon andas igen. Detta tog kanske 5-10 sekunder, men jag lovar att det kändes som en evighet, Eftersom hon hade massa kräk i näsan ville jag suga rent, men då jag la henne ner snörpte det åt igen och hon slutade andas.
Nu lyfte jag luren till 112. Töntigt enligt vissa kanske, men när det gäller andningen så tar jag inga chansningar. De sa dock åt mig att vänta 10 minuter för att se om det blev bättre. Minsta lilla tecken på andnöd skulle vi ringa direkt. Det slapp jag dock.
Jag lyckades suga rent och andningen blev bättre och bättre. En kvart senare försökte jag ge henne mat, men icke. Hon har aldrig nekat tutten, men efter den händelsen plus feber i kroppen är det fullt förståligt.
Mannen min tog soffan (hans förslag) så att jag och Wildingen kunde sova i lugn och ro i stora sängen. Vi däckade vid 11 och sov hela natten igenom. 06.40 i morse kände jag en liten hand som pillade på min näsa. Dags att vakna!
här sattes det fel
Kommentera
