Långsamt, långsamt kryper den sig på. Den är mörk. Tung. Den gör allt för att dra ner mig. Ner på det djupa. Där det är svårt att andas. Svårt att leva. Svårt att vara JAG. Jag pratar om min ångest. I släptåg kommer rösten.
De senaste dagarna har varit tuffa. Jag har försökt att inte bry mig. Inte velat prata med någon om det. Tror det beror på att jag tänkt mycket på vikt, träning och mat på sistone. Det är ett väldigt hett samtalsämne i dagens samhälle och man faller lätt in på det. Tyvärr triggar det rösten inom mig. Den kommer självklart inte övertala mig. Det kommer den aldrig lyckas med, men det är kämpigt.
Det räcker att jag äter mig mätt. Lite till. Kom igen. En gång skadar inte. Känner mig för fan som Gollum. Jag är trött på detta nu. Skärp dig!
Det är jag till vänster på bilden. Ingen aning om hur gammal jag är, men skulle tippa på 2-3 år.
jag och Jenny (Alvins mamma)
Jag kan i alla fall se Wilda i mig själv som liten. Tack för bilden Jenny
KommenteraDet snackas mycket om bajs när besiarna är nyfödda. Stort samtalsämne. Det är grönt, gult, kletigt, rinnigt, luktar filmjölk, m.m. Herre min je. Det är ju INGET jämfört med vad som väntar när den lilla börjar äta riktig mat. Tänk att en sån liten söt sak kan stinka så förfärligt.
Annars?
KommenteraDå var vi inne på förkylning nr 2. Snoret rinner, slemmet täpper till, halsen rosslar, men lika go o gla för det.
Idag blir det bodypump nu på morgonkvisten. Därefter STORhandling. Mannen min är ledig och får då passa på. Har dock kommit på att Wildingen älskar sin bärsele (Becco) så hädanefter får hon sitta i den när det är dags för handling.
Annars går nog dagen åt till att längta till imorgon. ÄNTLIGEN kommer syrran hem. Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på det.
See ya
KommenteraKunde inte låta bli
