22.15 lades jag i en säng och kopplades upp i ctg och jag fick lustgas. Började på lägsta dos och kände inte ett skit. Var bara rädd för att bli illamående och spy. Hjärtljuden på bebis var nu lite låga och det bestämdes att man skulle ta vattnet. Det visade sig vara fullt av avföring. Nu kallades läkare in och de kom fram till att de skulle kolla bebis värden.
Läkaren gick iväg och kom tillbaka. Nu var klockan runt 22.45. Det sattes elektrod på bebis huvud och de tog prover, men allt visade sig vara bra. Kan meddela att detta kändes som en enda lång värk. Det gjorde så in i (/%/&%(/%& = (&&/¤&&()/ ont. Här glömdes jag bort lite och jag skrek att de måste öka lustgasen, men inget hände. När testerna var klara fick jag mer lustgas och jag fick vila i 1 minut. Världens bästa minut!!
Läkaren tittade på mig och sa att hon skulle vara tillbaka om 20 minuter. Nu var klockan 23.00. Jag skrattade henne rakt i ansiktet och sa att det inte skulle gå. Jag skulle föda och det NU. Hon lugnade mig och sa att jag bara var öppen 7 cm och att det skulle ta ett tag till. Hon gick ut ur rummet och nu jäklar. Jag var tvungen att krysta. Min ena bm sa att det var alldeles för tidigt, men va fan. Jag måste ju! Jag kunde inte hålla emot. Jag låg nu på sidan, men hela min kropp vred sig och automatiskt la jag mig på rygg och började krysta.
Nu gick bebis hjärtljud ner och läkaren ringdes tillbaka. De kollade och såg att jag helt plötsligt var fullt öppen. Hur gick detta till? De fick föra undan den sista delen av livmodertappen och nu upptäcktes det att hennes ansikte låg uppåt. Inte bra. Nu kom en massa människor in i rummet och det beslutades för sugklocka. Än en gång var allt fokus på bebis och jag höll på att dö. Jag fick ingen respons och började få panik. Jag drog ut sladdarna till lustgasen och Jon fick agera. Utan honom hade jag inte fått någon. Nu höll jag även på att slå till läkaren och jag knep i barnmorskans ben. Stackare. In med sugklocka och jag krystade. Jag krystade utan värkar och de frågade varandra om jag hade värk. Ingen visste. Jag var tydligen ganska stark.
De fick tag om huvudet och på den kommande krystvärken kom hon ut. Lilla Wilda. Hon var helt likvit/grå och andades inte. Hon lades på min mage medans de masserade och klippte navelsträng. Sen tog de iväg henne för mer massage. 30 sekunder senare hörde jag det vackraste ljudet i denna värld. Jag hörde henne. Min lilla tös. Vid detta tillfälle visste ingen vilket kön och jag fick fråga den efterlängtade frågan. Vad blev det?
23.11, 4 timmar från första första värken, föddes vår lilla dotter, Wilda Nikita Tilling. 51 cm lång och 3292 gram. Världens finaste lilla tös. Vi mådde alla bra efter omständigheterna. Jon var lite lätt chockad, men behöll sitt lugn. Han var en ängel igenom hela förlossningen och jag är så stolt över honom. Han är bäst.
Detta är det absolut värsta jag någonsin varit med om, men även det bästa. Smärtan trodde jag aldrig att jag skulle glömma, men nu minns jag bara att det gjorde jävligt ont. Jag tänker lätt göra om det igen, men inte denna vecka om an säger som så.
Jon: Tack för att du gett mig den finaste gåvan i världen
Wilda: Så älskad från första stund
några minuter gammal
lyckligast
stoltaste pappan
what to say
hur mycket?
stora flickan
underbar
lite smått mörbultad, men söt ändå
Åh jag blir tårögd (är lite gravid-hormonig). Tänk att jag snart ska få vara med om det där igen.
Fast förra gången fick jag iof inte uppleva det hela ”på riktigt” eftersom att de avbröt och snittade istället. Hoppas det blir annorlunda denna gång.(Eller gör jag verkligen det…?)
Aw. Blir typ tårögd bara av att se bilderna, så jäkla mycket känslor i rullning nu när förlossningen kan börja närsomhelst för egen del.
Ah, ja enligt mig själv så har magen sjunkit en hel del hehe, men svårt att avgöra på sig själv kanske.
Enligt BM var iaf bebisen fixerad och startklar, så hoppas bara han vill bege sig ut snart 😉
Blir me lite gråtig, så skönt att allt gick bra!
Ni e så fina båda två, du ser ju mega fräch ut, kan inte fatta att du precis gått igenom att det dära!!
Grattis, ser fram emot att höra hur ni har det där hemma med lilla Wilda
Vad DUKTIG du var!!!!!!!!!!!
Haha! Du ryckte alltsåockså av slangarna till lustgasen… Otrevligt att hon låg med ansiktet uppåt – ska tydligen vara ganska ovanligt.
Måste vara underbart att få höra sin bebis skrika efter en sådan pärs… Stor kram till er
Blir helt tårögd när jag läser detta, och hon är så söt 🙂
Jättekul att se kort från BB. Glömde ju det när vi hälsade på. Hade bara ögon för Wilda. Du/Ni har varit så duktiga. Du är ju mammas flicka. Pussa tösabiten från Mormor. Älskar er. Puss.
mamma katrine: o wilda älskar mormor
Oj, du han med en hel del på de 4 timmarna 🙂
Jag håller med dig, det värsta men ändå de bästa!!!
Tycker det är så dåligt att man skall behöva känna sig bortglömd på sin egen förlossning.
Kram
Oj, du han med en hel del på de 4 timmarna 🙂
Jag håller med dig, det värsta men ändå de bästa!!!
Tycker det är så dåligt att man skall behöva känna sig bortglömd på sin egen förlossning.
Kram
Oj, du han med en hel del på de 4 timmarna 🙂
Jag håller med dig, det värsta men ändå de bästa!!!
Tycker det är så dåligt att man skall behöva känna sig bortglömd på sin egen förlossning.
Kram
Oj, du han med en hel del på de 4 timmarna 🙂
Jag håller med dig, det värsta men ändå de bästa!!!
Tycker det är så dåligt att man skall behöva känna sig bortglömd på sin egen förlossning.
Kram
Oj, du han med en hel del på de 4 timmarna 🙂
Jag håller med dig, det värsta men ändå de bästa!!!
Tycker det är så dåligt att man skall behöva känna sig bortglömd på sin egen förlossning.
Kram
Oj, du han med en hel del på de 4 timmarna 🙂
Jag håller med dig, det värsta men ändå de bästa!!!
Tycker det är så dåligt att man skall behöva känna sig bortglömd på sin egen förlossning.
Kram
Åh va trevligt att du delar med dig av dn förlossningsupplevelse. Men hade ni inte packat bb väskan i förväg? Och din stackars sambo var hungrig när du skulle föda barn, hehe. Sånt ska man ju inte behöva fokusera på då, de ‘stackarna’ får ju fixa lite själva. Vi har gjort i ordning en snacksväska oxå sen lite mat i frysen att ta med åt honom, om de blir långdraget. Jobbigt att läsa om att du kände dig utelämnad på förlossningen, tur att du hade din sambo. Skönt att de gick fort oxå!
Skrämseltaktiken funkade inte på våran lilla, synd. Filmen var inte tillräckligt skrämmande kanske 😉
Åh va härligt att få läsa din berättelse! Gråter & ler om vartannat =) Även om det var lite tajkon där ett tag så är det ju totalglömt när den där lilla ängeln ligger på ens bröst <3
Så vacker er dotter är!
Hå hå ja ja.
Nu har jag läst denna förlossningshistoria också. Att man aldrig får nog 😉
Lika fashinerande varje gång.
Tänk vad annorlunda varenda förlossning är. Ingen är den andre lik. Barnmorska måste vara det mest spännande yrke man kan ha.
Hälsningar
Yohanna
Oj, vad läskigt det lät där på slutet. Skönt att det slutade bra 🙂