Känner mig ensam igen och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte varför känslan av att få bli omhändertagen, ompysslad och få all uppmärksamhet är så stark, men någonstans känner jag nog att jag förtjänar det också. Det är inte lätt att vara gravid, vilket jäkla jobb man gör egentligen. Jag tycker att det är konstigt att jag inte sitter på en skön fåtölj varje dag och blir servad med precis allt jag vill ha, hela tiden. Ensamheten blir så påtaglig när man inser att ingen riktigt förstår hur man mår och vad man går igenom känslomässigt och kroppsligt. Jag vill bara lägga mig och gråta när jag tittar på mina nyinköpta liljor och nyinköpta bok som jag handlat till mig själv.
Hade önskat att någon annan tagit sig tiden och överraska mig med det istället.