Den 6:e maj drar Metro-TV i gång sitt nya projekt, ett band av kända personer som svarar på tittarnas frågor. Vid ett tillfälle har de möjlighet att ducka en fråga genom att dra i en tofs, i annat fall gäller inte ”Inga kommentarer”… Jag har jobbat med projektet och tycker att det är spännande att få möjlighet att få en lite ny bild av någon. Så kolla gärna på onsdag! Första veckan är det Zara Larsson som sitter i grillen, veckan därpå Måns Zelmerlöw.
I gårkväll var jag och Lotta ute och vinade lite och pratade jobb. Jag är helt slut i huvudet av allt jobbprat och jobbtänk dygnet runt senaste tiden och känner att det ska bli skönt med Valborgshelg och att fixa hemma och vara med nära och kära. Trevlig Valborg på er!
Jag skulle kunna doktorera i ämnet känns det som. Jag har plöjt i genom tusentals och åter tusentals kommentarer på tusentals och åter tusentals bloggar. Jag har pratat med förtvivlade människor som fått sina liv begränsade och förstörda. Jag har läst ord och meningar så svarta att det är svårt att förstå hur man är funtad om man ens kan komma på att uttrycka sig på det sättet.
Jag har också varit i kontakt med människor som på ett eller annat sätt försöker dra nytta av andras olycka. De kanske verkligen upplever sig som näthatade men i vissa fall handlar det tyvärr om ett behov av att synas och skapa uppmärksamhet kring sig själv. Tyvärr förstör dessa sistnämnda lite för de som är drabbade på riktigt. Folk i allmänhet tycker att snacket om näthat blir löjligt och överdrivet när någon får hat för att de hade en finne på tv och sedan sitter och gråter i kvällspressen.
Men prova att få en hatsajt eller ett instagramkonto uppkallat efter dig där du smutskastas dagligen av en okänd person eller att få din identitet kapad på nätet och utlagd på dejtingsajter. En person fick dagligen bilder skickade till sig anonymt på likkistor och bilder på sig själv med kulskott i pannan. Av en helt okänd person uppdagades det senare.
Vart är världen på väg? Förbud får genast motsatt effekt. Nätkärlek kan bli överdrivet kletigt om det marknadsförs med stora röda hjärtan och kärlek till allt och alla levande. Vad sägs om sunt förnuft? Tänk på att det du skriver kan komma att läsas av den du smutskastar. Tänk på att dina skrivna ord i värsta finns därute för allmän beskådan för all framtid. Det du känner för stunden och vill spy ut, gör det i ett mejl som aldrig postas. Det du säger på nätet ska användas med samma respekt som i verkliga livet. Om du aldrig skulle gå fram och skrika hora till en människa du inte känner IRL, gör det inte på nätet heller. Så jävla enkelt är det egentligen.
Hittade dessa fina, nyplockade rabarber på köksbordet här på kontoret. Visst blir man lite glad? Snart är sommaren här. Helt sjukt med tanke på att det är så kallt nu att jag sitter med dubbla stickade lager av kläder här och huttrar under en fleecefilt till och med. Men snart så… Det finns hopp!
Usch, söndagarna är inga favoritdagar nuförtiden. Mest jäkt och stress och måsten. Som att hinna städa och fixa och sådant. Dessutom känns det som att det ändå inte blir riktigt fint utan bara överkomligt. Godkänt men inte snyggt. Eftersom det alltid är med kniven mot strupen hinns bara med det mest akuta trots att jag ser att det skulle behövas göras grundligare. Jag och sonen skulle på bio och jag hade nog ganska låga förväntningar på filmen Paddington som snabbt kom på skam. Det var en oväntat mysig björn och filmen var rätt spännande också. Passar barn runt 5-6 års ålder upp till tidiga tonåren. Och barnsliga vuxna också!
Jag och Niklas tog en Paris-tripp i går. Vi åkte till Gamla stan och mötte upp vänner där och sen klev vi in i ett makalöst mini-Paris med sådanaMoulin Rouge-vibbar att jag trodde Nicole Kidman skulle komma ner genom taket på en gunga när dom helst. Så fina lokaler med känsla, bra service och god mat och vin. Finns inte mycket mer man kan önska av en lördagskväll…
