Långsamt, långsamt, åh så långsamt. Jag finner ingen ro till att få klart en endaste liten komplettering. Har tre stycken att slänga ihop och har skrivit ca två rader. Det kommer inte ur mig något mer. Jag har druckit kaffe, gjort annat, till och med gått och lagt mig men även det misslyckades jag med. Tänker på alla ord jag inte skrivit och skjuter fram min egensatta deadline till nästa vecka.
Tar och virkar lite istället. Då gör jag i alla fall något … annat .. som inte heller kommer bli något.
Kommentera”Jobbar” hemifrån idag. Har gjort om skötbordet till skrivbord igen och sitter med min kopp kaffe och stirrar ut på ett mjukt regn. Ett sånt där regn som man inte riktigt märker förrän man går ut i det och blir blöt på ögonfransarna. Jag vet att det regnar eftersom jag gick ut med soporna och blev just det, blöt om ögonfransarna, annars hade jag nog inte märkt det.
Jag är sjuk dessutom. Hostar upp små gröna klumpar och sprejar nässprej upp i näsgångarna. Kan andas i perioder. Det är ett ganska still liv jag lever just nu alltså.
Och helgen som gick var stilla och fin. Jonathans farmor, faster, kusin + kille kom och hälsade på och vi gick till Divan och åt. Hisingens bästa ställe! Igår gjorde jag, Daniel och Jonathan en liten utflykt till Gunnebo slott. Joppe hjälpte till att kratta grusgångarna och så tittade vi på hästar och vaktlar. Inte särskilt spännande.
Nu, kära lyssnare, ska jag försvinna in i en härlig pdf om användare, icke-användare och personalens syn på biblioteket.
Kram.
KommenteraDet är långt mellan varven här, men vi ska inte fastna där nu. Saker tar tid och har varit roligare helt enkelt.
Just nu är inskolning på förskolan snart liksom ”över” och Joppe ska börja gå heldagar. Jag ska klämma mig ner i skolbänken ordentligt igen och trycka in kunskap och spotta ur mig inlämningar och tentor. Och Daniel jobbar heltid. Han har inte gjort det på lika länge som Joppe funnits och det känns lite konstigt. Nu kommer vi bara ha helgerna tillsammans, jag tar iofs långhelg med Joppe varje vecka och det känns skönt att han kommer vara hemma mer än han är på förskolan.
Inskolningen har väl gått både bra och dåligt. Jonathan är ju så försiktig och det har varit skönt att jag inte direkt varit tvungen att plugga utan haft tid att låta inskolningen ta den tid det tar. Plugget får jag ta igen nu i efterhand.
Det var ganska mycket ångest till en början eftersom det kändes som att Jonathan inte riktigt tyckte om folket på förskolan. Alltså de vuxna. Det var liksom ingen som det riktigt klickade med och de korta stunderna man skulle lämna till en början blev i princip en enda lång skrikfest. Men så kom en semesterfirare tillbaka, som en räddande ängel, och man märkte direkt på sättet som Jonathan tittade på henne att det var någon han gillade. Sedan dess har det runnit på, han är ledsen när han ska säga hej då till mig här hemma (?), glad så fort Daniel tar ut honom till cykeln, och så blir han ledsen när han lämnas. Men sedan går det bra och han äter och sover och skrämmer städerskan, och det känns gött. Asgött!
KommenteraEfter vi kom hem från bröllopsresan så rann allt bara på och jag kom på nu att de sista dagarna av resan liksom föll bort. Men någon dag ska jag sammanfatta dem så att de inte faller i glömska helt.
Hur som så traskar vi på som vanligt. Jonathan sover och jag dricker kaffe och äter chokladbollar, Daniel jobbar och sliter. Vi gör saker ibland och ingenting kanske mest.
Vi lever och tänker.
Jonathan ska snart börja på dagis. Åh, lille hjärtegull så kul han kommer få det så länge alla andra barn är snälla mot honom och inte klappar honom i ansiktet. För ett par veckor sedan mötte vi en flicka och en mamma på gatan och flickan frågade om hon fick klappa Jonathan. Jag blev så förvånad över frågan, och ursäkten från mamman ”att hon tycker om att klappa andra barn” att jag inte hann få fram något svar innan hon klappade honom på huvudet. Man klappar väl ändå inte andra människor? Det är ju jättekonstigt. Inte klokt.
KommenteraDet finns lite mer att säga om vårt senaste boende, farmen. Mer att säga eftersom vi var väldigt nöjda. För £40 fick vi ett lagom stort dubbelrum med en härlig sänggavel, inklusive frukost. Och frukosten var supergod och det fanns färsk frukt, typisk engelsk frukost och polska grejer. Jag tror nästan att vi testade allt, från rökt fisk till chokladyoghurt. Åk hit om ni är i närheten.
Annars så var denna dag inte särskilt spännande. Vårt mål var att komma till Liverpools flygplats runt 17 för att lämna bil och sedan flyga 20:15. Vi hade alltså ett par timmar att spendera på flygplatsen och det gick tydligen eftersom vi nu sitter på en buss från Dublin till Galway.
På vägen till Liverpool stannade vi till i St Helens. Inget märkvärdigt utan en typisk förortsstad. Där åt vi lite och Jonathan fick springa av sig lite på gatan.
Som sagt så hade vi ett par timmar på flygplatsen i Liverpool och vi roade oss bland annat med att hänga i the family room.
Vi käkade även lite pizza och jag var tvungen att packa om mitt handbagage hundra gånger för att få åka med och sitter nu med byxor över shorts vilket inte är helt bekvämt.
Vi stannar inte i Dublin den här gången utan hoppade på en buss direkt. Det ska bli riktigt skönt att komma till Frida och Michael och slappna av lite ett par dagar. Frida är så bäst så hon plockar upp oss på busstationen i Galway när vi kommer fram inatt. Underbart!
Efter lite välling och bus har Jonathan somnat i sitt säte och jag är väl inte så långt från att göra detsamma. Men jag vill ju visa Daniel ”Horans family butcher”. Haha, ja, sånt tycker jag är roligt.
