Jag och lilla E passade i eftermiddags på att baka bullar. Jag knådade och kavlade på degen och E på golvet, utan deg kanske jag ska tillägga. De blev goda bullar som jag och min E åt till kvällsmat, ja inte alla då, med lite mjölk. En av få gånger som jag är sugen på mjölk, till bullar och pannkakor.

Jag måste få skryta lite också. Lilla E är vild, den vilda bebin två som jag brukar säga. Vart han går blir det nya högar med saker liggande och inte verkar han bry sig om han snubblar över något heller. Han ser helt enkelt bara det han vill se, det andra finns inte. Men i kväll när min E stod och diskade och jag försökte plocka undan börjar lilla E hjälpa till. Det gick att ge honom en sak och så gick han och ställde in den. Det måste vara all städning på öppna förskolan han har sett. Sedan var det bara att vänta på vällingen, då kom några saker tillbaka ut, men inte går det att begra så mycket av honom som bara är lite över ett år. Stolt är jag i alla fall för att han städade lite.

Nog med skrytet och dags för bekännelsen. Häromdagen skrev jag att jag skulle utmana mig själv. Jag skulle göra plankan varje dag och efter som jag tjänade på att göra det skulle det gå. Tyvärr har jag inte gjort plankan en enda gång och jag har inget att skylla på. Men jag ger mig inte utan tar nya tag med en ny månad. Hela februari ska det vara plankdagar och denna gången ska det gå. Jag måste ta mig i kragen och komma igång.