William 0-6 månader

Detta vaggande

image

Stora delar av mina dagar går jag runt och vaggar en liten 7-kilosklump. Trollungen, lilla Prinsen, är som bekant en närhetskrank bebis. Så har det vart redan från födseln. Men det är lite skillnad att vagga en bebis på 46 cm och 2760 gr vs 68 cm och 7230 gr. Det blir tuuuuungt. Ryggen gråter och nacke och axlar är stela som betong. Men på något sätt så fortsätter jag. Varför? Jo, jag vet inte vad jag ska göra annars. Han vill inte somna själv. Inte ens om jag ligger bredvid honom. Tidigare i somras hade han en period då vi kunde ha honom liggandes på mage och buffa rumpan tills han somnade och ibland låg jag bredvid honom och han snuttade på nappen. Men sen sa det stopp och det var bara vagga i famnen som gällde. Där är vi nu.

När han blir vaggad och kommer till ro så somnar han ganska snabbt. Men det är just det att få honom att komma till ro som är utmaningen. Hur lugnar vi en bebis som gråter förtvivlat och vill vara nära? Det skär i hjärtat för mycket för att köra någon av dessa ”låt honom somna själv och skrika så han förstår att det inte hjälper”-metoder. Det stämmer inte överens med vår syn på föräldrarollen. Men i övrigt kan vi tänka oss att testa olika knep. Min rygg och jag vore evigt tacksam.

Ålar fram

image

Lilla Prinsen börjar verkligen bli mer rörlig. Från att han stått och gungat fram och tillbaka i krypposition, till att kunna åla sig fram ganska duktigt. Det gick så snabbt! Han är envis och vet vad han vill göra och vart han ska. Det syns att han har ett mål med vart han är på väg. Oftast till en leksak.

Golvet i vardagsrummet är numera ett lekland. Babygym, stor filt och så en gåstol som vi lånat av en vän. Den börjar han förstå vitsen men. Att vara stående gillas. Det måste vara ett trevligt avbrott från allt krälande på golvet.

Det enda som är lite jobbigt nu när han börjat ta sig fram är att små bebisar inte har sån bra kroppskontroll. Han vinglar runt och kastar sig åt alla håll. Strunt samma att det står ett bord ivägen. Prinsen ska fram! Donk säger det och så har han slagit i huvudet. Ska vi få lov att linda in möblerna i bubbelplast eller sätta hjälm på ungen?

Nog för att hans mamma haft en 4-5 hjärnskakningar och att hon brutit ett ben och en arm under sin uppväxt. (Men jag var faktiskt väldigt lugn som barn, hur konstigt det än låter) Men du behöver ju inte börja ditt försök att bräcka henne än, Trollunge.

Besök på BVC

image

Om några dagar blir Prinsen 6 månader (aaaaahhhh) och idag har vi vart på läkarbesök på BVC. Prinspappan var också med. Jag tycker om att han är med vid läkarbesök och vaccinationer. Det känns tryggt.

Prinsen fick en OK-stämpel i rumpan av läkaren. Följer men bra i utvecklingen och är framåt och social. Nu är han 68cm och väger 7230gr. Växer fint och bra. Något mer på längden än på bredden, vilket märks på kläderna. De blir oftast för små på just längden medan de fortfarande fladdrar lite runt magen.

Tänk att lilla plutt Prinsen redan blir 6 månader…

Nya tider

image

Klockan är runt 06:30 när jag vaknar av att någon jollrar i mitt öra. Det är inte min sambo, han ger mest ifrån sig små snarkningar. Bredvid mig ligger vår söta lilla bebis och ler med hela ansiktet. När han ser mig så ger han ifrån sig ett tjut. Ett sånt underbart ljud som suddar bort morgongruset ur ögat. Jag vill bara krama honom och pussa på honom!

Jag tänker tillbaka på natten och konstaterar att jag knappt minns något. Det är bra. Det brukar betyda att jag somnat om snabbt efter amningarna. Enda beviset på att matpauser har ägt rum är att mina spännen på min amningsbh sitter lite löst. Jag har i alla fall vart såpass vaken att jag fällt upp gardinen efter att han ätit. Ibland vaknar jag av att det drar kallt åt tuttarna och ser att jag visst somnat med dem framme. Ja, så blir det ibland. Livet är inte alls som det var tidigare. Det är så mycket bättre.