Kroppen: Nu börjar den andra delen av graviditeten och känslan av att vänta barn har ofta infunnit sig. Det är rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att skilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig. Tänk på att ta hand om dig själv och vila lite extra. Arbete och fysisk aktivitet är helt ok, men undvik stress.

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan. Hos flickorna finns nu miljoner ägganlag i de omogna äggstockarna och pojkarna börjar bilda manligt könshormon.

Egna tankar: Det är alltid en härlig känsla att gå in i en ny vecka. Trollet växer och har det förhoppningsvis bra där inne. Mitt illamående hålls under kontroll med medicin fortfarande. Jag har testat att vara utan, men det var ingen bra idé. Inom ett par veckor hoppas jag dock kunna klara mig utan livlina.

Magen börjar kika fram mer och växtvärken kommer och går. På morgonen är den en liten söt bula, och mot kvällen sväller den till en riktig kula. Fler och fler börjar kasta blickar på magen och många undrar. Ingen har dock vågat fråga än utan väntar på att jag ska säga något. Ibland gör jag det och ibland inte. Jag väntar spänt på att någon ska vara modig och våga ställa frågan.

Nu börjar det sjunka in att detta är på riktigt och att vi ska bli föräldrar. Underbart.

Förra veckan glömdes bort. Men tiden flyger ju fram! Den här veckan gick vi in i 12e veckan. En milstolpe på många sätt. Idag är också en milstolpe med 200 dagar kvar. Det känns mycket men tiden kommer nog gå snabbt.

Kroppen: Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något.

Fostret: Fostret är cirka sex centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.

Egna tankar: Jag fortsätter att äta medicin mot illamåendet men min aptit här förbättrats. Det går lättare att äta och jag känner mig inte äcklad av mat lika ofta. Jag kan äta havregrynsgröt och ägg till frukost! Vikten går svagt uppåt, precis som den ska. Magen är stor och svullen så garderoben behöver inventeras. Jag tycker bäst om att titta på min mage på morgonen. Då ger den en rättvis bild av hur den växer och är inte svullen av kolhydrater. Till och med älsklingen tycker att det börjar synas nu. Jag älskar min nya mage och Trollet som bor där ♥