Förlossning

Annons

Trollet kom till oss

SONY DSCPå fredagen gjorde jag sista dagen på jobbet och vi fortsatte att skämta om huruvida jag skulle klättra på väggarna hemma fram till BF, lite lätt understimulerad. Korsord, spela diverse mobilspel och annat kom som förslag. Mormor lånade ut lite böcker som älskling fått med sig hem. Operation sysselsättning var igång.

Lördagen inleddes med tidig uppstigning som vi börjat vänja oss vid. Min kropp blev mer morgonpigg under graviditeten. Efter frukosten bestämde vi oss för att åka in till stan en sväng. Fika och fördriva lite tid tillsammans. Först skulle vi bara gå och köpa ny SL-remsa…

Vid första stoppet hade de inga remsor så vi vaggade vidare, sakta. Efter ytterligare en bit kände jag hur något släppte och rann. Första tanken var att jag gjort det pinsamma och kissat på mig. Mitt ute i världen med älskling vid min sida. Men då borde jag kunnat knipa till för att stoppa upp och det gick inte. Det rann ner genom leggings och mot fötter och skor.  Älskling sprang hemåt för att hämta bilen och hämta mig. Jag vaggade sakta hemåt och vi möttes snart upp.

Väl hemma satte jag mig på toa, plockade av mig kläderna och ringde förlossningen och pratade med dem. Vi var välkomna in på kontroll. De tog emot oss snabbt och körde ctg för att se hur Trollet mådde och registrera värkar. Efteråt gjordes gynundersökning men de kunde inte se att det rörde sig om fostervatten. Väldigt riklig och vattnig flytning var deras bud. Tappen stängd och bakåtriktad. Vi fick åka hemåt.

Eftersom det fortfarande droppade och rann så svängde vi in på apoteket innan vi besökte första bästa snabbmatskedja. Klockan var då runt 15 och jag kände några starkare sammandragningar. I övrigt lugnt och kommande timmar spenderades hemma i soffan med plastad frotte som trygghet för soffan och oregelbundna sammandragningar som inte kändes nämnvärt.

Senare mot kvällen märkte jag att känslan i samband med mina sd var av annan karaktär och jag fick mer och mer koncentrera mig på att vila från övriga aktiviteter när de kom. Fortfarande under kontroll men i mitt huvud började funderingarna gro mer och mer. När de sedan tilltog så bestämde jag mig för att börja klocka dem. Det var ungefär kl 20.00 på kvällen.

Gaska snabbt såg jag ett regelbundet mönster med värkar (ja, nu insåg jag att det nog var värkar) med 3-4 minuter mellan som höll i sig ca 60-90 sekunder vardera. Vid varje värk nu fick jag lov att ställa mig upp, luta mig över bordet, vagga med höfterna och andas. Så jag ringde in till förlossningen igen och rådfrågade. Vi kom överens om att avvakta ca 1 timme och se hur de utvecklades, i och med att jag fortfarande kände mig lugn. Men den kommande timmen kom mest att kännas som en evig nedräkning tills att jag skulle ringa igen. När vi sedan talades vid igen kom vi överens om att åka in, om så bara för en undersökning och sedan bli hemskickade i väntan på mer värkar. Skit samma, kände jag. Bara jag får komma in och få veta hur långt vi tagit oss så kan jag vara lugn. Så vi åkte in igen.

Under bilresan och den lilla promenaden in på förlossningen tilltog värkarna i intensitet, men inte frekvens. Vi möttes upp av en undersköterska och en barnmorska och jag blev erbjuden ett ståbord att luta mig mot mellan värkarna. Underbart. CTG kopplades och bebis mådde bra. Undersökning visade att jag var öppen 4cm och det var alltså dags att bli inskrivna. Vi blev lite chockade då vi förväntat oss att bli hemskickade med besked om att jag kanske bara var öppen 2 cm. Klockan var 23.00

Vi pratade lite snabbt om förväntningar på förlossningen och smärtlindring, då vi inte hunnit skriva ihop något förlossningsbrev. Vi började med att tappa upp ett varmt bad och förbereda för akupunktur till att börja med. Värmen i badkaret hjälpte mig genom några värkar och vi kunde då också se att vattnet gick. Dock blev jag inte långvarig i badkaret då jag kände mig bajsnödig och ville upp och lätta på trycket. Trycket jag kände visade sig dock snarare handla om vilja att krysta. Sittandes på toa fick jag andas genom rejäla värkar och hålla emot impulserna att krysta. Jisses vilken kamp mot kroppen.

Snabbt tog vi oss tillbaka till vårt rum och jag testade lite lustgas och bad om att förbereda för en epidural. Vi han dock inte längre än så, eftersom nästa undersökning visade att jag nu var fullt öppen och huvudet stod nedanför spinaltaggarna. Dock inte helt mot bäckenbotten, men det var dags att föda. Jag fick välja mellan att få en EDA, som förmodligen inte skulle ge någon effekt såpass sent inpå, eller ta lustgas och sätta igång. Jag valde det senare. Klockan var 01.10

SONY DSCFörsta krystningarna tog vi oss igenom ståendes på knä i sängen, men överkroppen lutad mot upphöjt ryggstöd. Älsklingen langade vatten, saft, Lypsyl och lustgas. Personalen gav mig tydliga direktiv och jag var väldigt fokuserad och tydlig i när jag behövde lustgasen. Efter några krystningar kände vi att det var dags för ny position.

Ner på förlossningspallen och så fram med lustgasen igen. Att få spjärna emot med fötterna gav extra kraft och när det sedan kom in en 3e bm och gav mig en handduk att dra i var lyckan gjord. Jag fick tydlig information om att bebis började bli lite medtagen och vi behöver ta i med mer kraft vid värkarna. Sagt och gjort. Ytterligare 10 minuter senare var han ute. Vår älskade prins. Snabbt upp på bröstet och efter ett tag får älskling klippa navelsträngen, jag får ett litet stygn på en pytteliten reva på ena blygdläppen och vi får mysa lite tillsammans innan fika, dusch och färd ner till BB.

Vilken upplevelse! Personalen var förvånade över hur snabbt jag öppnade mig och över att det bara behövdes ett litet stygn. Vi var minst lika chockade och så otroligt positivt överraskade. Det bemötande och den hjälp vi fick var guld värd och allt var verkligen perfekt.

Annons