Klockan är runt 06:30 när jag vaknar av att någon jollrar i mitt öra. Det är inte min sambo, han ger mest ifrån sig små snarkningar. Bredvid mig ligger vår söta lilla bebis och ler med hela ansiktet. När han ser mig så ger han ifrån sig ett tjut. Ett sånt underbart ljud som suddar bort morgongruset ur ögat. Jag vill bara krama honom och pussa på honom!
Jag tänker tillbaka på natten och konstaterar att jag knappt minns något. Det är bra. Det brukar betyda att jag somnat om snabbt efter amningarna. Enda beviset på att matpauser har ägt rum är att mina spännen på min amningsbh sitter lite löst. Jag har i alla fall vart såpass vaken att jag fällt upp gardinen efter att han ätit. Ibland vaknar jag av att det drar kallt åt tuttarna och ser att jag visst somnat med dem framme. Ja, så blir det ibland. Livet är inte alls som det var tidigare. Det är så mycket bättre.