Varför har längtan efter parmaskinka, brieost och ett stort glas rött vin aldrig varit starkare än nu?? Bara 30 veckor to go. Hepp.

Jag har länge trott att gravid = cravings efter konstiga saker och blir alltid lika besviken när gravida vänner säger att ”nja, nää, jag är nog inte sugen på något speciellt faktiskt”. Mina egna cravings kom tidigt, redan runt vecka 5-6. Det började med gröna oliver med kärnor (mycket viktigt att kärnorna var kvar), sen chokladdoppade riskakor, apelsin juice, ost (engelsk cheddar mmmm), ost (edamer), ost (parmesan) och mesost (hello flashback till barndomen), pasta, popcorn, rågbröd, clementiner, yoghurtglass, vattenmelon, knäckebröd. Ja ni kanske förstår. Jag har ingen särskild craving jag har cravings i PLURAL, jag cravar olika saker HELA TIDEN. Känner varje dag ett helt otroligt sug efter något nytt och tror just där och då i den stunden att det finns inget annat jag kommer vilja äta resten av mitt liv varför jag springer i väg till affären och bunkrar upp hela affärens förråd av studens matintresse. Gud bevare mig om jag skulle stå utan jordnötssmör eller gröna äpplen då kan jorden lika gärna få gå under (att jag har 5 matvarubutiker inom 5 minuters gång-avstånd från hemmet har min annars rätt så logiska hjärna valt att inte ta i beaktande). Ett litet problem i sammanhanget är som sagt att mina cravings ändrar inriktning ungefär var 5:e minut, det innebär att mitt kylskåp just nu inne-håller 5 liter juice som jag inte alls är sugen på (jag gillar ju inte ens juice och inte har druckit det på säkert 10 år) och 8 förpackningar med gröna oliver som jag tappade intresset för i takt med att jag packade upp dem ur matkassen. Tur i oturen så har jag en man som inte är så kräsen och hindrar det dåligaste av mitt samvete över bortkastad mat genom att snällt äta ost och knäckebröd till middag varje dag i en vecka.