Har alltid sett mig själv som en cool person. Tror även att andra i de flesta fall uppfattar mig som väldigt lugn och sansad. Få är de kollegor som har sett mig uppstressad på jobbet, jag kan räkna de gånger jag har varit inblandad i ett bråk på ena handens fingrar och jag ser ingen idé med att hetsa upp mig för saker jag inte kan göra något åt. Detta lugn som gör att jag kan misstas att ha mitt ursprung i norraste Norrland har för övrigt lett till en del minst sagt komiska kulturkrockar med min hetlevrade italienare till make, men det är en annan historia.
Hur som helst var jag övertygad om att jag skulle behålla detta lugn även under graviditeteten men sen gjorde jag miss-taget (ungefär två timmar efter att jag fick plus på stickan) att googla ord som ”symtom”, ”gravid”, ”normalt” vilket gjorde att jag för första gången i mitt liv stiftade bekantskap med en helt ny värld (läs: familjelivs forum). Herregud. Har nu gått från en vag vetskap om att ”missfall är relativt vanligt” till att kunna rabbla procentsatser för missfall i de olika graviditetsveckorna nyvaken ståendes på ett ben.
Jag vill inte veta mer, jag vill njuta av min graviditet och bestämmer mig 5 gånger per dag att nu är det sista gången jag läser eller googlar ett symtom bara för att fem minuter senare bli orolig över den där molande värken i vänster sida av magen och innan jag vet ordet av har jag skrivit in ”gravid vecka 11 ont i magen” och skyndar mig att trycka enter innan jag ska kunna hålla mig till mitt eget löfte. Hur gör man för att slippa denna konstanta oro? Blir det bättre allt eftersom magen växer eller slutar man aldrig oroa sig? Är det här början av ett liv av oro?