Så.. skulle kolla igenom bilderna på telefonen för att se om jag hade något att använda till dagens blogginlägg. Mitt album såg ut såhär:
Bara bilder på barnkläder! Alltså inget att använda till bloggen.
Precis hela dagen har gått åt till att fotografera kläder och lägga upp på Instagram till försäljning. Efter 10 timmars arbete med det har vi fått ganska mycket sålt. Men det finns otrolig mängder kläder kvar! Inte ens hälften är upplagt.. Det kommer nog krävas ett par veckors arbete för att sälja ut lagret! Iallafall på det här sättet.
Funderar på om det finns något smidigare sätt att sälja ut kläderna på..? Har inte kommit på något direkt nu.. så vi fortsätter att bombardera Instagram med annonser tills vidare. =) Gå in och följ ”polyfamiljensaljer” på Instagram om du vill fynda barnkläder! (Och hjälpa oss tömma lagret;)
Som ett litet avbrott i det hela fick vi besök av en av mina kusiner med familj. Mycket trevligt med en kopp kaffe och lite surr. =)
Valparna växer så det knakar! Dom äter och äter.. även när dom sover.. Nu börjar dom vara runda och fina.. knappt så dom kan hålla sig på mage. Haha! Där ligger dom på rygg och sprattlar… och äter.. och äter..
Men det är väl så det ska vara. Dom ska äta på sig ganska mycket för att orka växa. =)
För övrigt så funderar vi kring det här testamentet vi håller på att skriva. Vi har diskuterat kring vilka personer vi önskar ska ta hand om våra barn om de inte är myndiga om vi tre plötsligt skulle lämna jordelivet.
Vi har nu enats om några personer vi önskar ska ta hand om barnen. Men det har inte varit lätt.. Men vår största önskan är att barnen ska få fortsätta bo tillsammans. Det skulle ju vara en tragedi i sig att behöva separeras från sina syskon mitt i en sån situation!
Men.. det är ju svårt att kräva av någon att ta på sig så många barn, det förstår vi.. Så det är nog bara att se till att försöka överleva till alla barn är myndiga iallafall. 😉
Vi har länge funderat kring det här med testamente. I ett ”vanligt” förhållande där man är två vuxna som lever tillsammans kan man ju ganska lätt skydda sig genom att ingå äktenskap. Då ärver man varandra. Har man då dessutom endast gemensamma barn är det inga större bekymmer.
Men så fort man bildar familj som inte faller inom normen för kärnfamilj så blir det lite trixigare. Det borde alla ni som har särkullbarn tänka över. =)
Vi har ju verkligen krånglat till det för oss i den familjejuridiska världen. Tre vuxna, varav två är gifta.. åtta barn där det är olika vilka som är vårdnadshavare.. Barnen är helsyskon, halvsyskon och halvsyskons halvsyskon. Vi har gemensam ekonomi och äger alla våra tillgångar med 1/3 var.. som vi ser det iallafall. Vi har hus, bilar, företag, kontanta medel, lösöre, pensionssparande, livförsäkringar och så vidare..
Men vad händer nu om någon eller några av oss skulle gå bort? Eller att alla tre plötsligt dör..?
Vår önskan är att vi skulle kunna gifta oss alla tre och att barnen är lika mycket värda när det kommer till arv.
Men vår önskan är ju inte lag.
Vi har läst på och kollat upp massor av saker under åren om vad vi kan göra.. och hur ska vi göra det?
Vi har länge tänkt att vi borde kontakta en jurist för att få hjälp att skriva testamente, men aldrig kommit till skott. Inte förrän nu!
Nu har vi äntligen fått tummen ur och tagit tag i det här! Vi har haft mailkontakt med en jurist i Östersund för att förklara vår situation. (Som vi inte behövde förklara så mycket närmre, eftersom han kände till oss;)
Idag satt vi i ett första möte med juristen och gick igenom massa olika scenarion med olika utfall. Vi förklarade vår önskan om fördelning av arv och han förklarade vilka möjligheter och hinder som finns.
Efter 1,5 timmes möte var hjärnan ganska utmattad. Mycket information att ta in. Många frågor att ta ställning till.
Det kändes som juristen förstod väldigt väl hur vi vill ha det. Vi har fått med oss några frågor som vi inte kunde svara på direkt.. ska fundera över dom frågorna och meddela honom hur vi tänker. Sen ska han börja arbetet med att skriva ett utkast till testamente som vi sedan ska gå igenom tillsammans med honom, eventuellt korrigera och sedan signera.
Känns bra att vi äntligen tagit tag i det här! =)
När vi kommit hem och ätit middag fick vi besök. Min ena syster kom med presenter till Nils och Signe. Hon kunde inte komma den dagen dom fyllde år och sen har vi varit bortresta.
Nils är ju för rolig han.. när han fick presenterna blev det tydligen pinsamt. 😉 Så han försökte gömma sig bakom händerna. =)
Men både Nils och Signe blev glada när dom fick öppna paketen.
Om ni följt oss en längre tid så kanske ni minns att jag tränade stenhårt inför Vasaloppet i vintras? Jag älskar att träna och att ha mål med träningen. Vasaloppet var alltså perfekt att sikta på! Jag löptränade, styrketränade och körde många mil på längdskidor. Jag drog på ett par barn i pulkan för att få extra hård träning och för att dom sov gott i vagnen. Jag knuffade vagnen framför mig vid löpträning.
Jag åkte Östersund ski marathon för att seeda mig inför Vasaloppet.
Och jag utförde Vasaloppet! Även om jag var sen till start och fick värma upp med 6 km jogging! 6 km jogging och 90 km på skidor! Vilken dag! Jag var så nöjd och glad när det var genomfört.
Efter Vasaloppet tog jag det lugnt en dag eller två. Men sen var jag på träningen igen! Dels för att mjuka upp kroppen som var ganska stel.. men också för att träna inför kommande evenemang.
Jag deltog i Flyktingloppet som går från Nordli i Norge till Gäddede i Sverige.
Började planera för att göra klassikern. Övergå från skidträning till löpträning, cykling och simning. Jag menar, har man klarat av Vasaloppet bör man ju ha tillräcklig grundkondition för att fixa övriga moment i klassikern.
Men.. så kom det en morgon.. 4 april vaknade jag och kände att det var något fel med höger knä. Å jag visste direkt vad det handlade om. En lös benbit i knäleden. Det här har jag varit med om tre gånger förut.
Upp till hälsocentralen och förklarade läget. Jag behöver röntga knät och få en operationstid.
Okej.. men så enkelt är det inte. Du måst träffa läkaren först..
Mhm.. ja.. visst, vi gör det den långa och onödiga vägen.
Fick träffa sköterska, läkare, in på röntgen, läkaren igen, en sköterska igen… och fysioterapeut (sjukgymnast). Några timmars flackande fram och tillbaka på hälsocentralen. Men någon operation var det inte att tala om just nu. Det är lååååånga köer på det.
Efter några dagar var jag upp till hälsocentralen igen, för det kändes värre med knät. Det knäpper och låser sig ibland.. ingen direkt smärta dock.
Fick träffa läkaren igen och han skickade en ny remiss till ortopeden i Östersund.. med en förklaring om att det är lite mer brådskande.
Sedan dess har jag bara gått och väntat på en operationstid. Varje dag väntar jag på posten som ett barn som väntar på glassbilen.
I juni fick jag ett brev från ortopeden! Hurra, tänkt jag! Jag hade fått en tid.
Åkte in med förhoppning om att det skulle bli operation.
Men någon operation blev det inte.. en undersökning och en plats i kön var det jag fick den dagen.
Men det lät ändå hoppfullt att jag skulle få opereras ganska snart.
Å sen var det bara att vänta igen.. hoppas varje dag på ett brev från dom..
Än har inte brevet dykt upp..
Under dom här månaderna har jag helt lagt av med träningen. Jag har bara gått och väntat på operation för att kunna börja träna igen.
När man är van att träna och helt plötsligt slutar med det påverkar det en otroligt mycket. Jag har varit mycket irriterad, sur och arg. Jag har som inte funnit någon glädje alls många dagar.
Kanske påväg in i en depression?
Linda och Erik har ju såklart märkt det här..
Idag tvingade dom iväg mig till utebadet för att simma. Dom släppte av mig och sa att dom hämtar mig om 45 minuter.
Okej.. bara att hoppa i och börja simma då!
45 minuter senare klev jag upp ur bassängen.. och var en mycket gladare kille! =) Alla borde få träning utskrivet på recept! Det är helt klart den bästa medicinen! =D
Så.. nu är det bara att fortsätta träna på de sätt som går bra med trasigt knä. Något försiktigare träning än jag är van vid. Men jag ska inte sluta träna nu. Jag vill ju vara en glad kille. 😉
Tack mina älsklingar för att ni tvingade iväg mig idag! <3
För övrigt så har vi ägnat hela dagen åt städning. Jag tog mig an att skrubba toaletterna grundligt idag. Linda tog hand om köket och Birk. Birk hjälpte till med disken verkar det som. 😉
Övervåningen fick sig en rejäl omgång också. Alla rum där uppe är städade och torkade. Imorgon får vi fortsätta med nedervåningen.
För fem år sen var vi nere i Göteborg. Vi var nykära och lyckliga över att våga leva som vi vill. Att våga följa våra hjärtan och inte normen. Vi förlovade oss vid operan. Vi ville som många andra bekräfta vår kärlek till varandra.
Efter förlovningen har vi undersökt möjligheterna till giftemål. Sverige har som bekant ganska strikta lagar kring detta. Man får inte gifta sig med fler än en person. Tvåsamhetsnormen är djupt rotad och en lagändring verkar vara låååångt bort. Tråkigt att det ska vara styrt av paragrafer hur kärleken ska se ut.
Vi har undersökt hur det ser ut i andra länder. Månggifte är normen i flera länder. Skillnaden från vårt förhållande till deras norm är att vi är två män och en kvinna som vill gifta oss. I dessa länder där det är lagligt med månggifte är det i regel en man med flera fruar. Homo/bisexualitet hos män anses inte okej.
Om en man med flera fruar flyttar till Sverige verkar det som de kan få sitt partnerskap registrerat i vissa fall. Alltså tillåter Sverige månggifte, men det får inte utföras i Sverige.
Vi har också hittat information om något land där det skulle vara lagligt att en kvinna gifter sig med flera män. Det är helt enligt normen i vissa byar i Indien t.ex.
Vi har funderat i långsökta banor på om vi skulle kunna hitta ett kryphål för att få igenom ett polyamoröst giftemål där vi alla är gifta med varandra. Om vi flyttade till en liten by i Indien och gifter oss där.. och sedan flyttar tillbaka till Sverige. Skulle då vårt äktenskap godkännas?
Det stöter såklart på vissa bekymmer. Det är nog inte bara att åka dit och göra det. Vi måste väl ansöka om Indiskt medborgarskap, flytta dit.. genomföra proceduren och få det godkänt där.
Sen måste vi söka oss tillbaka till Sverige. Och tänk då om Sverige inte tar emot oss. Det skulle ju vara för märkligt.
Ja, men ni förstår.. det är inte så lätt att hitta ett kryphål i systemet.
Vi har släppt den tanken om att kunna gifta oss tills vidare.
Funderade på att få igenom att jag fick byta efternamn för att bära samma efternamn som resten av familjen. Men inte heller det är speciellt enkelt att göra.
Alla med det efternamnet måste godkänna min förfrågan. Skicka med ett personbevis och ett godkännande. Så.. åka land och rike runt för att få ihop det.. och så räcker det med att en säger nej så faller hela idén.
Nu har vi iallafall bestämt oss för att vi vill försegla vår kärlek ändå! =)
Vi ska arrangera ett bröllop för oss tre. Även om inget blir lagligt giltigt så vill vi samla släkt och vänner för en ceremoni och fest! Vi förtjänar minsann ett bröllop! <3
Inbjudningarna har gått ut och nu ska vi rodda ihop det hela.
Så var det fredag kväll och vi har bosatt oss i husvagnen under helgen. Förmodligen blir det här sista helgen för säsongen. Det har töat väldigt mycket sen vi var här sist. Husvagnen står fritt och är bara att dra med sig. För tillfället regnar det dessutom.. har inte kollat föret i slalombackarna, men man kan ju anta att det börjar försämras.
Ungarna har nog fått åka slalom så dom är nöjda för den här vintern också.
Så nu ska vi njuta av den här sista helgen i Åre. =)
Vi kom fram till Åre vid 16-tiden. Så var det bara att packa in grejorna och börja med fredags-tacosen. =) En perfekt maträtt för barn på två och ett halvt år att äta i en husvagn.. (Eller inte..;) Grisigt av både grönsaker, sås, tacoskal och annat mysigt efter avslutad övning.
Tur det är lätt å städa. Ett par tvättservetter och två minuter senare är det klart.
Fick ett mail från Ica-banken idag också.. Vi skickade in en ansökan för nån vecka sen för att flytta över våra bolån dit. Dom gick ut med en betydligt lägre ränta än vi har hos Handelsbanken.
Så varför inte flytta över lånen?
Idag fick vi mail därifrån..
Å suck.. det var ju inte så oväntat.. =/
Det här står vi inför så fort man har med en bank att göra. Tvåsamhetsnormen är djupt rotad där.
Har mailat tillbaka till dom och förklarat att vi är EN familj.. vi bor i ett enfamiljshus.. eftersom vi är EN familj i ett hus.. vi står ju som ägare på huset alla tre och alla tre står på lånen.
Jag bad dom att göra en omprövning på beslutet. Nu återstår bara att se vad vi får för svar på det.
Blir det avslag igen får jag ringa dit och prata med dom istället.
Jag tycker ju att det är lite konstigt att det ska vara en nackdel att vara tre personer som ansöker om lån istället för två. Det borde ju bara vara en fördel för banken ju fler som står på ett lån.. eller?
Nåja.. nu njuter vi av helgen! =)
Kramar Hampus
Polyfamiljen
