Svårigheter

Annons

En spykisk svacka..

20:54 Sjukhus, Svårigheter, Träning Lämna en kommentar

Om ni följt oss en längre tid så kanske ni minns att jag tränade stenhårt inför Vasaloppet i vintras? Jag älskar att träna och att ha mål med träningen. Vasaloppet var alltså perfekt att sikta på! Jag löptränade, styrketränade och körde många mil på längdskidor. Jag drog på ett par barn i pulkan för att få extra hård träning och för att dom sov gott i vagnen. Jag knuffade vagnen framför mig vid löpträning.
Jag åkte Östersund ski marathon för att seeda mig inför Vasaloppet.
Och jag utförde Vasaloppet! Även om jag var sen till start och fick värma upp med 6 km jogging! 6 km jogging och 90 km på skidor! Vilken dag! Jag var så nöjd och glad när det var genomfört.

Efter Vasaloppet tog jag det lugnt en dag eller två. Men sen var jag på träningen igen! Dels för att mjuka upp kroppen som var ganska stel.. men också för att träna inför kommande evenemang.
Jag deltog i Flyktingloppet som går från Nordli i Norge till Gäddede i Sverige.
Började planera för att göra klassikern. Övergå från skidträning till löpträning, cykling och simning. Jag menar, har man klarat av Vasaloppet bör man ju ha tillräcklig grundkondition för att fixa övriga moment i klassikern.

Men.. så kom det en morgon.. 4 april vaknade jag och kände att det var något fel med höger knä. Å jag visste direkt vad det handlade om. En lös benbit i knäleden. Det här har jag varit med om tre gånger förut.
Upp till hälsocentralen och förklarade läget. Jag behöver röntga knät och få en operationstid.
Okej.. men så enkelt är det inte. Du måst träffa läkaren först..
Mhm.. ja.. visst, vi gör det den långa och onödiga vägen.
Fick träffa sköterska, läkare, in på röntgen, läkaren igen, en sköterska igen… och fysioterapeut (sjukgymnast). Några timmars flackande fram och tillbaka på hälsocentralen. Men någon operation var det inte att tala om just nu. Det är lååååånga köer på det.

Efter några dagar var jag upp till hälsocentralen igen, för det kändes värre med knät. Det knäpper och låser sig ibland.. ingen direkt smärta dock.
Fick träffa läkaren igen och han skickade en ny remiss till ortopeden i Östersund.. med en förklaring om att det är lite mer brådskande.

Sedan dess har jag bara gått och väntat på en operationstid. Varje dag väntar jag på posten som ett barn som väntar på glassbilen.
I juni fick jag ett brev från ortopeden! Hurra, tänkt jag! Jag hade fått en tid.
Åkte in med förhoppning om att det skulle bli operation.

Men någon operation blev det inte.. en undersökning och en plats i kön var det jag fick den dagen.
Men det lät ändå hoppfullt att jag skulle få opereras ganska snart.
Å sen var det bara att vänta igen.. hoppas varje dag på ett brev från dom..
Än har inte brevet dykt upp..

Under dom här månaderna har jag helt lagt av med träningen. Jag har bara gått och väntat på operation för att kunna börja träna igen.
När man är van att träna och helt plötsligt slutar med det påverkar det en otroligt mycket. Jag har varit mycket irriterad, sur och arg. Jag har som inte funnit någon glädje alls många dagar.
Kanske påväg in i en depression?
Linda och Erik har ju såklart märkt det här..
Idag tvingade dom iväg mig till utebadet för att simma. Dom släppte av mig och sa att dom hämtar mig om 45 minuter.
Okej.. bara att hoppa i och börja simma då!

45 minuter senare klev jag upp ur bassängen.. och var en mycket gladare kille! =) Alla borde få träning utskrivet på recept! Det är helt klart den bästa medicinen! =D
Så.. nu är det bara att fortsätta träna på de sätt som går bra med trasigt knä. Något försiktigare träning än jag är van vid. Men jag ska inte sluta träna nu. Jag vill ju vara en glad kille. 😉
Tack mina älsklingar för att ni tvingade iväg mig idag! <3

thumbnail_IMG_7708

För övrigt så har vi ägnat hela dagen åt städning. Jag tog mig an att skrubba toaletterna grundligt idag. Linda tog hand om köket och Birk. Birk hjälpte till med disken verkar det som. 😉
Övervåningen fick sig en rejäl omgång också. Alla rum där uppe är städade och torkade. Imorgon får vi fortsätta med nedervåningen.

Ha det så gott!
Kramar Hampus
Polyfamiljen

Annons

Bröllop för oss tre!

07:00 Högtider, Svårigheter Visa alla 7 kommentarer

Ribbet collage-2

För fem år sen var vi nere i Göteborg. Vi var nykära och lyckliga över att våga leva som vi vill. Att våga följa våra hjärtan och inte normen. Vi förlovade oss vid operan. Vi ville som många andra bekräfta vår kärlek till varandra.
Efter förlovningen har vi undersökt möjligheterna till giftemål. Sverige har som bekant ganska strikta lagar kring detta. Man får inte gifta sig med fler än en person. Tvåsamhetsnormen är djupt rotad och en lagändring verkar vara låååångt bort. Tråkigt att det ska vara styrt av paragrafer hur kärleken ska se ut.

Vi har undersökt hur det ser ut i andra länder. Månggifte är normen i flera länder. Skillnaden från vårt förhållande till deras norm är att vi är två män och en kvinna som vill gifta oss. I dessa länder där det är lagligt med månggifte är det i regel en man med flera fruar. Homo/bisexualitet hos män anses inte okej.

Om en man med flera fruar flyttar till Sverige verkar det som de kan få sitt partnerskap registrerat i vissa fall. Alltså tillåter Sverige månggifte, men det får inte utföras i Sverige.

Vi har också hittat information om något land där det skulle vara lagligt att en kvinna gifter sig med flera män. Det är helt enligt normen i vissa byar i Indien t.ex.

Vi har funderat i långsökta banor på om vi skulle kunna hitta ett kryphål för att få igenom ett polyamoröst giftemål där vi alla är gifta med varandra. Om vi flyttade till en liten by i Indien och gifter oss där.. och sedan flyttar tillbaka till Sverige. Skulle då vårt äktenskap godkännas?
Det stöter såklart på vissa bekymmer. Det är nog inte bara att åka dit och göra det. Vi måste väl ansöka om Indiskt medborgarskap, flytta dit.. genomföra proceduren och få det godkänt där.
Sen måste vi söka oss tillbaka till Sverige. Och tänk då om Sverige inte tar emot oss. Det skulle ju vara för märkligt.
Ja, men ni förstår.. det är inte så lätt att hitta ett kryphål i systemet.

Vi har släppt den tanken om att kunna gifta oss tills vidare.
Funderade på att få igenom att jag fick byta efternamn för att bära samma efternamn som resten av familjen. Men inte heller det är speciellt enkelt att göra.
Alla med det efternamnet måste godkänna min förfrågan. Skicka med ett personbevis och ett godkännande. Så.. åka land och rike runt för att få ihop det.. och så räcker det med att en säger nej så faller hela idén.

Nu har vi iallafall bestämt oss för att vi vill försegla vår kärlek ändå! =)
Vi ska arrangera ett bröllop för oss tre. Även om inget blir lagligt giltigt så vill vi samla släkt och vänner för en ceremoni och fest! Vi förtjänar minsann ett bröllop! <3
Inbjudningarna har gått ut och nu ska vi rodda ihop det hela.

Pussar och kramar!
Hampus
Polyfamiljen

 

Annons

Problem med låneansökan..

22:14 Åre, Svårigheter Visa alla 2 kommentarer

Så var det fredag kväll och vi har bosatt oss i husvagnen under helgen. Förmodligen blir det här sista helgen för säsongen. Det har töat väldigt mycket sen vi var här sist. Husvagnen står fritt och är bara att dra med sig. För tillfället regnar det dessutom.. har inte kollat föret i slalombackarna, men man kan ju anta att det börjar försämras.
Ungarna har nog fått åka slalom så dom är nöjda för den här vintern också.

Så nu ska vi njuta av den här sista helgen i Åre. =)

IMG_6664

Vi kom fram till Åre vid 16-tiden. Så var det bara att packa in grejorna och börja med fredags-tacosen. =) En perfekt maträtt för barn på två och ett halvt år att äta i en husvagn.. (Eller inte..;) Grisigt av både grönsaker, sås, tacoskal och annat mysigt efter avslutad övning.
Tur det är lätt å städa. Ett par tvättservetter och två minuter senare är det klart.

IMG_6667

Fick ett mail från Ica-banken idag också.. Vi skickade in en ansökan för nån vecka sen för att flytta över våra bolån dit. Dom gick ut med en betydligt lägre ränta än vi har hos Handelsbanken.
Så varför inte flytta över lånen?

Idag fick vi mail därifrån..

IMG_7487

Å suck.. det var ju inte så oväntat.. =/
Det här står vi inför så fort man har med en bank att göra. Tvåsamhetsnormen är djupt rotad där.
Har mailat tillbaka till dom och förklarat att vi är EN familj.. vi bor i ett enfamiljshus.. eftersom vi är EN familj i ett hus.. vi står ju som ägare på huset alla tre och alla tre står på lånen.
Jag bad dom att göra en omprövning på beslutet. Nu återstår bara att se vad vi får för svar på det.
Blir det avslag igen får jag ringa dit och prata med dom istället.

Jag tycker ju att det är lite konstigt att det ska vara en nackdel att vara tre personer som ansöker om lån istället för två. Det borde ju bara vara en fördel för banken ju fler som står på ett lån.. eller?

Nåja.. nu njuter vi av helgen! =)
Kramar Hampus
Polyfamiljen

Annons

Samma regler hos mamma och pappa?

12:27 Allmänt, Barn, Svårigheter, Vardagen Lämna en kommentar

Hej Onsdag är det tydligen dags att säga. Känner mig helt dagavill,  pratade med en kompis i dag och frågade vart hon gjort av de stora barnen efter som han bara hade den lilla med sig. Hon svarade att dom var på förskolan och jag kontrade med, på en måndag? När det var tydligen inte måndag nej, utan onsdag :) Har varit så mycket de sista dagarna att jag liksom inte hängt med riktigt tydligen. Men onsdag i dag och vi har tid på bvc kl 13.30 för 6 månaders kontroll för Birk. Han är ju inte riktigt 6 månader ännu men snart :) Ska bli spännande att se vad han väger, har han ätit lite dåligt nu när han varit sjuk. Är inte alls orolig så men ändå bra att ha lite koll.

Jag blev sittande någon dag och lyssna på radion. Kan ha varit P3 eller P4 som stod på i husvagnen kanske? Iaf så diskuterade dom då om hur och vilka regler man skulle ha för barn som bodde varannan vecka hos sina föräldrar. Vi har ju Isabelle som bor varannan vecka hos oss. Panelen som pratade hade då lite olika uppfattningar om hur man skulle lösa det. Någon tyckte att man skulle ha exakt samma regler hos mamma som hos pappa medan någon tyckte att barn lär sig att det är olika regler som gäller beroende på var dom är. Och jag är nog beredd at hålla med. Det gäller ju inte bara barn som bor varannan vecka utan överlag, barn vet att man får vissa saker hos vissa men inte hos andra helt enkelt. Jag ser det egentligen som en omöjlighet att ha samma regler hos båda föräldrarna då förutsättningarna och vardagen kan se så olika ut. Och vem ska då egentligen bestämma reglerna? Skulle ju bli väldigt konstigt om en förälder sitter och bestämmer hur det ska vara hos den andre. Det kan ju dessutom vara en sån sak som till viss del ligger bakom varför man inte längre bor tillsammans. I vårt fall finns det inte en möjlighet att ha samma regler kring allt. Visst att man har en viss grund när det gäller självklara saker men den grunden finns ju hos de flesta.

Men att ena veckan leva som ensambarn och andra med 7 syskon gör att vi måste ha olika regler, vi kan omöjligt behandla Isabelle som ett ensambarn här tillexempel, hur skulle det se ut gentemot de andra barnen? Här hemma måste alla barnen ha samma regler och det utifrån att dom är ganska många. Det måste finnas struktur, man måste ”vara en i laget” och hjälpa till. Ta eget ansvar. Detta gäller givetvis inte bara om man har många barn utan här ser vi det som en självklarhet att vi som föräldrar och vuxna förebilder måste vägleda barnen till att växa upp till individer som kan ta eget ansvar och framöver kunna klara en vardag alldeles på egen hand utan oss föräldrar. Givetvis kommer vi alltid finnas för våra barn men vi kommer inte finnas vid deras sida 7/24. Dom måste helt enkelt lära sig att klar sig själva, bli starka individer utan oss. Sen att vi alltid kommer finnas ett samtal bort om dom behöver hjälp, det är självklart.

Det finns många saker som helt enkelt inte går att ha samma regler hos båda föräldrarna för att vardagen helt enkelt inte fungerar då.

Hur ser ni på saken?

Tror ni att man kan ha samma regler kring allt hos båda föräldrarna?

Annons

Ska ni befolka hela jorden?

13:30 Allmänt, Barn, Fördomar, Funderingar från andra, Graviditet, Svårigheter, Vardagen En kommentar så här långt

Måste börja med att tacka för alla härliga kommentarer, både här på bloggen och på Facebook. De flesta av er tycks ändå vara på vår ”sida” och tycka att detta kring barn och hur många man vill ha är upp till varje familj själv att bestämma och avgöra. Vare sig man väljer att inte skaffa några barn alls eller om man vill ha många.

Men visst är det så, att oavsett vilka val man gör i livet så finns det alltid dom som ska ifrågasätta, hur många barnlösa är det inte som får frågan om när dom tänker skaffa barn? Kanske har dom gjort ett aktivt val redan att dom inte vill ha några barn eller så kämpar dom varje månad med att bli gravida utan plus på stickan. Eller dom med ett barn, när det första barnen är några månade kommer frågan om när det blir några syskon, hur många känner inte igen sig i det? Oavsett så hoppas vi frågorna är i alla välmening men kan ändå bli så fel.

Just det här med ofrivillig barnlöshet är ofta ett väldigt känsligt ämne och vi får ofta kommentarer som att ”ska ni befolka hela jorden?” ”Är det det ända ni gör” Och att många tror att vi bara bestämmer oss för att nu vill vi ha barn också blir det ett plus på stickan månaden efter. Riktigt så enkelt är det inte även om det kan se så ut när man är en stor familj med många barn. Alla våra barn är planerade in i minsta detalj, inga hoppsan här inte! Vi har verkligen kämpat för våra barn och är dom verkligen efterlängtade när dom väl bestämmer sig för att komma.

Varje familj göra sina egna val i frågan. Somsagt så länge man kan ta hand om sina barn borde ingen annan lägga sig i, vare sig andra släktingar, tanten på ica eller grannen:)

Önskar er alla en fortsatt bra dag!