Måste börja med att tacka för alla härliga kommentarer, både här på bloggen och på Facebook. De flesta av er tycks ändå vara på vår ”sida” och tycka att detta kring barn och hur många man vill ha är upp till varje familj själv att bestämma och avgöra. Vare sig man väljer att inte skaffa några barn alls eller om man vill ha många.
Men visst är det så, att oavsett vilka val man gör i livet så finns det alltid dom som ska ifrågasätta, hur många barnlösa är det inte som får frågan om när dom tänker skaffa barn? Kanske har dom gjort ett aktivt val redan att dom inte vill ha några barn eller så kämpar dom varje månad med att bli gravida utan plus på stickan. Eller dom med ett barn, när det första barnen är några månade kommer frågan om när det blir några syskon, hur många känner inte igen sig i det? Oavsett så hoppas vi frågorna är i alla välmening men kan ändå bli så fel.
Just det här med ofrivillig barnlöshet är ofta ett väldigt känsligt ämne och vi får ofta kommentarer som att ”ska ni befolka hela jorden?” ”Är det det ända ni gör” Och att många tror att vi bara bestämmer oss för att nu vill vi ha barn också blir det ett plus på stickan månaden efter. Riktigt så enkelt är det inte även om det kan se så ut när man är en stor familj med många barn. Alla våra barn är planerade in i minsta detalj, inga hoppsan här inte! Vi har verkligen kämpat för våra barn och är dom verkligen efterlängtade när dom väl bestämmer sig för att komma.
Varje familj göra sina egna val i frågan. Somsagt så länge man kan ta hand om sina barn borde ingen annan lägga sig i, vare sig andra släktingar, tanten på ica eller grannen:)
Det har verkligen varit fantastiskt väder idag. Efter lunch tillbringades hela eftermiddagen ute. Tog ut gitarren och hade sångsamling med barnen som lekte i sandlådan. Å vilken härlig stämning det blev! Barnen sjöng med samtidigt som de grävde och byggde.
Nu hoppas vi på att det fortsätter vara en härlig vår och sommar så vi kan ha den största delen av verksamheten utomhus. =)
Hemma växer tvättberget.. och ändå är det bara dag 2 utan fungerande tvättmaskin..
Gjorde ett tappert försök att hitta problemet. Vände och vred på tvättmaskinen. Skruvade isär.. petade.. klämde.. lyssnade.. funderade.. vände upponer på maskinen.. grejade på en timme eller så..
Problemet är ju något med tömningen iaf.. men exakt vad??
Skruvade ihop det igen utan framgång.
Fick tips om att spola vatten bakvägen genom tömningsslangen för att trycka in luddet som förmodligen fastnat nånstans. Testade det.. körde igång maskinen på tömning… och den började tömma!! =D
Hurra hurra!!
10 minuter senare larmade tvättmaskinen och stannade.
Jaha.. ja, det lär ju vara luddet som fastnat igen.. Gjorde om proceduren med att trycka in vatten bakvägen.
Och… *PANG*
Hmm.. det där lät ju inte så bra!
Stack in huvudet på baksidan och insåg att nån gummislang hade spruckit.
Suck!! Ja.. säg den lycka som varar för evigt?!
Trodde ju för en stund att det gick bra.. Men det var ju givetvis fel!
Gav upp projektet att laga tvättmaskin för idag.
Imorgon ska jag ta å rådgöra med nån som jobbar med tvättmaskiner.
Den här dagen började ju hyfsat bra. Klev upp tidigt för att åka till jobbet och baka scones tillsammans med de första barnen som kom. Idag hade vi frukostbuffé mellan 06.30 – 08.30 då föräldrarna var välkomna att äta med sina barn på förskolan.
Vi har hunnit med pyssel i skaparverkstan och arbete med bokstäver.. vi har ätit gott, firat en födelsedag, varit ute och lekt.. Har även hunnit med friskvård.. tränade en timme efter lunch.
Avslutade arbetsdagen med en underbar musiksamling då en förälder kom och tog över pianot en stund. Härligt när föräldrar bjuder på sin tid och sig själva! =D
Var helt nöjd med arbetsdagen på vägen hem. Svängde in på bygghandeln för att köpa mer golv och två dörrar till rummen på övervåningen.
Men när jag kom hem var det inte samma medvind längre..!
Linda hade stoppat in en matta i tvättmaskinen för att fräscha upp den.. men det var tydligen ingen matta man ska tvätta på det sättet. Den hade trasats sönder helt och tvättmaskinen vägrade att gå.
Erik ryckte in och försökte lösa problemet. Öppnade luckan så allt vatten med ludd rann ut över golvet. Försökte rengöra filter och trumma för att köra igång den igen. Tyvärr vägrade den fortfarande fungera.
Det fylldes på med vatten.. å fylldes på… å fylldes på.. tills det sprutade ur luckan där man häller i tvättmedel.
Nytt försök att rengöra.. men utan resultat. =/
Gav upp det projektet för idag och ska läsa på om det går att rädda tvättmaskinen.
Jag gick upp för att lägga klart golvet och möts av den här synen..
Men vad i hela j*#la h?%#ete!!! Hur är det möjligt?!?!
Jag som var så nöjd igår över att tapetseringen gick så bra..
Det som har hänt är att renoveringstapeten har släppt från väggen. Den renoveringstapet som sattes dit när vi fixade rummet för tre och ett halvt år sen. Blev en aning matt… å irriterad.. å inte alls nån rolig kille att vara i närheten av just för tillfället.
Gjorde ett tappert försök att smeta på tapetklister och sätta tillbaka hela sjoket av tapet. Men det resultatet blev inte bra. Tapeten verkar ha töjts när den hängt ner, så det blev buckligt.
Adrenalinet kokade vid det här laget..
Bröt bort golvlisten lite försiktigt. Ryckte upp mattkniven ur fickan, skar bort två våder och slängde skiten på släpvagnen. Smetade på rejält med tapetklister och satt dit ny renoveringstapet. Det ska få torka till imorgon och då blir det till att tapetsera.. igen.
Skam den som ger sig!
Efter denna lilla onödiga grej la jag klart golvet innan kvällsfika.
Ibland stöter man på motgångar i livet.. En del motgångar är stora, men andra är små.. Oavsett vilka motgångar vi stöter på gäller det att lösa problemen och inte stå rådlös.
Igår när det började närma sig eftermiddagskaffe upptäckte jag plötsligt att kaffet var slut! Helt slut! Inte ens en smula kaffe i botten på burken! Ja, vi förstår ju paniken som kommer över en då! 😉
Snabb lösning på det!?
Som tur är har vi goda grannar på vår arbetsplats. =) Erik sprang ner till företagshälsan och flirtade lite med damerna där och kom tillbaka med två koppar kaffe.
Puh! Problemet löst.
Nu ikväll dukade vi fram kvällsfika. Rostat bröd, marmelad, ost… smör..? Inget smör!? Suck!
Som tur är finns det av nån anledning alltid grädde i det här huset. =)
Plockade fram ett minne långt inne i huvudet.. redan på dagis fick jag lära mig hur man gör eget smör.
Hällde grädde i skålen till vår KitchenAid. Drog igång den på max och körde några minuter tills grädden blivit övervispad och vasslat ur sig.
Hällde av vätskan, tillsatte salt och vispade ett par minuter till.
Klart! =) Kvällsfikat räddat.
Det här ska jag ta med mig till planeringen på förskolan. Problemlösning – det finns alltid en lösning.
Och barnen ska få lära sig göra eget smör! Jag har ju haft nytta av att lära mig det.. även om det tog ungefär 27 år. 😉
Det händer titt som tätt att vi får kommentarer om vem som är biologisk far till Nils och Signe, och vem som är den blivande biologiske fadern till barnet som kommer. Det verkar inte spela någon som helst roll hur vi vill behandla detta.. att både Erik och Hampus är lika mycket pappa, oavsett vem som är biologisk far… Det är ändå något som utomstående bara måååååste påpeka och komma med kommentarer kring.
Nu senast kom en kommentar om att det inte direkt är rocket science att lista ut vem som är pappa till tvillingarna..
Och nä, vi är inte helt dumma i huvudet! Vi har också ögon att se med.. vi ser också vem de är lika..
Men.. det spelar fortfarande ingen roll i vår familj. De är våra gemensamma barn. Vi har alla tre varit med under hela resan från ”verkstan” där de tillverkades, under graviditeten, förlossningen, neonatalavdelningen, hemkomsten, bebistiden, ettårskalaset, när de började förskolan och så vidare, och så vidare.. Vi har alla knutit de band till Nils och Signe som man normalt gör mellan barn och förädlar.
Det spelar fortfarande ingen roll för andra tydligen. Det är så jävla viktigt för många andra att ”rätt ska vara rätt”. Barnen kan bara ha en pappa, de måste veta vem som är biologisk far..
Det är så jävla tröttsamt att behöva tackla det hela tiden.
Fan, går ni och påpekar det till föräldrar som adopterat också?! ”Kom ihåg att det inte är ditt riktiga barn”
Jag hoppas innerligt att ingen gör det.. och önskar att folk kan lägga av att ha det behovet att påpeka det för oss också.
I den senaste kommentaren kom även detta:
”MEN det jag egentligen ville ha sagt är detta: Ni har valt er livsstil. Era barn har inte gjort det, utan tvingats in i den. Det kan vara väldigt viktigt för dem som vuxna att veta sitt biologiska arv. Underskatta inte vikten av blodsband för dem.”
Suck.. svar på det:
Ja, vi har valt vår livsstil, inte barnen.. som i alla familjer, eller? Det är ju knappast så att barn med separerade föräldrar har valt det.. eller föräldralösa barn, bortadopterade barn, barn med alkoholiserade föräldrar, barn till fattiga föräldrar, barn som föds i krigshärjade länder, barn med handikapp.. inga av de barnen har valt att leva så.. å jag tror nog att våra barn har det bra mycket bättre än många av de barnen..?
Förstår inte riktigt den negativa klangen i kommentaren.. ”Era barn har inte gjort det, utan tvingats in i den.” Känns rätt onödigt att kommentera om vår livsstil på det sättet..
Och ja, det kan vara väldigt viktigt för barnen att veta sitt biologiska arv.
Antar att du som kommenterat inte läst bloggen tidigare? Vi gjorde ett faderskapstest direkt då Nils och Signe var födda. För att vi själva ville veta hur det ligger till. Det kan ju t.ex. handla om ärftliga sjudomar som är bra att veta om. Och när den dagen kommer då Nils och Signe vill veta vem som är den biologiske fadern, då ska de få veta det.
Vi har alltså redan tänkt igenom det här.
Men.. än så länge lär de ju knappast fundera över det.. De är ju endast 1,5 år.
Förlag från oss:
Sköt dig själv och skit i andra, älska Gud och saligt vandra. 😉
Sopa din egen dörr innan du gnäller på andra..
Kom inte med några pekpinnar.. tips och råd är alltid välkommet.. men pekpinnen, den kan du stoppa upp där solen aldrig lyser..! Speciellt när du inte har någon aning om vad du pratar om..
Nog om det nu..
Idag har 25% av graviditeten passerat. Det känns ju ändå rätt bra att en fjärdedel är avklarad. =) Bara 210 dagar kvar för Linda att jäsa.. 😉
Å nu sitter vi i soffan och mumsar på den här! Linda spontanbakade en sockerkaka, fyllde den med pistagefyllning, spritsade grädde och pudrade florsocker. Tadaa! Sockerkakssemlan har uppfunnits. =)
