Sammanfattningar

Vår årskrönika

12:43 Sammanfattningar Lämna en kommentar
Januari.
På årets första dag flyttade vi tillsammans. Hela månaden var det rätt mycket känslor. Kärleken till varandra som var helt ny och brännhet. Att få till en vardag tillsammans på tre partners. Helt nytt för oss alla tre. Ingen regelbok att följa. Samtidigt skulle allt gammalt avslutas. Att bryta upp ett förhållande för Pappa2 för att gå in i ett nytt.. Pappa1 och Mammans förhållande blev nu ett helt annat där de skulle släppa in en person till.
Näst minsta dottern firades och blev 5 år.
Februari.
Under februari fortsatte vi att anpassa oss till det nya livet i polyfamiljen, pappa2 köptes ut ur huset han hade med sitt ex och vi spenderade helgerna vi var lediga i husvagnen där vi åkte skoter och skidor. Han även med en natt på hotell tillsammans med kollegorna på jobbet och tvillingkillarna fyllde 8 år.
Mars:
Vardagen har väl på något vis infunnit sig och vi börjar mer och mer landa i en vardag som vi alla trivs och njuter av, dock är umgänget med pappa2 dotter fortfarande inte löst och hon får bara vara hos oss dagtid under 1 dag i veckan.
Det är även under mars vi skickar ett sms till alla våra kollegor på jobbet och berättar om vårt förhållande, dom hade säkert sina aningar redan men vi ville att alla skulle få höra det från oss också, känndes skönt på någe vis.
Minsta dottern fyller 4 år.
April:
Vi planerar en resa ner till Göteborg för att träffa pappa1 föräldrar och syskon, något vi alla såg fram emot då dom fått veta hur det låg till redan tidigare och vi bara fått höra positivt från dem, kändes allt så himla bra.
Vi träffar alla och pratar med dem öga mot öga när vi är där och ingen har något att säga om hur vi lever, inget till oss iaf, tyvärr får vi senare veta att det inte alls var som dem sa till oss, dom var inte alls okej med vårt förhållande..
Det är även under denna månaden det tyvärr blir sämre mellan oss och mammans mamma också.
Vi har med oss pappa1 och mammans barn till Göteborg och vi hinner både med ett besök i Ullared och under lördagen passar farmor och farfar sina barnbarn medan vi tar en helkväll inn ei Göteborg för att träffa gamla kompisar.
<3 Nere vid hamnen förlovar vi oss <3
Vi för alltid!
Maj:
Vi åker med pappa2s familj till Norge för att fiska, vi tar husvagnen med oss och får några mysiga dagar tillsammans.
Det är under maj det med umgänget om pappa2s dotter även löser sig, äntligen fick han det han och framför allt dottern har rätt till, varannan vecka.
17 maj har vi alla arbetskamrater och andra vänner över på grillat, mamman fyller år samma dag så det blev både ”sommarfest” och födelsedagskalas på samma dag, en lyckad kväll/natt.
Ute börjar vi ordna med blommor och planerar allt som vi vill bygga och göra klart på tomten.
I slutet av maj är vi med i Aftonbladet, dom kontaktade oss och underade om vi ville vara med och ja varför inte, själva serien hette ”sverige ligger” men handlade inte alls mycket om sex som man skulle kunna tro.
Juni:
Barnen slutar skolan och inleder sitt sommarlov, vi bygger altan, buskstöd och röjer efter träd som stått på tomten. börjar planera semestern och inser att vi tyvärr inte kommer kunna vara med på något midsommarfirande då vi kommer att jobba..
Vi får nys om att pappa2s farbror är tänkt att sälja sitt stora hus och vi åker dit mest på skoj för att titta, men faller pladask och det blir bestämt att vi ska köpa det, nu gäller det att sätta fart med att få färdigt allt vi påbörjat i det hus vi har.
Huset vi bodde i då var det mamman och pappa1 hade sedan innan, detta blir vårt gemensamma boende <3
Juli:
Vi åker på husvagnssemester i 3 veckor, hela stora familjen in i bilen och 300 mil senare är vi hemma igen, då har vi hunnit med ett nöjesfält och ett vattenland  i Norge, träffa bekanta till pappa1 och mamman i Strömstad, några dagar i Göteborg, shopping i ullared och vi hälsar även en ny familjemedlem välkommen, lilla Doris
Innan vi är hemma igen har vi också hunnit med att fräffa mammans kusin, några dagar på Böda Sand på Öland och några dagar i Stockholm hos bekanta till pappa2.
Pappa2 har även hunnt bli ett år äldre vilket firades med tårta och paket.
Augusti:
Vi kommer hem från semestern och börjar genast packa och rensa inför flytten, inflyttningen är 1 september så det gäller att ligga i.
September
Nyinflyttade i huset påbörjade vi lite renovering. Vardagsrummet fick sej en ansiktslyftning och vi började riva ut köket. Vi bestämde oss för att göra om köket helt från grunden. Bort med allt inklusive golv och tak.
Mitt i denna rivning bestämde vi oss för att starta en barnklädesbutik, vilket gjorde att köksrenoveringen blev stillastående några veckor. Vi började istället bygga om garaget till en butikslokal. Där panelade vi om utsidan, tilläggsisolerade, målade, panelade insidan, rev tak, målade, byggde kassadisk.. tog reda på hur man driver företag.. skaffade leverantörer, kassasystem, registrerade oss hos Bolagsverket m.m.
Äldsta sonen fyllde 12 år. I samband med hans födelsedag hade vi inflyttningsfest med grillning, bad i poolen och trevliga människor på besök.
Oktober:
I oktober fortsatte vi med förberedelser inför invigningen av butiken som skulle ske den 1:a november. Vi fick leveranser med kläder som skulle packas upp och prismärkas. Inredde butiken efter vår egen stil och smak. För att få allt att klaffa var det till att jobba på med detta under alla lediga timmar. Så tyvärr känner vi att umgänge med vänner och släkt har blivit eftersatt. Men detta är en period då vi har extra mycket att göra och hoppas folk har lite förståelse att vi tyvärr inte hunnit med så mycket annat.
Den sista oktober smygöppnade vi butiken några timmar på kvällen. Köpmännen på byn hade arrangerat ”Spöknatta” inför allhelgonahelgen och vi ville haka på det. Kändes som ett bra tillfälle att prova kassan och känna sej för inför invigningen dagen efter.
November:
1:a november slog vi upp portarna till butiken på riktigt.. Hade invigning i dagarna tre. Bjöd på fika, hade fiskedamm, ansiktsmålning, godisregn, bra erbjudanden i butiken m.m. Invigningshelgen var lyckad och vi känner att det är roligt att ha något eget. Denna butik har under många år varit en dröm för Mamman. Denna dröm blev äntligen verklighet. Nu satsar vi mycket på att få butiken att gå bra. Vi måste vara lyhörda på vad kunder efterfrågar, nå ut till allmänheten genom smart marknadsförning och så småningom etablera oss på nätet. Det siktar vi på att göra efter nyår.
När vi väl avklarat invigningshelgen och vardagen återgick till det normala kunde vi återuppta renoveringen av köket. Vi la nu många timmar på att få ordning där. Tog bort en bärande vägg för att öppna upp köket till matsalen, reglade upp golvet, la spårade spånskivor för golvvärme, drog slangar, skruvade gips ovanpå. Hade hit en kille som la klinkers åt oss. Målat tak och väggar, skruvat IKEA-skåp ett antal timmar..
Under november återupptog vi kontakten med Mammans mamma. Hon och hennes sambo var hem till oss och pratade ut om det som hänt. Nu känns allt bra där och vi är glada att det är lugnt mellan oss.
December:
Under december började det kännas bråttom att få köket klart till jul. Utan vatten och el är det svårt att ha någon nytta av ett kök. Vi gjorde så mycket som möjligt själva, men vissa saker varken får eller kan vi göra. Så en firma var hit för att fixa med vattnet och golvvärmen och en vän som är elektriker hjälpte oss med eldragningen. Vi är mycket tacksamma för den hjälp vi fått.
Onsdagen innan julafton hade vi både el och vatten. Mixtrade på med belysning, handtag, bänskivor, skåp å lådor. Det blev till slut ett fantastiskt kök på 50 kvadratmeter. Än är det en del småpill kvar, men på det stora hela är köket klart!
I övrigt under december har vi väl som de flesta familjer stökat på med allt inför jul. Julklappar ska köpas och slås in. Granen ska kläs, gardiner sys och strykas, belysning ska upp och så vill man städa och ha fint. Å städningen tog väl sin tid eftersom byggdammet lagt sej som en fin hinna överallt i huset.
Julafton firade vi hemma, bara familjen. Vi hade meddelat alla släktingar att de var välkomna om de ville, men de hade andra planer. Det är väl inte så konstigt.. alla har sitt att tänka på och sina att fira med.
Juldagen firade vi hos Pappa2’s föräldrar. Alla syskon med respektive och barn, mormor, föräldrar, morbror samlade.
Juldagsnatten jobbade vi alla tre. Mamman skötte växeln och Papporna körde.
Sista helgen i december åkte vi till husvagnen. Vi tog det lugnt, åkte skidor å snowboard. Vi ser fram emot att kunna tillbringa varannan helg där under vintern nu. Skönt att ha ett sånt ställe att åka till när man vill koppla bort vardagen.
Pappa1 fyllde 35 år och det firades med smörgåstårta och kakor.
Vi har även pratat ut och löst en del med några släktingar och det känns skönt.
December var även den månad då vi bokade en utlandssemester för familjen, inte förrän till hösten bär det av men då har vi 2 härliga veckor i turkiet att se fram emot.
Nu ser vi fram emot 2014. Detta år har varit omtumlande på många sätt. Vi hoppas att allt hunnit landa hos både oss själva och andra och att 2014 ska bli något lugnare.

Sammanfattning för nytillkomna läsare

11:30 Sammanfattningar Visa alla 14 kommentarer
Vi är tre personen som älskar varandra och lever tillsammans.
Vi har allt gemensamt.. hus, bil, husvagn, ekonomi, vardag och gemensam säng.
Vi lever tillsammans precis som de flesta lever tillsammans som par.. enda skillnaden är att vi är tre personer. Tillsammans har vi fem barn i åldrarna 4-12 år som vi älskar och uppfostrar. Vi tror att dom blir uppfostrade i en öppnare syn på hur människor kan leva. Att alla får göra som de vill så länge de mår bra och det inte skadar någon.

Två av oss har varit gifta i många år och har fyra gemensamma barn. Den tredje partnern har ett barn sedan tidigare. Han har fått kämpa för att få ett vettigt umgänge med sin dotter.. det tog mycket tid och energi i början och vägen kändes lång innan det var löst. Att lämna sitt gamla liv för att starta ett nytt kan vara ganksa smärtsamt även om man vet vad man vill. Och det går inte att avsluta allt med sitt gamla liv när man har barn tillsammans.
Vi har jobbat tillsammans ett tag och förra sommaren började något hända mellan oss. Vägen till att vi blev en polyfamilj med tre vuxna och fem barn var inte helt självklar. I början av den här bloggen beskriver vi hur det gick till. Hur vi lärde känna varandra och vad som hände när vi kom på att vi skulle satsa på ett trepartsförhållande.
Vi möts av en del svårigheter i att leva tre tillsammans på samma villkor. Samhället är inte uppbyggt för att leva så. Det finns inga blanketter att fylla i där det är tre rader för namn. Man kan inte byta till samma efternamn såvida man inte hittar på ett nytt. Man kan inte vara mer än två vårdnadshavare till barn..

Under det dryga halvår vi varit tillsammans har vi genomgått en hel del. Första tiden jobbade vi för att få förhållandet att fungera och möta omgivningens reaktioner.
Efter drygt tre månader tillsammans förlovade vi oss. Vi är säkra på att vi älskar varandra och vill visa det genom att bära lika ringar. Tyvärr går det inte gifta sej fler än två personer i Sverige. Vilket vi skulle vilja göra.
För tillfället är vi mitt i en flytt. Vi känner oss lite trångbodda och har hittat ett hus som är större och vi gillar. Vi har hittat köpare till vårt nuvarande hus och måste nu bara lösa allt praktiskt. Så de kommande månaderna kommer mycket handla om att fixa inför flytten.
Det är tydligen en stor sak för omgivningen att vi lever som vi gör. Det har inte varit helt självklart för alla i vår omgivning att acceptera oss så som vi är. Ni kan läsa om hur våra nära och kära, arbetskamrater, familjer och vänner reagerat och hanterat detta. Hur vi provat lösa konflikter och problem efter vägen.. en del med framgång och en del utan vidare resultat.
Men en sak är säker.. Vi tänker inte ändra på detta för att någon annan tycker det. Så länge vi älskar varandra och lever som vi mår bra av så tänker vi göra det!
All kärlek är bra kärlek!
~Polyfamiljen

Sammanfattning av de fyra första månaderna

23:24 Sammanfattningar Lämna en kommentar

Nu har vi bott tillsammans drygt fyra månader i denna polyfamilj. Under dessa månader har det hänt väldigt mycket, både roliga och jobbiga saker.

Vi trivs tillsammans och förhållandet växer sej starkare för varje dag. Vi blir säkrare och säkrare på att det är detta vi vill. Att vi gjort rätt val.
Vi älskar varandra och har väldigt roligt tillsammans.
Dessa fyra månader har bestått av jobb, kämpa för umgänge med yngsta dottern, berätta om förhållandet för nära och kära, komma in i en fungerande vardag och skoteråkning under lediga helger. Vi planerar för framtiden. Vad vi ska göra på helger, semester och högtider.
Det är ett mindre företag att driva ett hushåll bestående av åtta personer.. men det är ett kärt besvär som vi gärna gör.
Att vi trivs med livet och lever ut våra drömmar betyder tyvärr inte att alla runt om en har samma uppfattning som oss.
Läget kring våra nära och kära är att:
Arbetskamraterna har accepterat oss helt och hållet. Några av dem har t.o.m. blivit mer öppna och börjat umgås mer med oss privat.
Pappa1’s familj accepterade hur vi har det efter att de pratat via telefon. Vi åkte till dem en helg för att hälsa på och reda ut allt som varit. Det gick bra och vi kände oss nöjda med besöket när vi åkte hem efter den helgen.
Sedan kom det oväntade.. När vi kommit hem gick det ett par veckor.. vi hörde inte ett ljud från hans föräldrar.. Pappa1 ringde upp sin mamma för att höra hur det var och varför de inte hört av sej. Då fick han höra att de helt plötsligt tyckte att det är sjukt det vi håller på med. Att vi är äckliga. Att dom har sin tro och sina åsikter och att det står dom för. Efter det samtalet har Pappa2 försökt kontakta Pappa1’s föräldrar för att förklara att de måste acceptera läget om de vill ha fortsatt kontakt med sin son och sina barnbarn. Det såg de som ett hot och tyckte att om det kommer fler meddelanden från Pappa1 så måste de byta nummer.
Vi är nu i ett ganska låst läge med Pappa1’s föräldrar och vet inte riktigt vad som kommer hända..
Pappa2’s familj har accepterat läget som det är. De säger att vi måste få leva som vi vill och att de inte kan göra något åt det. Bara vi är lyckliga och att barnen mår bra så ska det inte vara några problem. Att det är ovant för dem och att de har lite svårt att fatta grejen på riktigt är väl inte så konstigt.. Nu ska de sättas på verkligt prov. På onsdag ska vi åka till Norge på fisketur, Pappa1’s föräldrar, syskon, syskonbarn och hela polyfamiljen. Vi blir borta till på söndag, så vi har flera dagar på oss att lära känna varandra allihopa och de kommer få se att förhållandet är på riktigt. Lite nervöst inför resan då vi är rädda att det ska komma något bakslag.. att de helt plötsligt ändrar sej och inte tycker att det är okej längre.. Men vi håller tummarna för att allt ska gå bra och att kontakten mellan alla blir bättre då vi lär känna varandra.
Mammas familj som består av hennes mamma och sambo är en komplicerad historia. Det är dom som vetat längst om vårt förhållande. Redan första veckan berättade Mamman för dem. Från början accepterade de inte vårt förhållande.. Men de pratade inte om det. Vi umgicks lite med dem och man märkte att de inte kunde bete sej i vår närhet. Efter en tid tog vi tag i att prata med dem allihopa. Satt ner och förklarade hur vi lever och varför. Att barnen mår bra, vi älskar varandra och tänker leva såhär oavsett vad folk säger. Då lät det som om de accepterade oss. Att vi lever som vi gör är upp till oss. De fattade att alla är med på samma villkor.
När Mammans mamma fyllde år blev vi bjudna, hela polyfamiljen. Allt var på en hyffsad nivå.
Sedan kom bakslaget då hon ringde Pappa2 och bad honom komma hem till henne.. för att skälla ut honom och förklara att allt var åt helvete.. att hon skäms, att folk pratar, att Pappa2 har förstört allt!
Mamman skrev till sin mor och förklarade att hennes beteende inte är acceptabelt. Efter det meddelande hörde vi inget mer. Hon hörde inte av sej.. ville inte lösa nåt.
De närmsta veckorna försökte Pappa2 höra av sej till mammans mamma för att få henne att föstå att hon måste ändra uppfattning om hon vill ha något med sin dotter och sina barnbarn att göra. Skickade ett par meddelanden och ringde en gång.. Då hon faktiskt svarade. Förklarade för henne att det vore bra om hon och hennes sambo kom till oss så vi fick prata igenom det här ett varv till. Ingen mår bra av att situationen ska vara såhär. De kom inte..
Det gick tre veckor innan det kom ett livstecken från mammans mamma. Då skickade hon ett meddelande till mamman där det stod att hon ville prata med henne ensam och att hon hade tid för ett möte nu.
Mamman har inte hört av sej något till sin mamma efter det för hon vet inte vad hon vill.. hur mycket ska man behöva krusa sina föräldrar? Det är inte bara en person inblandad i det här utan tre.. och ska vi prata med folk så gör vi det tillsammans..
Så att leva som en polyfamilj är inte en dans på rosor varje dag.. Men tillsammans är vi starka. Vi älskar varandra och visar det öppet. Pratar och berättar gärna för folk som undrar.
Vi har inget att skämmas över. Det vore kul om acceptansnivån var lite högre i våra respektive familjer och i samhället.
Men huvudsaken är att vi vet vad vi vill.. att vi älskar varandra och att vi lever vår dröm! =)